Visar inlägg med etikett Kristet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kristet. Visa alla inlägg

lördag 29 december 2018

Ängeln på Malmskillnadsgatan av Elise Lindqvist och Antima Linjer

Elise Lindqvist har tillsammans med Antima Linjer skrivit den här boken om sitt liv.

Den börjar med Elises barndom. Elise är född år 1936 som ett av flera barn i sin familj och hon får redan från början höra från sin mamma att hon är ful och elak. Från sin mamma möter hon ingen kärlek eller omtanke. Däremot tycker hon mycket om sin pappa som dock helt försvinner ur bilden när föräldrarna skiljer sig.

Redan som 5-åring utsätts hon för sitt första sexuella övergrepp. Det blir det första av många. Det är människor utanför familjen som utsätter henne för dessa övergrepp, Under hela sin uppväxt blir Elise utsatt för övergrepp av olika personer i sin omgivning och hemma möter hon varken kärlek eller omsorg. Det finns helt enkelt ingen som bryr sig om henne och ingen hon kan anförtro sig åt.

Vid 14-års ålder har hon fått nog och rymmer hemifrån för att aldrig återvända. I ett par år så bor hon hos en familj där hon har det ganska bra. Men sedan ger hon sig av även från dem. Vid 16-års ålder säljer hon sex för första gången. Efter ett tag bestämmer hon sig för att sluta. Hon har några okej år. Gifter sig och får en dotter, men äktenskapet är inte bra. Hon hamnar i missbruk skiljer sig och kan inte ta hand om sin dotter.

När hon vid 58-års ålder blir remitterad till Mösseberg så är hon i det närmsta ett vrak. Det här är hennes sista chans. Här händer miraklet. Elise blir frälst och hela hennes liv blir förvandlat. Undan för undan blir hon en helt ny människa. Hon börjar engagera sig i Santa Klara kyrka i Stockholm och får förtroendet att leda arbetet bland de prostituerade på Malmskillnadsgatan.

Mycket av den här boken handlar om det arbetet och Elises hjärta för dessa kvinnor.

Jag tyckte att den här boken var bra, även om det bitvis är mycket tung läsning. Hur lyckas alla dessa pedofiler hitta just Elise under hennes barndom? De måste ha någon slags radar för barn som man kan ge sig på. Det är roligt att läsa hur Elise blir upprättad till ett helt nytt liv och intressant att läsa om hennes arbete.

Man kan köpa den här boken från adlibris, bokus eller cdon.

fredag 9 februari 2018

Skrivarens hemlighet av Urban Johansson


Frank har varit arkeolog och arbetat i Egypten i hela sitt yrkesverksamma liv, men efter att hans hustru Märta dött har han helt tappat sugen. Han har flyttat tillbaka till England där han öppnat en antikvitetsaffär och bestämt sig för att han är färdig med den andra biten av sitt liv. Då kommer en man in i hans affär med en antikvitet och sedan ringer hans son Benjamin. Han är i Egypten och jobbar och han har gjort ett riktigt fynd som hans pappa måste komma och titta på. Till sin egen förvåning sitter Frank snart på ett flygplan på väg till Egypten för att göra just detta.

I en annan berättelse får vi följa två pojkar på vid Nilens strand. Prinsen Mo-mes-su och hans vän Chefa som är son till en skrivare. Just den här dagen råkar de ut för en krokodil och Chefa räddar Mo-mes-sus liv genom att han lyckas kasta en sten rakt i ögat på den anfallande krokodilen. Det gör att han får ett vackert smycke av Farao som belöning. Han och Mo-mes-su fortsätter att vara vänner genom hela sin uppväxt. Chefa går senare i sin fars fotspår och blir skrivare hos nästa Farao Ra-mes-su. En dag gör Mo-mes-su något oförlåtligt och tvingas fly från Egypten. Chefa tror att han aldrig mer kommer att träffa sin vän.

Smycket som Benjamin har hittat visar sig vara precis det smycke som Chefa en gång fick i belöning av självaste Farao. De två historierna möts när Benjamins första fynd leder till flera och skrivaren Chefas hemligheter kommer i dagen. Chefa som vid över 80-års ålder plötsligt står öga mot öga med sin barndomskamrat igen under omständigheter de aldrig hade kunnat tänka sig. Nu är det Ra-mes-su och Egyptens gudar mot Mo-mes-su som är en enkle herde och hans Gud. Mo-mes-su har fått i uppdrag av Gud att föra sitt folk ut ur Egypten, men kommer Ra-mes-su att släppa sina slavar?

Den här boken läste jag för ca 20 år sedan. Då tyckte jag att den var bra så nu bestämde jag mig för att läsa om den. Den är mycket spännande. Jag blev mest intresserad av berättelsen om Moses berättad av en skrivare hos Farao. Men även den andra berättelsen är spännande om än ganska osannolik. Jag tycker fortfarande om den här boken. Väl värd omläsningen.

söndag 27 augusti 2017

Nya valda dikter av Nils Bolander

I förordet till den här boken skriver Anders Frostenson: "Nils Bolanders dikt har räddats undan sådana tvära smakomkastningar. Den har burits fram av det talade ordet som inte så mycket förändras med årtiondena. Ibland är den komprimerad predikan. Den är taldikt, läs-högtdikt. Som sådan kommer den mest till sin rätt och kan bäst tillägnas."

Den här boken innehåller valda dikter ur Nils Bolanders tre sista diktböcker. Samt fyra dikter som aldrig publicerats i bokform tidigare: Nordisk sommar, Besök, Hans ögon och Hälsning i himlafönstret.

Från Tom hand: Dit han icke ville, Fiskelycka, Sjukdomen till döds, Alla till lags. Gåta, Carceri, Rabbi, Hackkyckling, Tom hand, Guds dårskap, Upprättelsen, En så ringa person, Kärleksbrev, Smulorna, Vid nattens port, Tack för dagens gåva!, Gryningsskymning, Redo och Sångarbön.

Från Kyrkstöt: Dedikation, Kreaturslycka, Orkar inte, En liten toka, Hade tänkt, Juliåska, Julibarn, Tvivel, Tjära och beckolja, Vitsippor, Nyckel och lås, Att skymma Gud, Sådana dagar måste ju komma, Trons vila, Humla, Paradis, Kyrkstöt, Födda berusade, Aftonbön och bortom vår tull.

Från En dag av nåd: Annorlunda, Något av, Bägare, Närmare, närmare, Undret, Efter förtjänst, Korset blommar, Att leva, Ett barn, Trofasthet, En hejdlös kärleks stora välbehag, Söndag, Sådan är min Herre, Att tacka och En dag av nåd.

Jag tyckte mycket om den här samlingen, vilket kanske inte är så underligt med tanke på att dikterna i den kommer från mina favoriter bland Nils Bolanders diktböcker. Jag hittade den här boken på en second hand affär. Den finns inte att köpa ny så om du vill läsa den leta där, på antikvariat och bibliotek.

Efter förtjänst

Du talar om
att bli "uppskattad
efter förtjänst".
Tacka du
din himmelske Fader
att du inte blir det.
Uppskattad efter förtjänst -
det vore ju
rena katastrofen
så visst som ingen
har någon egen förtjänst
att skryta med.

Uppskattad
efter Guds nåd
är din och min
enda räddning.

Uppskattad
efter Kristi förtjänst
är ditt och mitt
ovanskliga hopp.

Tack, att efter sin förtjänst,
törnekrönte man,
jag hemortsrätt och barnaskap
i ditt rike vann!

Nils Bolander

Nils Bolanders diktböcker:
Under öppnad himmel, 1933
I stenbrottet, 1934
Psalm och svärd, 1936
Stormen och trädet, 1939
En enda fast punkt, 1943
Svaret, 1948
Valda dikter, 1952
Tom hand, 1953
Kyrkstöt, 1958
En dag av nåd, 1960 (utgiven postumt)
Nya valda dikter, 1964
Korset blommar : en antologi dikter, 1976
Dikter i urval, 1979
ändå måste jag gå: De mest älskade dikterna, 2002
i går, i dag, i morgon, 2012

Om du är intresserad av att veta mer om Nils Bolander rekommenderar jag Nils Bolander - diktare och predikant av Carl-Erik Sahlberg.

lördag 11 mars 2017

Djungeldoktorn på krigsstigen av Paul White

Det här är den fjärde boken i serien om djungeldoktorn. Jag blev jätteglad när jag hittade den på ett antikvariat. Jag läste den här boken som barn och kände igen en del av den nu när jag läste om den. Den här boken gavs ut på svenska år 1961 och det engelska originalet är ännu äldre.

När Malalangambuli eller Mbuli som han kallas kommer till sjukhuset är han på väg att bli blind. Hans mamma och han har vandrat i tre dagar för att komma till sjukhuset som är mammans sista hopp. Hon har haft två andra pojkar som dog av den ögonmedicin de fick av trolldoktorerna och hon hoppas nu att sjukhuset ska kunna hjälpa honom. De börjar också behandla hans ögon så fort han kommer dit och de blir snart bättre.

Mbuli har dock maximal otur och blir snart sjuk i lunginflammation. Till doktorns förvåning visar han inga tecken på förbättring trots att han får medicin injicerad. Precis i tid kommer de på att anledningen till detta är att skötaren som ska ge honom medicinen har sålt den på svarta marknaden istället och att Mbuli bara har fått vatten. När han sedan i sista minuten får medicinen så blir han bra igen.

På sjukhuset behandlar de även benbrott, en man som blivit galen av den sjukdom han lider av, dysenteri, malaria och många andra sjukdomar. Så får doktorn en idé som han hoppas ska leda till att fler sjuka från byarna runt i kring vågar komma till sjukhuset. Som det är nu så blir de ibland hindrade av hövdingarna i sina byar.

"- Nåväl, nu tänkte jag att vi skulle ordna med en uppvisning just inför hövdingarna. Vi ska bjuda hit dem. Vi ska också bjuda Bwana P.C. (provinskommisarien - en mycket hög tjänsteman), och vi ska visa dem vårt arbete, våra mikroskop och hur vi delar ut läkemedel. Skolflickorna ska få demonstrera hälsovård. Daudi får hålla ett föredrag om dudus och visa hövdingarna med hjälp av förstoringsglas, hur insekterna serut och i en del fall med mikroskåpets hjälp. Vi ska låta hämta förutvarande patienter, som nu är friska. Jag har fotografier av dem, som visar hur de såg ut, då man kom med dem, så de själva kan se skillnaden. Vi ska också visa dem vårt laboratorium och hur vi gör i ordning mediciner." s. 110 Alla gillar idén och hjälper till att genomföra den så att dagen blir en stor succé.

Man kan inte köpa den här boken ny på svenska utan får i så fall leta på antikvariat. På engelska heter den Jungle Doctor Attacks Witchcraft och finns som pocket (adlibris, bokus, cdon).

Böckerna om djungeldoktorn:
Djungeldoktorn
Djungeldoktorn på Safari
Djungeldoktorn opererar
Djungeldoktorn på krigsstigen
Djungeldoktorns fiender
Djungeldoktorn möter ett lejon
Djungeldoktorn vågar och vinner
Djungeldoktorn bland Gogofolket
Djungeldoktorn och virvelvinden
Djungeldoktorn i blickpunkten
Djungeldoktorn i närkamp

måndag 14 november 2016

Den som hittar sin plats tar ingen annans av Tomas Sjödin

I den här boken gör Tomas Sjödin en resa i den bibliska Tomas spår. Det blir en resa som tar honom till Indien, men där han även finner paralleller till sitt eget liv och sin uppväxt i Kramfors. I Kerala i Indien dit Tomas kom och där drygt en femtedel av befolkningen idag är kristna. Här träffar  han några av kyrkans ledare och får möjlighet att samtala med dem. Han skriver: "Vid båda tillfällena frågar jag lite om Tomas som förebild, om hur de ser på hans tvehågsenhet och tvivel. De tittar förvånat på mig. Som om de missförstått mig. De förstår så klart vad jag menar men tycker att jag i alltför hög grad läser Tomas genom västvärldens glasögon. Här betonas inte hans tvivel det minsta. Alla tre menar att Tomas inte tvivlade mer än de andra lärjungarna. I stället betonar de hans mod. Modet att ställa de uppriktiga frågorna, modet att följa sin övertygelse och kallelse, modet att företa den allt annat än säkra resan över haven, och inte minst: modet att gå i döden för sin tro.
   Ju mer jag lyssnar, desto tydligare blir bilden av omplanteringen. Den tvehågsne och skeptiske rycks upp ur en miljö där det kanske inte var möjligt att blomma mer, och sätts ner i nya förutsättningar, och en annan Tomas stiger fram som tvilling till den tvehågsne. s. 107 - 108

Sedan berättar Tomas om det arbete han är med och driver i en kyrka i Göteborg. Hur de sätter sig ned med varje person som kommer och vill delta i deras arbetet och pratar om vad just den personen vill bidra med. De kallar dessa samtal för "Blomstra-samtal" och de har modet att istället för att titta  på sina behov och tala om vad de behöver hjälp med vågar titta på vad de personer som kommer till dem vill bidra med. På detta sätt har de glädjen att inte bara få se sitt arbete blomstra utan även se människorna som arbetar i det blomstra när de hittar sin plats. "Det lönar sig inte att försöka bli lycklig. Lyckan är en biprodukt, en följd av andra val i livet, en följd av att man gör det man tror är rätt. Kanske kan man säga att lycklig är man under tiden man är upptagen med att göra andra människor lyckliga." S.160

Några citat till. Här nedan skriver Tomas något som verkligen stämmer för mig. Jag vet inte hur många gånger jag har gått ut och promenerat när oron gör att jag bara inte kan sitta still. Rörelsen och samtalet med Gud gör att saker och ting faller på plats. Det kanske inte har löst situationen i sig, men när jag kommer hem igen har det lugnat ned sig så pass att det inte upptar hela mig.
"Ett av de andliga råd som betytt mest för mig själv kommer från en tysk jesuit och lyder: "När inget annat går - gå!" Jag vet inte hur många gånger jag tagit benen till hjälp när bönesuckarna bara tycks studsa tillbaka mot innertaket. Det är slående vad mycket som händer inuti den människa som vandrar.
   När jag lyssnat runt i vänkretsen så säger nästan alla samma sak; när oron blir för stark och sorgen för tung då vaknar behovet av att gå. Att promenera är ett effektivt sätt att få samtala med sig själv, med en god vän eller med Livets Gud." s.180

"Det positiva tänkandet handlar i sin mest vildvuxna form om rent önsketänkande, man tänker något eller bekänner sig till något som egentligen inte alls finns. Man blir rik genom att intala sig själv att man är det, fast man är pank. s.185 Håller jag helt med Tomas. Jag har tidigare läst Stå fast! av Svend Brinkmann. Där höll jag med honom om problemet, men inte om lösningen. Tomas har skriver även om lösningen på ett sätt som jag håller med om. I sista kapitlet skriver Tomas om att vara hemlös och sakna fast mark under fötterna:
   "Tänk om det är så enkelt att den platsen  är Gud? Att Gud är lika med hemma. Att Gud är den rymligaste platsen i universum och att alla som försöker äga eller stängsla in den färdas i motsatt riktning som de andliga monsunvindarna? Om Gud är min sanna identitet, kanske jag inte behöver vara så förfärligt upptagen med att försöka hitta min egen?
   Vet man vem man är behöver man inte försöka vara någon. Den som hittat sin plats slipper konkurrera med andra om utrymmet. Det kanske är så bakvänt att när man söker Gud, finner man också sig själv? Min kollega Urban Ringbäck har formulerat det i en av sina sånger: "Den tro som du bär är ditt livs hemlighet, så var rädd om välsignelsens frö."" s. 221 - 222

Jag tyckte att den här boken var tänkvärd och bra. Den rekommenderas!

Andra böcker av Tomas Sjödin
När träden avlövas ser man längre från vårt kök
Den enklaste glädjen
Reservkraft
Eftervärme
Ett brustet Halleluja
Jag lutar åt Gud
Det händer när du vilar
Det är mycket man inte måste

Man kan köpa den här boken som inbunden (adlibris, bokus, cdon) eller ebok (bokus, adlibris).

söndag 16 oktober 2016

En helt annan sång av Ylva Eggehorn

Hela titeln på den här boken är En helt annan sång - livstycken för vuxna kvinnor. I förordet skriver Ylva:
   "Det finns sagor och berättelser, legender och noveller jag läste som barn och sen inte kunde närma mig igen förrän det hade gått trettio eller fyrtio år.
   Varför?
   Kanske för att de var så sanna.
   En del av dem gjorde ont. Andra överväldigade mig med sin visdom och skönhet. De gjorde verkligheten verkligare och fantasin ännu mer fantastisk.
   Efteråt har jag insett att de faktiskt hjälpte mig att leva." s 7
Iden här boken återvänder Ylva till såna berättelser som hjälpte henne att leva och läser dem igen och talar om vad de lärt henne.

Här får vi möta Tummelisa och Ylva skriver:
   "Förr eller senare möter man Nyttans krav och Mörkrets frieri. Säkerligen har vi det också inom oss, dragningen till prestation å ena sidan och uppgivenhet å andra sidan. Annars skulle vi inte låta oss tas hand av Åkerråttan och Mullvaden.
   Men jag har förstått att det finns en störtad svala nära mig, där det ser ut som om bara mörker och död råder. Den svalan hör till mitt liv. Den är min längtan efter att få blomma ut, komma till min rätt, att få växa och leva i ljuset. Och jag kan välja att ge den näring. Den kan växa sig stark igen.
   Jag behöver inte gifta mig med mörkret." s. 28 - 29

Ur kapitlet Kejsarens näktergal: "Sången kommer. Vänta på den så som man väntar det oväntade - men försök inte konstruera den, tysta den inte med ditt behov av att kontrollera den, godta aldrig några kopior av den." s.111

Det jag gillade bäst med den här boken var de kapitel där Ylva skriver om Selma Lagerlöfs berättelser och vad de lärt henne. Jag har inte läst H.C. Andersen i någon större utsträckning och jag läste honom absolut inte som barn, men jag har läst mig igenom i stort sätt alla Selma Lagerlöfs böcker, även om jag gjorde det som 16-åring inte som åtta-åring som Ylva. Hennes böcker och texter har betytt mycket för mig precis som för Ylva och det var intressant att läsa om vad några av de texterna betydde för henne.

Jag blev aldrig särskilt förtjust i den här boken. Jag har lite svårt att hitta in i den och även om vissa kapitel är ganska bra så är andra, som "mosters sommarliv", bara konstiga. Jag köpte mitt exemplar av boken på myrorna och jag kommer att ge tillbaks den dit för det här är inget jag kommer att läsa om.

Andra böcker av Ylva Eggehorn:
Kryddad Olja

Man kan köpa den här boken som inbunden (adlibris, bokus, cdon) eller ebok (bokus, cdon, adlibris).

onsdag 2 mars 2016

Djungeldoktorn möter ett lejon av Paul White

Det här är den sjätte boken om djungeldoktorn. En natt när djungeldoktorn och hans närmsta medarbetare, Daudi, är ute och går ser de färska spår efter en strid med ett lejon. Eftersom de förstår att mannen som dödade lejonet blivit svårt skadad så följer de spåren till den närmsta byn för att se om de kan hjälpa till. De hittar en svårt skadad man som svävar mellan liv och död. Med hjälp av sina skjortor och det material de kan få tag på behandlar de provisoriskt hans sår så att han ska överleva färden till sjukhuset. Väl där inser doktorn att om mannen verkligen ska ha en chans att klara sig behöver han få en blodtransfusion. De frågar hans släktingar om någon av dem kan ställa upp, men ingen vill. Det är inte sed i området och man vet inte vad det innebär. Men en grupp unga kvinnor som utbildar sig till lärare är på besök på sjukhuset en av dem Perisi frågar om hon kan ge blod. Det visar sig att hon matchar och hennes blod räddar Simbas liv.

Simba blir kvar på sjukhuset ett bra tag både på grund av sina skador efter striden mot lejonet, men även för att behandla en ögonsjukdom han drabbats av. Dagen kommer då Simba kan lämna sjukhuset igen fullt frisk. Då har han även fått höra om Jesus. Han kommer tillbaka igen ett år senare med presenter och pengar till sjukhuset och fint tyg till Perisi som gav honom blod. Simba har gett sitt hjärta åt Jesus men också blivit kär i Perisi. Det visar sig att Perisi älskar Simba också men hon vill se mer av vilken sorts man han är innan hon lovar något. Då bestämmer sig Simba för att flytta till den mest hedniska byn i området för att där visa på ett annat liv.

Efter ett tag börjar det komma patienter till sjukhuset från den byn. Simba har berättat om att de kan bli botade där och trots att byns ledare inte vill att de ska gå till sjukhuset vågar några få trotsa dem. Samtidigt kommer Perisis pappa som övergav henne i bushen när hon var lite tillbaka. Sedan hon blev övergiven har Perisi bott på missionens skola och hade inte den funnits så hade hon inte överlevt. Nu har han kommit tillbaka för att gifta bort henne till högstbjudande och Perisi löper till sin och Simbas stora förtvivlan risken att bli tredje hustrun till en äldre och mycket hednisk hövding.

Då blir Perisi mycket sjuk och hellre än att riskera att betala hemgift för en död fru så tar hövdingen tillbaka sitt erbjudande och Simba kan få gifta sig med henne om hon tillfrisknar vilket hon mot all förmodan gör. Det blir en glädjens dag när Simba och Perisi äntligen kan gifta sig med varandra.
   "Det blev en kort paus, och med ett leende över sitt vackra ansikte vände sig Perisi mot Simba, som log tillbaka mot henne, och sade långsamt och klart: - Jag vill!" s136

Jag tycker om den här boken. Den är spännande och kärlekshistorien mellan Simba och Perisi är söt. Däremot tycker jag inte om framsidan för på den ser de båda så gamla ut. Jag har därför lagt till den sista illustrationen i boken som jag tycker betydligt bättre om.

Böckerna om djungeldoktorn:
Djungeldoktorn
Djungeldoktorn på Safari
Djungeldoktorn opererar
Djungeldoktorn på krigsstigen
Djungeldoktorns fiender
Djungeldoktorn möter ett lejon
Djungeldoktorn vågar och vinner
Djungeldoktorn bland Gogofolket
Djungeldoktorn och virvelvinden
Djungeldoktorn i blickpunkten
Djungeldoktorn i närkamp

måndag 27 juli 2015

Herrens luffare av Corrie Ten Boom

Den här boken handlar om Corrie Ten Booms liv efter de händelser som skildras i "Gömstället" som handlar om hur hon och hennes familj gömde judar under andra världskriget och hur de blev påkomna och hon och hennes syster hamnade i koncentrationsläger.

Efter kriget var både Corries syster Betsy och hennes pappa som hon bott med hela sitt liv döda och hon känner sig kallad att resa runt i världen och berätta om Jesus och vad han har gjort i hennes liv. Den här boken handlar om Corries liv under dessa kringresande år då hon egentligen inte ens har en fast punkt att återvända till, ett hem, där av titeln Herrens luffare.

Här kommer några citat ur boken:

"Jag vet inte om hon verkligen förstod mig, för ofta håller vi fast den sak med vårt sinne, som vi tror ska göra oss lyckliga - make, barn, ett särskilt arbete eller till och med "andligt arbete" - och vägrar öppna våra ögon för att Guds väg är bättre. Faktum är att en del tror så starkt, att endast detta kan medföra lycka, att de förnekar Herren Jesus själv. Lyckan finner man inte i äktenskapet, arbetet, Herrens tjänst eller i att ha barn. Lyckan är att vara trygg i Jesus." s. 172

"Förlåtelse är nyckeln, som låser upp dörren till motsättningarnas fängelse och löser handbojor. Den bryter bitterhetens kedjor och själviskhetens fotbojor. Jesu förlåtelse tar inte bara bort våra synder, den behandlar dem som om de aldrig funnits till." s. 197

Vid elva års ålder sjunger Corrie en sång för soldaterna på det soldathem som hennes faster Jans drev. En av stroferna i sången är: "Och fåret, som gick vilse, var jag" efteråt frågar en av soldaterna:
"- Säg mig, min unga dam, hur gick du vilse?
   Alla de andra soldaterna skrattade och jag rodnade av förlägenhet. Det tycktes egendomligt, att en liten flicka skulle beskriva sig själv som ett förlorat får.
   Jag måste bekänna, att den strofen hörde till sången och att jag aldrig någonsin varit ett förlorat får. Sedan talade jag om för honom, att som en liten flicka i femårsåldern, hade jag gett mitt hjärta åt Jesus Kristus och kunde inte minnas den tid då jag inte tillhört honom.
   Officern blev mycket allvarsam och hans ögon fylldes med tårar.
   - Ja, det är så det ska vara, lilla sötnos, sade han högtidligt. Så mycket bättre att komma till Jesus som ett barn, än att vara tvungen att stappla omkring som jag har gjort och alltid söka efter herden.
   Sedan slöt han ögonen och sade stilla:
   - Men ikväll tror jag, att jag ska sluta detta sökande och låta honom finna mig i stället.
   Den kvällen blev det stor glädje i bibelstudiemötet. Herren hade använt mig till att föra en människa till Kristus. Det var första gången i mitt liv och det skedde inte för vad jag sagt, utan för att den helige Ande fanns i mig. Det var en hemlighet, som jag har kommit ihåg alla dessa år under mitt liv, medan jag rest runt i världen som en Herrens luffare." s. 206

Det jag tycker om med den här boken är att den känns väldigt ärlig. Corrie är inte ett dugg intresserad av att beskriva sig själv som någon andlig superkvinna. Här ger hon en ärlig bild av vad hon fått göra tillsammans med Gud men även av sina egna tillkortakommande. Detta tycker jag enbart är positivt. Jag förväntar mig inte felfria utan mänskliga ledare som precis som vi andra behöver be både människor och Gud om förlåtelse då vi gjort eller tänkt fel på olika sätt. Corrie är ett föredöme i att vara lyhörd för Guds förmaning och vända om på nytt och på nytt när hon gjort fel. Det är spännande att få läsa om hur Gud använder henne på olika sätt i många olika länder.

Man kan inte köpa den här boken ny utan får precis som jag leta efter den på secondhandaffärer och antikvariat.

måndag 20 juli 2015

Djungeldoktorns fiender av Paul White

Det här är den femte boken om djugeldoktorns arbete i Tanganyika. I Sverige gavs den här boken ut 1960 men originalet gavs ut på engelska år 1948. Djungeldoktorns främsta fiende är självklart sjukdomar av olika slag, men ibland har de på sjukhuset svårt att övertyga folk om att de ska komma till sjukhuset när de blir sjuka. Gamla traditioner, vidskepelse och fruktan håller folk borta och ibland utsätts sjukhuset och dess medarbetare faktiskt för direkta attacker.

En mässlingsepidemi drabbar området. En sådan epidemi kan döda många barn och göra andra blinda, men doktorn och den övriga sjukhuspersonalen tänker göra sitt absolut bästa för att förhindra att barn dör. De planerar att gå ut i byarna runt om sjukhuset för att behandla dem som är friska nog på plats och ta med sig de sjukaste barnen till sjukhuset. Doktorn säger till sin närmsta medarbetare Daudi "Så här vill jag att du skall gå till väga: Du kommer till en by, och allt artar sig att gå bra, hövdingen och folket visar sig villiga att ta emot hjälp, anteckna då i boken namnet på varje person som har mässling. Kom ihåg, att det ät du som är skyldig att notera dessa saker. Din närmaste medhjälpare tar temperaturen och räknar andhämtningsfrekvensen. Din andre medhjälpare får dela ut medicin allt eftersom du bestämmer och skall också ge sådan behandling, som du säger till om. Din huvudsakliga uppgift blir alltså att se till, att de sjuka får rätt vård." s. 48 - 49

I en av byarna i närheten är hövdingen fientligt inställd till sjukhuset och vill inte låta de sjuka barnen få behandling varken i byn eller på sjukhuset. I den byn bor tonårspojken Mubofu som blev blind när han var liten och mässlingen slog till mot byn. Han har nu bestämt sig för att göra sitt yttersta för att inte de barn i hans by som drabbas av mässlingen ska möta samma öde. I skydd av natten bär han sjuka barn till sjukhuset. "Jag kastade en blick på klockan. Den visade på fem. Jag tände min stavlampa och riktade den mot fönstret, och där utanför stod Mubofu med ett sju års barn på ryggen, en pojke som såg så dålig ut, att jag för ett ögonblick undrade, om han verkligen levde. När jag såg närmare efter, tyckte jag mig finna, att ytterligare tre eller fyra stod och tryckte intill väggen, I all hast fick jag kläderna på mig och likaså de myggsäkra skorna.
 - Kom med mig då, så skall vi gå över till sjukhuset, sade jag." s. 70
"Jag tittade på den lille han hade på ryggen, och så gjorde vi sällskap till sjukhuset. De sista fjorton dagarna hade vi gjort den promenaden tillsammans så gott som varje natt. Mer än hälften av de barn, som kommit under behandling tack vare dessa hemliga sjuktransporter, ahade antingen dött eller blivit blinda, om de blivit lämnade åt sitt öde. s. 86

Tyvärr har sjukhuset fiender som gör sitt bästa för att förstöra för sjukhuset och dess medarbetare och på alla sätt hindra dem i deras arbete. "Jag hade ännu ungefär en kilometer kvar, då en eldslåga slog upp i närheten av vårt nybygge. Inom en minut var det en väldig eldsvåda. Någon hade satt eld på gräset vi lagt upp där och som skulle användas till taket på det nya huset. Jag trampade på så mycket jag orkade. I skenet från branden såg jag människor komma springande från alla håll, men det visste jag, att inte fanns det mycket hopp om att kunna rädda något av det gräset. Nu förstod jag också vad den där trumsignalen betytt." s.111

Det här är en intressant, ganska spännande och sorglig bok.

Böcker som jag läst om djungeldoktorn:
Djungeldoktorn
Djungeldoktorn på Safari
Djungeldoktorn opererar
Djungeldoktorn på krigsstigen
Djungeldoktorns fiender
Djungeldoktorn möter ett lejon
Djungeldoktorn vågar och vinner
Djungeldoktorn bland Gogofolket
Djungeldoktorn och virvelvinden
Djungeldoktorn i blickpunkten
Djungeldoktorn i närkamp

Om man vill hitta den här boken på svenska så får man leta i secondhandbutiker, antikvariat och liknande. På engelska har den titeln Jungle Doctor's Enemies och finns att köpa som pocket (adlibris, bokus, cdon).

tisdag 31 mars 2015

Det är mycket man inte måste av Tomas Sjödin

Precis som Jag lutar åt Gud så innehåller den här boken ett urval av krönikor som Tomas Sjödin skrivit under åren. Det är alltså inte en bok skriven på ett och samma tema, även om det finns ett försök till indelning, utan en samling av vardagliga tankar och händelser som Tomas har skrivit om genom åren. Jag citerar här nedan lite ur några av krönikorna:

Ur krönikan "Rymmas i sitt eget liv" som handlar om alla saker som vi skaffar oss och hur hans son gjorde någon glad genom att ta emot en soffa.
   "Och i min aftonbön ingår numera att jag aldrig ska vänja mig, aldrig bli bekväm. Jag ber om att verkligheten ska fortsätta att skava. Det finns ett finskt ordspråk som säger att "en man ska inte äga mer än han kan ta med sig upp i en björk." Jag har i många år citerat  det där för att jag tyckt att det varit roligt. Idag tänker jag på fullt allvar att vi är många som nog måste röra oss lite i riktning mot den där björken." S.64

Ur krönikan "Gråter gör man när man kommer hem" som handlar om fördomar som kommer på fall och ett föredrag som väckte genklang.
   "Han lämnade sitt förannonserade ämne och talade om brustenhet. Om den andliga och mänskliga mognad som inte går från framgång till framgång utan tar vägen genom sår och förkrosselse. Han talade om något så motsägelsefullt som brustenhetens styrka. Det han hade att säga var så genomlevt och genomlyst att det var omöjligt att värja sig." s.199
   "Under åren har jag träffat många fascinerande och imponerande människor, men de som dröjt sig kvar, de vilkas ansikten jag när som helst kan frammana, är de som bjöd mig sina tårar. Jag tror också att detta är ett av skälen till att jag ständigt återvänder till Jesus i tro, bön och tanke. För han är den enda guden som gråter.
   En av de vackraste och kanske viktigaste skildringarna av Jesus är den där det berättas om att han på avstånd ser Jerusalem och faller i gråt över staden. Jag tyr mig till den Gud som gråter när han kommer över bergen i riktning mot vår brustna tillvaro.
   Torrögda gudar kan kvitta för mig." s. 120


Ur krönikan "Lämna en glipa öppen" som handlar om att kunna lyssna på och ta in det andra människor berättar för oss.
   "Det finns en kort minnesanteckning i Bibeln om just detta. Den utspelar sig under Jesu tonårstid. Kvarglömd i templet deltar han i de religiösa ledarnas diskussioner genom att "lyssna och ställa frågor".
   De gamla och klok häpnade över hans förstånd. Förstånd blir därmed något annat än stort kunnande. Förstånd handlar om riktningen på ens intresse. Förstånd att lyssna.
   Det är genom att lyssna och ställa frågor som man kan få tillträde till den andres värld, och det är så ens egna horisonter befrias." s. 188

Jag tycker mycket om Tomas Sjödins böcker och den här var inget undantag. Det är inte en läsa igenom-fort-bok utan den passar bra att läsa eftertänksamt lite i taget. Några av krönikorna kände jag igen, misstänker att jag läst dem i tidningen de skrevs för, men det gjorde inget det mesta av det Tomas Sjödin skriver tåls att läsas flera gånger.

Tomas Sjödin vinterpratade i P1 2014.

Andra böcker av Tomas Sjödin
När träden avlövas ser man längre från vårt kök
Den enklaste glädjen
Reservkraft
Eftervärme
Ett brustet Halleluja
Jag lutar åt Gud
Det händer när du vilar
Den som hittar sin plats tar ingen annans

Man kan köpa den här boken som inbunden (adlibris, bokus, cdon) eller ebok (bokus, cdon, adlibris). 

måndag 30 mars 2015

En utomjording i S:t Wilfred av Adrian Plass

David Persimmon är präst i den S:t Wilfred som är en del av den anglikanska kyrkan. Han är ärligt talat en ganska missnöjd och misslyckad präst inlåst i en bitter fejd med kyrkans kantor, Nigel Forsyth, och hans sympatisörer. En torsdag kväll när han kommer till kyrkan och känner sig eländig och uppgiven. Då möts han av en liten helt vit person som tycks lysas upp inifrån av ett strålande ljussken. Han kallar sig själv för Nunc och talar om att hans uppdrag är att bida hos fyra eller fem av dem och att de är de enda som kommer att kunna se honom under den tid han stannar. Så börjar en förunderlig och livsförvandlande tid för David och hans vänner pensionären Dot som förlorade sin man för en tid sedan, Hartley Sutton som bor på ett gruppboende och bland annat hjälper till att städa i kyrkan samt Rickard Craven som är författare och har en ironisk och ganska svart syn på tillvaron.

Det blir några spännande veckor då de kommer varandra och Gud närmare än någonsin tidigare. Rickard vågar berätta om sin syster Edna som dog 12 år tidigare. Hon litade på Gud trots att hon var svårt sjuk och förlorade aldrig tron på honom, men när hon dog blev det ännu svårare för Rickard att tro. Nunc säger till Rickard: " Jag tror egentligen inte att du varit arg på Gud. Du har varit arg på andra människor för att de övergett dig, Edna framför allt. Du måste förlåta henne. Du måste träffa hennes Gud.
   Den som lät henne lida?
   Den hon älskade och litade på fast än hon led. Den som kallade henne vid namn. Jag har hittat en bok med sånger här i er anglikanska kyrka som ibland får mig att tänka på honom. Han är inte en Gud som inte bryr sig om, han är en lidande Gud som bryr sig mer om Edna än du." s.104

David får också ett möte med Gud. Det ger honom förmågan att vandra förlåtelsens väg och ta ansvar för sin del i den infekterade konflikten med kantorn, att börja be för sig själv och för Nigel och att inte tala illa om folk. Efter sitt möte med Gud håller han en innerlig predikan där han är ärlig med sina egna tillkortakommanden och bland annat säger. "Förtal kristna emellan är ett dödligt gift. Skvaller och förtal kan orsaka stora sår i Kristi kropp och innebär med största säkerhet en hycklande och dömande attityd, som är lika farlig för den som har den som för den som blir föremål för den." s. 180 - 181

Jag tyckte mer om den här boken när jag var yngre, men den har sina poänger. Det jag gillar med Adrian Plass böcker är att de är så alldagliga och oreligiösa. Det är inte segerrika människor som hela tiden tar nya trossteg och går från seger till seger utan alldeles vanliga människor. Människor som kämpar med vanliga saker och behöver nåd och förlåtelse. Och om en Gud som möter oss och är med oss mitt i vardagen.

Andra böcker av Adrian Plass:
Adrian Plass he(m)liga dagbok
Andromedas brev
The Teatrical Tapes of Leonard Thynn
Adrian Plass ännu he(m)ligare dagbok
Adrian Plass he(m)liga turnédagbok
Adrian Plass and the Church Weekend 

måndag 23 februari 2015

En gurus död av Rabindranath R. Maharaj

Det här är den näst fulaste bokframsida som jag har haft i den här bloggen. Högt bland Saarijärvis moar är fortfarande den fulaste. Ibland undrar man hur de som designade vissa framsidor tänkte. Ville de avskräcka folk från att läsa boken? Den här boken är inte ny. Den gavs ut 1980 men kan man någonsin ha tyckt att det här var en fin framsida?

Trots framsidan läste jag i alla fall den här boken. Den handlar om Rabi som är av Indiskt ursprung men växte upp på Trinidad. Han födes in i den högsta kasten, Brahmaner, och in i en mycket religiös hindufamilj. Redan som liten tillbad han gudarna och mediterade många timmar om dagen.
"Jag brukade stiga upp tidigt om morgonen och säga den passande mantran till Vishnu och tänka med vördnad på vår familjeguru. Så läste jag min morgonbön och bestämde mig för att sköta dagens uppgifter under Vishnus ledning och därvid hålla fat vid att jag var ett med Brahman. Sedan följde det ceremoniella morgonbadet, en reningsakt som förberedde mig för den gudsdyrkan som följde. Då upprepade jag Gayatri-mantran gång på gång" s.43 Där efter följde morgonandakten inne i bönerummet. "Jag kunde sen sitta så där framför altaret och djupmeditera i en hel timme och koncentrera hela min uppmärksamhet på nästippen, tills jag helt förlorade kontakten med omgivningen och upplevde min förening med den enda Verkligheten - den som bär upp världsalltet." s.44

Redan när han var elva år började andra hinduer i området se på honom som en pundit och han fick utföra vissa religiösa ceremonier. Folk började ge honom gåvor och han sågs som ett religiöst föredöme. Han börjar gå djupare och djupare in i meditation och yoga i förhoppning om att få svar på de frågor som växer i honom när han blir äldre och komma närmare gud, men det går inte som han tänkt.

"Efter att ha varit i trance flera timmar blev det mig ganska svårt att möta vardagslivets mångahanda. Jag rörde mig i två olika världar, och det gick inte längre att lösa konflikten mellan dem. Det allt högre medvetande jag blev delaktig av under meditationen förmodades närma mig Verkligheten sådan den innerst inne var, men vardagens värld med dess glädjeämnen och sorger, fasor och besviikelser, fejder med moster Revati, problem med "heliga"män som det stank om och som förbannade istället för att välsigna, med brahmacharyas som hade kärleksaffärer i smyg osv... det var den värld där jag befann mig, jag kunde inte avfärda den som en inbillning såvida jag inte var beredd att kalla vansinne för upplysning. Min religion var en vacker teori, men den var svår att tillämpa i vardagslivet." s.84

Det blir bara värre och värre. "Jag hade också gått och trott att jag varit nära självförverkligandet, men nu avskydde jag mig själv. Jag tänkte på hur jag stulit cigarretter, ljugit och burit mig åt mot moste och andra. Mina goda gärningar kunde inte på något vis uppväga allt ont jag gjort, och min karma skulle säkert leda till att jag återföddes allra längst ned på stegen nästa gång." s. 97

Rabi möter flera kristna och får höra talas om Jesus. Efter en svår kamp lämnar han hinduismen och tar emot Jesus. 

Det här var en intressant bok jag har inte läst någon skildring av hur en praktiserande hindu praktiserar sin religion tidigare och det var mycket jag inte visst om. Det är också intressant att läsa om hur Rabi blir kristen och vilka skillanderna mellan hinduism och kristendom är.

Den här boken kan köpas på svenska i en ny upplaga där författaren är Rabi Maharaj och Dave Hunt (adlibrisbokus, cdon) eller på engelska (bokus, cdon, adlibris).


söndag 25 januari 2015

Genom stormen : en resa med Paulus till pånyttfött hopp av Hans Weichbrodt

Den här boken har jag varit sugen på att läsa länge och nu var det äntligen dags.Hela den här boken handlar om apostlagärningarna 27 och 28 om du i vill så kan du läsa de kapitlen på t.ex. folkbibelns hemsida.

Paulus har varit fängslad i två år och och ska nu äntligen transporteras till Rom där han ska få sin sak prövad av kejsaren. Med sig på resan har han sina vänner Lukas och Aristarkus. Det kommer att bli en strapatsrik resa, men redan från början vinner Paulus kaptenens förtroende och får privilegier som fångar vanligen inte fick trots att han som fånge hade den lägsta positionen av alla ombord på båten. Ur den positionen använde Gud Paulus. Här drar Weichbrodt paralleller till händelser i sitt eget liv. Där Gud använde honom på ett oväntat sätt när han mänskligt sett inte befann sig i en god position. "En sådan  sak är att vi ofta kan vara frestade att irritera oss över den position vi har i arbetsliv, privatliv eller till och med församlingen. Vi önskar ofta att vi skulle ha en mer upphöjd och ur ett mänskligt perspektiv attraktiv position. Vi frustreras dessutom ofta över vår egna svaghet och utsatthet. Då kan det vara uppmuntrande att se att Guds utgångsläge för Paulus var den lägsta positionen, både i denna text och många andra gånger Bibeln. Som du redan kan ana var detta inget hinder för att Gud skulle kunna bruka honom på ett mäktigt sätt. På samma sätt tror jag att Gud när som helst kan låta den position du har bli Guds utgångspunkt när han vill använda dig på ett starkt sätt. Vår Herre är nämligen en mästare på att förvandla minus till plus!" s.34

Trots Paulus varningar och den farliga tiden på året väljer besättningen att segla vidare till en bättre hamn. Detta för dem rakt in i en svår storm. I bibeln berättas om precis det som Weichbrodt här fyller ut lite mer. I bibeln går det så snabbt att berätta om det här att jag tidigare inte riktigt förstått vilket absolut hopplöst läge de verkligen befann sig i när de efter många dygn i stormen kastat lasten överbord och inte hade någon aning om var båten befann sig för eftersom himlen hela tiden täcktes av moln hade de ingen möjlighet att navigera eller orientera sig. De har helt tappat hoppet om räddning. Här beskriver Weichbrodt även en period i sitt liv som var mycket jobbig och i slutet av kapitlet skriver han: " Man kanske skulle kunna beskriva fruktan som en tro på det negativa som fyller våra tankar så pass mycket att det lätt hotar att förlama vårt inre. När jag var inne i den svaga och fruktansfyllda period som jag beskrivit i detta kapitel, så leddes jag att börja studera relationen mellan lidande och fruktan i Bibeln. Ganska snabbt såg jag ett mönster. Fruktan är något som Gud befaller oss att inte hålla fast vid. Detta med ett undantag och det är att frukta Gud själv. Här handlar det naturligtvis inte om en osund rädsla för Gud. Det handlar istället om att ha respekt för den Gud som är alltings skapare och som gång på gång i Bibeln beskrivs som helig. Lidande är däremot något som Jesus säger utgör en självklar ingrediens i varje kristens liv. Han uppmanar oss att ta på oss våra kors varje dag (Luk 9:23). Denna åtskillnad mellan fruktan och lidande har hjälpt mig att förstå att det är Guds vilja att vi inte ska frukta något annat än honom själv. I linje med detta är min bön att du och jag alltmer ska lära oss att låta den helige Ande fylla oss med den kärlek och frid som förjagar all felaktig fruktan och rädsla." s 58 -59

När allt är som hopplösast kommer en ängel till Paulus med ett budskap om att han och alla på båten ska räddas men att de kommer att kastas upp på en ö. Med Paulus budskap så kommer hoppet tillbaka till alla ombord på båten. De äter på första gången på länge och precis om ängeln sagt till Paulus går båten under men alla klarar sig med livet i behåll i land på en ö där de blir väl mottagna.

 I genom hela boken behåller Weichbrodt samma berättar stil. Han fördjupar den bibliska texten med olika exempel på hur det var att t.ex. segla på den här tiden på de här vattnen och han dra paralleller till sitt eget liv och Paulus. Jag tyckte om den här boken och skulle gärna läsa fler böcker av Hans Weichbrodt.

Andra böcker om Apostlagärningarna:
Andens folk: en lärjungavandring genom apostlagärningarna av Peter Halldorf

Man kan köpa den här boken på adlibris, bokus eller cdon.

söndag 4 januari 2015

Djungeldoktorn opererar av Paul White

Det här är den tredje boken i Paul Whites serie om en missionsläkares arbete på ett missionssjukhus i Tanganyika. I Sverige gavs den här boken ut 1961 men på engelska gavs den ut på 40-talet. Det här är en roman men den är baserad på verkliga händelser både sådana som Paul själv varit med om och sådana som hans kollegor varit med om.

Den här boken fokuserar på arbetet vid sjukhuset där läkaren, sjuksköterskorna och de andra måste vara mycket kreativa och göra det mesta av det material de har.
"Den närmaste halvtimmen var jag helt upptagen med böcker i anatomi och kirurgi. Jag räknade ut, hur jag skulle göra, och gjorde upp en lista över de instrument jag skulle behöva. Jag visade upp den för Daudi, och han satte bockar på flera ställen.
- Vad menas med de där bockarna? frågade jag, fastän jag mycket väl förstod.
- Vi har inga sådana instrument, svarade Daudi, så vi får försöka hitta på något annat i stället.
Det var förklaringen till att två köksgafflar med böjda tänder, snickarens nubbhammare (med skaftet förkortat tio centimeter) och en av träsnidarens bästa, runda mejslar kom med i steriliseringsapparaten." s.113

Med de medel de har gör de sitt bästa för att rädda liv och linda lidande. De kämpar emot tropiska sjukdomar som malaria men även sjukdomar som tuberkulos, vattkoppor, spetälska och reumatisk feber.  De får ta emot patienter som blivit burna långa sträckor för att komma till sjukhuset som är deras absolut sista hopp. Här räddar de många liv men de kan inte rädda alla. Vi får även läsa om patienter vars liv inte går att rädda.

Det är intressant att läsa en bok som är skriven för så pass länge sedan. Det var allt ett stort mirakel när sjukvården utvecklades och man faktiskt kunde bota många av de sjukdomar som tidigare orsakat för tidig död och svårt lidande.

"- Jag inser bättre än någonsin, Daudi, vilket svårt land Tanganyika är att leva i, när man inte har tillgång till sjukhus."
- Det är sant, bwana, instämde Daudi. Här har vi lidit och lidit i alla tider. Trolldoktorerna pinar och skrämmer, och de gamla gummorna gör förfärliga saker med de unga kvinnorna, och barnen dör och dör och dör.
- Men det är där vi kommer in i bilden, Daudi, Vi kan göra mycket för att hjälpa och jag tror att vi kan hjälpa Yacobo också." s.63 - 64

Böcker som jag läst om djungeldoktorn:
Djungeldoktorn
Djungeldoktorn på Safari
Djungeldoktorn opererar
Djungeldoktorn på krigsstigen
Djungeldoktorns fiender
Djungeldoktorn möter ett lejon
Djungeldoktorn vågar och vinner
Djungeldoktorn bland Gogofolket
Djungeldoktorn och virvelvinden
Djungeldoktorn i blickpunkten
Djungeldoktorn i närkamp

Om man vill hitta den här boken på svenska så får man leta i secondhandbutiker, antikvariat och liknande. På engelska har den titeln Jungle Doctor Operates och finns att köpa som pocket (adlibris, bokus, cdon).

söndag 30 november 2014

Tio böcker som jag är tacksam över att jag läste som barn 8. Den stora hemligheten av Patricia St. John

Under några år under min uppväxt hyrde vi ett möblerat hus och där fanns det även böcker. Det här var en av de böcker som fanns i huset och som jag verkligen sörjde över att jag inte kunde ta med mig när vi flyttade. I vuxen ålder köpte jag den på engelska och sedan hittade jag det här exemplaret på någon second hand shop.

Den här boken var en av mina stora favoriter och jag läste den många gånger. Den handlar om Annette, Dani och Lucien som bor i bergen i Schweiz ovanför en lite by. På julafton det år när Annette är sju år händer det sorgligaste och det bästa som har hänt henne i hennes liv. Hennes lillebror Dani föds och hennes mamma dör. Efter att Annettes mamma gett lillebror till henne blir hon lill-mamma åt honom och från den stunden tillhör han henne på ett särskilt sätt. Farmor kommer för att hjälpa dem men eftersom hon ser dåligt och har reumatism kan hon inte ta hand om Dani själv så Annette tar hand om Dani och farmor tar hand om hushållet.

En vår när Dani var 5 år och Annette skulle fylla 12 år är han ensam ute på en äng för att plocka blommor till Annettes födelsedag. Då kommer Annettes klasskamrat Lucien, som är arg på Annette eftersom hon bl.a. har skvallrat på honom. Han tar sin chans att retas med Dani och håller hans älskade kattunge över ett stup. Dani flyger på honom och både katten och Dani ramlar ner i ravinen. Lucien är säker på att Dani är död och springer förtvivlad hem. Dani är dock inte död men det visar sig att han aldrig mer kommer att kunna gå ordentligt, det ena benet är mycket kortare än det andra. Från den dagen hatar Annette Lucien och hon ser till att alla i byn och hela dess omnejd vet vad Lucien har gjort. Från den dagen är Lucien en föraktad pojke utan vänner.

Men Annette blir inte lyckligare av att hata Lucien och försöka se till att han är olycklig utan tvärt om. Lucien blir folkskygg och sitter helst ensam i skogen och täljer, men en dag hittar han en vän som vill vara hans vän även efter att han fått höra det hemska Lucien har gjort. Och det händer saker i både Annettes och Luciens liv som de aldrig hade kunnat räkna med.

Den här boken handlar om hat och förlåtelse och försoning. Jag älskade den som barn och tycker fortfarande mycket om den. Den går inte att köpa ny på svenska men på engelska heter den Treasures of the snow och finns som häftad (adlibris, bokus och cdon) och ebok (bokus, cdon).

Böcker jag är tacksam att jag läste som barn:
1. En liten prinsessa av Francis Hodgson Burnett
2. Narnia-böckerna av C.S. Lewis
3. Hemlängtan av Michelle Magorian
4. Sju syskon av Ethel Turner
5. Gullivers resor av Jonathan Swift
6. Robinson Crusoe av Daniel Defoe
7. Emily av L.M. Montgomery
8. Den Stora Hemligheten av Patricia M St John
9. Det lilla huset på prärien av Laura Ingalls Wilder
10. Unga Kvinnor av Louisa May Alcott

söndag 23 november 2014

Love Nepal upphovsman Ing-Marie Alfvén

"Hösten 2009 besökte Mikael Alfvén Singapore. En kväll träffade han svensken Håkan Gabrielsson som visade honom bilder på tre flickor. Håkan berättade att dessa flickor var prostituerade. Att flickor som dessa såldes av sina egna familjer till ett liv som sexslav på bordeller. Flickorna på bilderna var mellan 7-12 år gamla. Upplevelsen drabbade Mikael hårt. Så hårt att han inte bara kunde lämna det. Han upplevde att han var tvungen att agera. Tillsammans med Håkan Gabrielsson och nepalesen Raju, startade man redan hösten 2009 det första flickhemmet för 34 flickor som flytt från bordellerna." Från LoveNepals hemsida

Den här boken handlar om tre av dessa flickor liv hur de på olika sätt blev sålda till prostitution i mycket unga år, deras liv i fångenskap och hur de blev fria. Det är hemska berättelser! Ingen någonstans i hela världen borde någonsin bli behandlad på det sättet och absolut inte barn. Om det inte hade varit för att de faktiskt lyckas fly och sedan kommer till ett av flickhemmen hade det här varit läsning om liv utan hopp. Men de här barnen lyckades ta sig ut ur en totalt fruktansvärd situation och nu har de hopp om ett annat liv. De får nu chansen att vara barn igen och att gå i skolan så att de kan få en helt annan framtid. Trots det fruktansvärda som har hänt i deras liv ser man i den här boken bilder på hoppfulla och glada barn. Tack och lov att det finns människor i världen som när de ser hemskheter bestämmer sig för att göra något åt dem. Ingen borde få drabbas av det som de här flickorna har drabbats av och genom att stödja LoveNepals arbete kan man hjälpa till att förhindra att flickor hamnar i prostitution och hjälpa dem som varit i den till ett annat liv. 

Den här boken var hemsk att läsa, men det var nyttigt att läsa den och få reda på hur det ser ut för en del barn i världen. Jag är glad att man genom att stödja LoveNepals arbete kan ge dessa flickor en framtid och ett hopp. Läs boken (hemsidan går också bra) och stöd deras arbete! 

Du kan läsa mer om Love Nepal på deras hemsida eller deras facebooksida.

onsdag 15 oktober 2014

Djungeldoktorn på safari av Paul White

Det här är den andra boken i Paul Whites serie om en missionsläkares arbete på ett missionssjukhus i Tanganyika. I Sverige gavs den här boken ut på 50-talet men på engelska gavs den ut 1942. Det här är en roman men den är baserad på verkliga händelser både sådana som Paul själv varit med om och sådana som hans kollegor varit med om.

Den här boken handlar mycket om de äventyrliga resor som doktorn måste ut på för att besöka olika sjukhus och patienter. Dessa resor på dåliga vägar blir ännu svårare och farligare än nödvändigt eftersom den enda bil de har, Sukuma, är i ett så dåligt skick att den mycket ofta går sönder under dessa resor. I början av boken får vi veta hur bilen fick sitt namn: "Som vanligt vägrade vårt gamla bilskrälle att starta, och hövdingen beordrade ett dussin av sina dansande undersåtar att skjuta på. De tjöt av förtjusning och började sjunga något där varje strof slutade med ett rop:- sukuma.
- Hör du, Simson, vad betyder sukuma? frågade jag.
- Det betyder skjut på!
- Så där ja! Då ska den här kärran få heta Sukuma hädanefter." s.20

En dag är det nära ögat. Doktorn får bud om att ett barn 13 mil bort har blivit allvarligt sjuk. Det var för långt för att de skulle kunna bära henne till sjukhuset och alldeles för långt för att hon skulle kunna gå själv. De packar därför det nödvändigaste och åker iväg i bilen, men när de är på väg går fläktremmen på bilen av. Mot alla odds lyckas de hitta en tillfällig lösning, remmar av kohud, som klarar ca 10 km i långsam takt och sedan gör de en och en ny och en ny. När de kommer fram ligger flickan medvetslös i 40 graders feber och de är inte säkra på att de kommer att kunna rädda hennes liv. Men hon överlever.
" - Swanu, muno muno (Mycket goda nyheter). Hon har kommit till medvetande och ber om mat.
- Tack, gode Gud! utbrast han. - Bwana, hade inte ni kommit hade hon varit dödens. I sanning har Gud sänt er till vårt hemland för att hjälpa oss. Finns det många läkare i ert hemland?
- Jadå! Massor av dem!
- Har de likadana bilar?
- Nej, det tror jag inte de har.
- Varför det? Går de till fots?
- Inte alls. De har bilar som är blanka och fina, med bra hjul och starka motorer.
Jag kastade en blick på min gamla veteran, som stod utanför dörren.
- Simeon, sa jag, vi höll nästan på att inte kunna ta oss hit, och tänk om vi inte hade gjort det! Det gick kalla kårarefter ryggen på mig." s. 74

I slutet av boken får de genom en generös donation möjlighet att köpa en ny bil.

Den här boken var okey, men ett väldigt tydligt försök att få folk att förstå behoven av bra bilar i Afrika och att vilja skänka pengar till det.

Man kan inte köpa den här boken ny på svenska men på engelska heter den Jungle Doctor on Safari och finns som pocket (adlibris, bokus, cdon).

Böcker som jag läst om djungeldoktorn:
Djungeldoktorn
Djungeldoktorn på safari
Djungeldoktorn opererar
Djungeldoktorn på krigsstigen
Djungeldoktorns fiender
Djungeldoktorn möter ett lejon
Djungeldoktorn vågar och vinner
Djungeldoktorn bland Gogofolket
Djungeldoktorn och virvelvinden
Djungeldoktorn i blickpunkten
Djungeldoktorn i närkamp

måndag 28 juli 2014

Varför ska jag tro på Gud? av Timothy Keller

Den här boken är skriven av en pastor som arbetar i en församling i New York och i den försöker han besvara  frågan om varför man ska tro på Gud. Den första delen innehåller de vanligaste invändningar till kristen tro som Timothy Keller mött under sin tid som pastor i New York.
"Det kan inte bara finnas en sann religion"
"Hur kan en god Gud tillåta lidande?"
"Kristen tro är en tvångströja"
"Kyrkan bär ansvar för så mycket orättfärdighet"
"Hur kan en kärleksfull Gud skicka någon till helvetet?"
"Vetenskapen har motbevisat Gud"
"Man kan inte tolka bibeln bokstavligt"

"Moderna människor tänker sig att helvetet fungerar så här: Gud ger oss tid, men om vi inte har fattat de rätta besluten innan vi dör, kastar han våra själar i helvetet för evigt. Under tiden som de stackars själarna faller genom rymden ropar de till Gud om barmhärtighet. Men Gud säger: "För sent! Du hade chansen! Nu får du sota för det! Men denna vrångbild missuppfattar ondskans beskaffenhet. Den bild som Bibeln målar upp är att synden skiljer oss från Guds närvaro, han som är källan till all glädje, likaså till all kärlek, vishet och alla slags goda ting. Eftersom vi från början är skapade att leva i Guds omedelbara närvaro, är det endast inför hans ansikte som vi kan nå vår fulla potential. Att helt och hållet gå miste om hans närvaro skulle innebära helvetet - att mista vår förmåga att ge och ta emot kärlek och glädje. 
   En vanlig bild för helvetet i Bibeln är elden. Eld får saker och ting att falla sönder. Redan här i livet kan vi se hur självupptagenheten får själen att falla sönder. Vi vet hur själviskhet och inkrökthet kan leda till stingande bitterhet, kväljande avundsjuka, förlamande ångest och paranoida tankar med mentala förnekelser och vrångbilder som följd. Ställ dig nu frågan " Vad händer om vi inte upphör att existera när vi dör utan våra liv i andligt avseende fortsätter in i evigheten?" Helvetet är då den oändliga förlängningen på den bana som den inkrökta, självupptagna själen redan slagit in på." s. 95 -96

"Helvetet är kort sagt den eviga förlängningen av en människas frivilligt valda identitet utan Gud." s.97

Den andra delen handlar om Den grundade tron. Här skriver han bl.a. om religion kontra evangelium. Alltså om nåden. I levande kristendom är det nåden som är i centrum. Vi får inte komma till Gud för att vi i oss själva är så fantastiskt bra och har lyckats hålla alla bud som vi har fått. Vi får komma p g a vad Jesus har gjort för oss. Det är inget vi kan förtjäna det är bara nåd. "Den kristna trons grundläggande budskap skiljer sig i grunden från den traditionella religionens utgångspunkter. Grundarna av alla de andra stora religionerna uppträdde i huvudsak som vishetslärare inte frälsare. De kom för att säga: "Gör så här så finner du gudomen." Men Jesus kom i huvudsak som frälsare inte vishetslärare (även om han ju förstås också var det). Jesus förklarar: "Jag är gudomen som har kommit till er, för att åstadkomma vad ni inte kunde åstadkomma själva." Det kristna budskapet är att vi inte är frälsta på grund av vad vi har gjort utan av vad Jesus har gjort. s. 213 Han skriver även om förlåtelse som innebär att någon måste betala ett pris. Skulden finns där men förlåtelsen innebär att någon annan har tagit den så att jag kan gå fri. Sedan skriver han om den treenige gudens ständiga dans där fadern, sonen och den helige anden fokuserar på och förhärligar varandra. Vi är sprungna ut denna kärleksdans.

Jag tyckte om den här boken, men det var inte en bok jag sträckläste. Kapitlen krävde eftertanke och jag tyckte bättre om den andra delen än den första. Mycket intressant och tankeväckande bok.

Man kan köpa den här boken på svenska som inbunden (cdon, adlibris, bokus) eller pocket (adlibris, bokus, cdon) eller engelska och då heter den the Reasons for God (bokus, cdon, adlibris) och finns även som ebok (bokus).

Boktips med lite samma tema:
Med nådens ögon av Philip Yancey

torsdag 24 juli 2014

Djungeldoktorn av Paul White

Det här är den första av Paul Whites böcker om en läkare på ett missionssjukhus i Tanganyika. I Sverige gavs den här boken ut på 50-talet men på engelska gavs den ut 1942. Det här är en roman men den är baserad på verkliga händelser både sådana som Paul själv varit med om och sådana som hans kollegor varit med om.

Vi kastas direkt in i handlingen. Det är dags för julfirande på sjukhuset och förberedelserna är i full gång. Ett julträd har anskaffats och i förrådet finns en påse till varje medarbetare och patient som innehåller en penna, en anteckningsbok, en tvålbit och en klump socker. Då kommer regnet...

Resorna i landet är obekväma och ibland riktigt farliga som när det blir jagade av ett argt lejon. Regn, dåliga fordon och dåliga vägar är dock inte de största problemen för djungeldoktorn. Med mycket små resurser kämpar han och medarbetarna på sjukhuset emot malaria, spetälska, ögonsjukdomar, krokodilbett och mycket annat. I ett nästan bil- och väglöst land får många av patienterna en lång och mödosam väg till sjukhuset och några dukar under på vägen eller precis när de kommit fram. Ibland kommer det patienter som de inte kan hjälpa men de kämpar oförtröttligt dag efter dag och när de har möjlighet berättar de om Jesus. "Jag slog mig ned bredvid dem på tröskeln och berättade för dem, hur Jesus hade botat människor, som haft samma sjukdom, och hur Jesus ger liv och glädje, som aldrig tar slut, när han botar oss, inte bara från spetälska i huden, utan från syndens spetälska i våra hjärtan. s. 94 - 95

När området drabbas av smittsam hjärnhinneinflammation, dödssjukan som den kallas i området, flyr folk sina byar hals över huvud i ett försök att undkomma smittan. När ryktet sprids att de på sjukhuset har medicin som kan bota även dödssjukan fylls varenda ledig plats av patienter och personalen får arbeta hårdare än någonsin. Så mitt i epidemin tar medicinen slut och det finns ingen mer att uppbringa. Nu krävs det ett mirakel om de ska kunna få medicinen i tid för att rädda de sjuka.

Jag läste den här boken, och typ alla andra i serien, under min uppväxt och jag tyckte om dem. Jag gillar den fortfarande. Det är intressant att läsa en bok om Afrika som skrevs för över 70 år sedan.

Den här boken kan inte köpas ny på svenska men på engelska heter den Jungle Doctor's Afrika och den kan köpas som pocket (adlibris, bokus, cdon).

Böcker som jag läst om djungeldoktorn:
Djungeldoktorn
Djungeldoktorn på Safari
Djungeldoktorn opererar
Djungeldoktorn på krigsstigen
Djungeldoktorns fiender
Djungeldoktorn möter ett lejon
Djungeldoktorn vågar och vinner
Djungeldoktorn bland Gogofolket
Djungeldoktorn och virvelvinden
Djungeldoktorn i blickpunkten
Djungeldoktorn i närkamp

fredag 30 maj 2014

Elfenbenshjärtat av Anna Tikum

Anna är den yngsta dottern i en familj med fyra barn. När hon är ett år gammal får hennes pappa, som är präst, jobb på ett teologiskt college i Makumira i Tanzania. De blir Finska Missionssällskapets nya missionärer. Annas tre äldre bröder Stefan, Anders och Krister går i skolan på dagarna, men Anna har inga plikter utan kan leka och utforska dagarna i ända. Den första delen av boken handlar om hur hon upplever sina år i Afrika. Här får vi även ta del av utdrag ur några av de brev som föräldrarna skrev till släkten i Finland. Men boken handlar egentligen inte om detta.

Vid fem års ålder så kommer Anna tillbaka hem till Finland igen på vad hon tror är ett besök. Hon kommer ju inte alls ihåg hur det var att bo i Finland och det som känns som hemma för de andra i familjen känns främmande för henne. Här är hon inte heller annorlunda eller speciell med sin ljus hy och blonda hår utan en liten flicka som alla andra. När hon en kväll får höra och verkligen förstår att de inte ska återvända till Tanzania. Det blir hennes första riktigt stora sorg och eftersom hon inte vet hur hon ska hantera den bestämmer hon sig den natten för att göra sig av med allt afrikanskt och bli en finsk flicka som alla andra. Så hon förtränger sin afrikanska barndom och härmar i allt sina finska vänner om hon gör precis som dem kommer ingen tycka att hon är annorlunda. Med tiden finner hon sig väl tillrätta i Finland och tänker inte särskilt mycket på sin tidiga barndom i Afrika. Men under sin utbildning till socionom får hon möjligheten att göra en av sina praktikperioder utomlands och väljer då att göra den i Tanzania.

Detta första återseende av det barndomsland hon inte trodde att hon kommer ihåg väcker många obearbetade minnen, tankar och känslor. Hon kommer tillbaka till Finland med en känsla av att hon inte är färdig med Afrika och inte riktigt hör hemma i Finland. Det blir ett andra återseende och sedan ett tredje. Efter det tredje återseendet av Tanzania blir hon antagen som missionär av Finländska missionssällskapet. Efter att hon gått deras kurs kommer hon att bli missionär i Tanzania och jobba med socialt arbete där. Jobbet passar som handen i handsken och Tanzania är platsen på jorden för henne. Allt har lagt sig till rätta. Anna är överlycklig. Då är hon med om en olycka som förstör hennes rygg och efter en tid med outhärdlig smärta som trots att månaderna går inte blir bättre utan snarare värre står det klart för Anna att hon inte kommer att kunna åka till Afrika. Hon återupplever samma smärta som den gången när hon var fem år och insåg att hon inte skulle komma tillbaka till sitt hem i Tanzania, men den här gången konfronterar hon sorgen och den smärtsamma förlusten istället för att tränga undan den.

"I många år trodde jag att min väg till ett fridfullt inre var att fysiskt bosätta mig i Afrika. Jag var övertygad om att det enda som kunde göra barnet inom mig lyckligt var en enkelbiljett till barndomslandet. Men istället visade sig nyckeln vara att ta på mig ett barns obearbetade förlust. Jag måste genomleva den smärta som det inneburit att som barn separeras från mitt hem i Afrika. Det enda sättet för mig var att som vuxen återuppleva barndomens förlust. För att kunna hela barnet inom mig måste jag åter en gång förlora mitt Afrika. " s. 249
"Så småningom började jag acceptera att Afrika kanske trots allt inte var min framtid. Jag skulle kanske leva mitt liv i Finland. Sorgeprocessen fick mig att börja försonas med det som jag hade vägrat att acceptera som barn. För första gången sedan jag var fem år gammal och just hade flyttat från Afrika började jag känna  stunder av djup hemkänsla i Finland. Steg för steg lärde jag mig uppskatta det som femåringen bara hade sett som föräldrarnas hemland." s.248

När Annas föräldrar går i pension återvänder de för att jobba tre månader i Tanzania och Anna som just varken jobbar eller studerar tar chansen att följa med. Under detta fjärde återseende läggs många pusselbitar på plats för Anna. Hon trivs och när det är dags för henne att resa hem har hon fått ett perfekt jobberbjudande från Finländska missionssällskapet. Men den här gången väljer hon att tacka nej.

"Om jag väljer att arbeta i detta land måste min relation till både landet och dess människor förändras drastiskt. Jag kan inte dagarna i ända förundras över naturens skönhet, leva i ett fullkomligt nu och förtröstansfull låta mig älskas och kravlöst älska tillbaka. Om jag ska arbeta och bo i detta land kommer mina dagar ofrånkomligt att fyllas med hårt arbete, svåra beslut, jobbiga kolleger och alla andra utmaningar som varje ansvarstagande vuxen människa ställs inför oberoende av var i världen han eller hon arbetar och bor." s. 297

Jag tyckte om den här boken. Jag tror aldrig att jag läst om ett missionärsbarn som var så litet när det bodde utomlands och det här är en mycket ärlig bok om hur Anna upplevde sin barndom och hur det påverkade henne långt upp i vuxen ålder.

På Yles Vetamix kan man se en film där Anna berättar om sitt liv och hur det var att som barn flytta från Tanzania till Finland. Just nu är Anna och hennes man utsända av Finländska missionssällskapet till Senegal.

Man kan köpa den här boken från bokus, adlibris eller cdon.