fredag 29 januari 2016

Lycka till, Lotta av Merri Vik

Det här är den 40:e boken om Lotta. Lotta är tillbaka i sin hemstad och arbetar på Valentins Bokförlag. Paul pluggar i en annan stad men de har förlovat sig och är kärare än någonsin. På jobbet går det också bra. Hon trivs med att vara lite allt-i-allo och får mer och mer ansvar med tiden. Hon inspirerar chefen att åka på semester, städar och hittar ett bortglömt bokmanus och får agera modell till ett par bokframsidor.

Lenni, Lottas poetvän som numera jobbar på samma ställe som Lotta, kommer med nyheten att han äntligen ska gifta sig med sin Veronica. I en kyrka med 30 gäster trots att han tidigare varit så emot det. Det blir ett spännande bröllop. Lenni råkar få kilt i stället för frack och får helt enkelt leva med det. Tyvärr har han även råkat glömma att hämta ut brudbuketten han beställt till Veronica men då griper Lotta in och räddar dagen. Det blir ett trevligt bröllop och Lotta och Paul blir så inspirerade att de bestämmer sig för att gifta sig de med.

Dessutom blir Lotta inspirerad av Giggi att skriva en bok så hon skriver en som hon sedan förlorar tron på. Hon låter ändå sin mamma läsa den och när mamman tycker att den är bra tar hon mod till sig och skickar in den till Valentins förlag. Sedan väntar hon spänt på vad som kommer att hända.

Jag är tyckte ganska bra om den här boken även om jag tycker att det är underligt att Lottas eget bröllop fick så lite utrymme. Där emot skriver hon väldigt mycket om Lennis bröllop... Dessutom är jag förvånad över hur kort varsel de hade på bröllopen. Alla bröllop som jag har varit på, inklusive mitt eget, har tagit betydligt längre tid att planera.

1. Det är Lotta, förstås!
2. Ja, se Lotta!
3. Lotta är sig lik
4. Skärp dig, Lotta!
5. Lotta slår till
6. Fara på taket, Lotta!
7. Vilken skiva, Lotta!
8. Skriv upp det, Lotta!
9. Rena snurren, Lotta!
10. Se dig  för, Lotta!
11. Bra gissat, Lotta!
12. Platt fall, Lotta!
13. Rena mörkret, Lotta!
14. Hejda dig, Lotta!
15. Full fart, Lotta!
16. Arma Lotta!
17. Vilken fullträff, Lotta!
18. Håll masken, Lotta!
19. Lotta i topp
20. Var glad. Lotta!
21. Vilken vals, Lotta!
22. Festligt, Lotta!
23. Vilken tur, Lotta!
24. Alla tiders Lotta
25. Rena karusellen, Lotta!
26. Ge aldrig upp, Lotta!
27. Mitt i prick, Lotta!
28. Lotta går till sjöss
29.Det spökar, Lotta!
30. Lotta går till väders
31. Heja Lotta!
32. Toppen, Lotta!
33. Fyndigt, Lotta!
34. Full rulle, Lotta!
35. Rena cirkusen, Lotta!


måndag 11 januari 2016

Broderband 3 Jägarna av John Flanagan

Det här är den tredje delen i broderbandserien av John Flanagan. Efter att Hal och hans besättning mot all förmodan vunnit broderbandstävlingen försvinner Scandias största skatt just den kväll de står på vakt. De är fast beslutna att ta tillbaka den och de har följt efter piraten  Zavac ett bra tag nu. Det såg ut som att de nästan hade honom fast ett tag när han lyckades fly från dem efter en strid. I samma strid blev Ingvar skadad. Ingvar som är den störste och klumpigaste medlemmen i besättningen, men också den ende av dem som på egen hand kan ladda skeppets hemliga vapen "Krossaren",

I början av resan är de oroliga för att Ingvar inte ska klara sig och lättnaden hos hela besättningen när han blir bättre är påtaglig. Nu kan de återigen ägna hela sin energi åt att spåra Zavac. Det visar sig att han har tagit sin båt in i en flod och att förfölja en båt i en flod är en helt annan sak än på öppet hav. Över allt lurar det faror i form av pirater, giriga och korrupta ledare i de olika städer de måste passera och mycket annat. Flera gånger måste de använda all sin list och dessutom ha en hel del tur för att ta sig ur de knipor de hamnar i.

När de till sist kommer i kapp Zavac befinner han sig i en piratstad där alla inbördes uppgörelser är helt förbjudna. Hal lyckas dock med list utmana Zavac på en duell skepp mot skepp må bäste man vinna. Zavacs skepp är tre gånger så stort och har mycket större besättning. Har Hal och de andra Hägrarna någon chans över huvud taget?

Det här var en okey bok. Jag tycker om att det är en hel del humor i John Flanagans fantasy böcker det får dem ett kännas mer riktiga och inte så tunga. Fantasy är annars en lite väl humorbefriad genre. Jag gillar också det goda kamratskapet bland besättningen och respekten för varandras styrkor och svagheter. Dock tyckte jag att den här boken var lite seg.

Serien om Broderband:
De utstötta
Inkräktarna
Jägarna
Slavarna

Böckerna i serien Spejarens lärling:
Gorlans ruiner
Det övergivna landet
Krigarkungens sal
Slaget om Skandia
Den hemsökta skogen
Macindaws fästning
Fången i Arrida
Clonmels kungar
Sårad i ödemarken
Kejsaren av Nihon-Ja
De glömda berättelserna
Den nya lärlingen

Spejarens lärling De första åren:
Tornerspelen i Gorlan

Man kan köpa den här boken som kartonnage (adlibris, bokus, cdon) eller ebok (bokus, cdon, adlibris).

lördag 9 januari 2016

Mördarkattens återkomst av Anne Fine

Det här är den andra boken i serien om mördarkatten Tuffy. Den här gången ska familjen resa bort, men Tuffy stanna kvar hemma. ""Åh, Tuffy!" gnällde Ellie och gav mig Den Stora Avskedskramen. (Jag gav henne en varnande blick som betydde: Passa dig, Ell! Gå inte över gränsen för kramar i såna fall kan du få ett klädmärke som tack. Åh, Tuffy! Vi ska vara borta i en hel vecka!"" S.4

Tuffy själv tycker att det ska bli skönt att få semester från familjen en hel vecka och få göra som han vill. Tyvärr blir det inte riktigt som han tänkt för kyrkoherden ska bo hos dem och passa Tuffy när familjen är bortrest. Kyrkoherden är väldigt petnoga och låter verkligen inte Tuffy få göra som han vill men det värsta av allt är att han säger: "Nej, Tuffy! Jag öppnar inte en ny burk förrän du ätit upp den där.
  Jag stirrade på "den där". "Den där" var full med klumpar. "Den där" var gårdagens käk. 
   Och jag tänkte inte äta det." S.7-8 Det är ungefär här det skär sig ordentligt i relationen mellan Tuffy och kyrkoherden. Kyrkoherden är kanske inte den smidigaste kattvakten någonsin men å andra sida är Tuffy INTE den lättaste katt att vakta.

Om Tuffy inte får mat hemma så tänker han skaffa sig mat på annat sätt. Kyrkoherden är inte särskilt förtjust över det andra sätt som Tuffy väljer och hotar att ge honom utegångsförbud, men Tuffy ligger återigen steget före. Veckan slutar på ett sätt som varken Kyrkoherden eller Tuffy hade kunnat tänka sig med ett identitetsbyte för Tuffy.

Jag tyckte mycket om den förra delen i den här serien, men den här blev jag inte lika förtjust i. Det här är på intet sätt en dålig bok och den är ganska kul med en oväntad storytwist, men den förra var ännu bättre.

Böckerna om mördarkatten:
En mördarkatts dagbok
Mördarkattens dagbok
Mördarkattens hämnd

Jag lånade den här boken på biblioteket. Man kan köpa den från bokus, cdon eller adlibris