Käre ledare - min flykt från Nordkorea av Jang Jin-sung

Jang Jin-sung växer upp i det stängda Nordkorea. Hans föräldrar ser till att han får en bra musik utbildning och han kommer in på en kompositörsutbildning. Under sin tid där skriver han en dikt som uppmärksammas av självaste Kim Jong-il. Detta liknar han själv vid att vinna högsta vinsten på lotto i ett västerländskt land. Han får möjligheten att välja sin framtid och han hamnar mitt i propagandaapparaten på Departementet för en enad front. Trots att han är så ung kommer han upp sig så mycket i samhället att han till och med får träffa Kim Jong-il och han får se en del av sanningen bakom den massiva propagandaapparat som den nordkoreanska regimen använder sig av och som han själv blir en del av.

I allt det här börjar tvivlen att växa och när en regimkritisk skrift han olovligt smugglat ut från jobbet och som kan spåras raka vägen tillbaka till honom kommer på avvägar tvingas han och en av hans vänner fly. Det blir en mycket farlig flykt och mot alla odds lyckas han ta sig till Sydkorea. I den här boken får man veta många häpnadsväckande saker ifrån en person som befunnit sig på insidan och vetat saker som få andra nordkoreaner vet någonting om t.ex. följande citat om hur Kim Jong-il kom till makten.

Under en tid arbetade Jang Jin-sung med att skriva Kim dynastins historia. "Vi kände en stark motvilja mot att erkänna för oss själva hur det gått till, men bevisen var överväldigande. Det fanns så mycket material som vittnade om fiendskapen och maktkampen mellan far och son (inklusive dokument som visade hur fadern och sonen hade kommit med rakt motsatta politiska besked samtidigt) att vi inte hade något val. Vi  måste dra slutsatsen att Kim Jong-ils legitimitet inte grundade sig på att han fått makten i arv, som den officiella versionen löd, utan att han faktiskt målmedvetet hade tillskansat sig den. Kim Jong-il hade fått makten genom att slita den ur sin fars händer, inte genom att få den av honom." s. 149

Han avslutar med en reflektion om Nordkorea idag:
"Den enskilt största maktfaktorn i Nordkorea har inte ens setts som en sådan av omvärlden och inte heller av vanliga nordkoreaner, för sanningen bakom Departementet för organisation och vägledning är nära förbunden med den hemliga historien om hur Kim Jong-il kom till makten. Kim Jong-il byggde upp en struktur i vilken partisekreteraren på nämnda departement - han själv - blev mäktigare än den högste ledaren Kim Il-sung, som reducerades till en symbol för makten. Departementet måste fortsätta att dölja sin sanna natur just för att det en gång krossade Kim Il-sung samtidigt som det på ytan upphöjde honom till gud.
   Departementet för organisation och vägledning är Nordkoreas motor. Motorn verkar i det fördolda, men det är ändå den som får bilen att rulla.Liksom sambandet mellan departementet och Kim Jong-ils hemliga maktövertagande förblir dolt, så fortsätter man att dölja dess absoluta makt. Världen tror att Kim Jong-ils maktövertagande möjliggjordes av Kim Il-sung, men Kim Jong-il kunde inte ha tagit makten utan Departementet för organisation och vägledning och det kunde inte Kim Jong-un heller." s. 318

"Departementet för organisation och vägledning kommer inte självmant att släppa ifrån sig ett uns av makten, men dess inflytande kommer att fortsätta försvagas så länge folk handlar och tjänar sitt levebröd på marknader som ligger utom dess kontroll. Vi måste sätta vår tilltro till Nordkoreas folk inte till det system som håller dem fångna." s.319

Det här var en mycket intressant bok! Den rekommenderas varmt.

Andra böcker om Nordkorea:
Alla monster måste dö av Magnus Bärtås och Fredrik Ekman
Pyongyang av Guy Delisle
Inget att avundas - Vardagsliv i Nordkorea av Barbara Demick
Ambasaden i Paradiset av Lovisa Lamm
Nordkorea - mot välfärd under krigshot av Jan Löön
Gud är inte död - inte ens i Nordkorea

Man kan köpa den här boken som inbunden (adlibris, bokus, cdon) eller ebok (bokus, cdon, adlibris).

Pyongyang av Guy Delisle

2001 spenderade den franske animatören, Guy Delisle, två  månader i Nordkorea som kvalitetsövervakare åt ett franskt medieföretag. Det här är en reseskildring i serieform om hans tid där.

Jag har tidigare läst flera böcker om Nordkorea. Den här boken skildrar lite av den kuliss som landet vill visa upp för utlänningar och mycket känner jag igen från andra böcker. Samtidigt är det så att kulissen har sprickor. I Nordkorea är Pyongyang de privilegierades stad. Här får inte vem som helst bo utan endast eliten. De får större matranson, mer utbildning och bättre jobb än övriga Nordkoreaner. Men inte ens i Pyongyang har man elektricitet dygnet runt, utom vissa upplysta statyer och monument över den store ledaren så klart. Här är vägarna väl underhållna, men det finns inte så särskilt många fordon på dem. I staden ser man inga gamla eller handikappade och inte ens här i det privilegierade Pyongyang får utlänningar röra sig utan Guide och ofta även en tolk.

Guy ställer sig frågan om Nordkoreanerna verkligen tror på all propaganda de får itutad sig från morgon till kväll. Den store ledaren leder ännu landet efter sin död och invånarna går på helspänn eftersom minsta misstag kan döma en, och familjen, till arbetsläger. I det relativt välmående Pyongyang där invånarna har det, för Nordkorea, mycket ovanliga tillfället att få möta utlänningar och kanske till och med resa utomlands borde man väl ändå inte tro på all propagandan. Han får dock aldrig några tecken på att det verkligen skulle förhålla sig så. 

Jag tyckte om den här boken. Den fångar den klaustrofobiska känslan som Nordkorea inger en utlänning och belyser den fullkomligt galna personkulten av den store ledaren. Boken är nyöversatt till svenska. Min enda invändning är att den tyvärr redan känns gammal. Både Nordkorea och USA har fått nya ledare sedan den skrevs. 

Man kan köpa den här boken på svenska (adlibris, bokus) eller engelska (bokus, cdon, adlibris). 

Andra böcker om Nordkorea:
Alla monster måste dö av Magnus Bärtås och Fredrik Ekman
Inget att avundas - Vardagsliv i Nordkorea av Barbara Demick
Käre ledare - min flykt från Nordkorea av Jang Jin-sung
Ambasaden i Paradiset av Lovisa Lamm
Nordkorea - mot välfärd under krigshot av Jan Löön
Gud är inte död - inte ens i Nordkorea

Nordkorea - mot välfärd under krigshot av Jan Lönn

Den här boken gavs ut 1972. Jag inleder med detta för det är den enda förmildrande omständighet som jag kan komma på. Framsidan är helt klart en propagandaaffisch där vi ser "den store ledaren" leende och omgiven av beundrande barn allt i äckliga pastelfärger. Uppe i hörnet står det " Kim III Sung, Demokratiska Folkrepubliken Koreas premiärminister. Kim III Sung måste vara någon felstavning, men var det här den mest passande bild han kunde hitta till framsidan av den här boken? Framsidan slår i alla fall an rätt ton för bitvis känns det som om man läser Nordkoreas egna propaganda, vilket i och för sig kan vara intressant på sitt sätt...

Enligt Lönn stod Nordkorea 1946 inför denna utmaning: "På Kim Il Sungs och den provisoriska folkkommiténs program stod att göra rent hus med kvarlevorna från den japanska ockupationen, ersätta samarbetsmännen inom förvaltningen och avskaffa japanska lagar och förordningar, säkra demokratiska rättigheter och demokratisk styre, införa lika rättigheter åt alla oavsett kön, religion eller egendom, nationalisera de stora företagen och genomföra en jordreform, stabilisera priserna på konsumtionsvaror och utveckla samhällsekonomin, genomföra socialareformer samt bygga upp ett undervisningsväsen och införa en fungerande hälsovård" (s.33) Demokratiska rättigheter, lika rättigheter för alla oavsett kön religion eller egendom... Med facit i hand kan man nog säga att de misslyckades med detta. Jag tror inte att de någonsin försökte. I boken Gud är inte död inte ens i Nordkorea kan man läsa om kristnas situation i Nordkorea både historiskt och idag.

Angående Koreakriget så ställer sig Lönn frågan om vi kanske blev lurade och ägnar sedan stort utrymme åt att visa att vi verkligen blev lurade. Var det verkligen Nordkorea som startade kriget? Jan Lönn tar upp två aspekter på denna fråga. Den första att Nordkorea skulle ha angripit först tillbakavisar han. "Den andra aspekten är att Nordkorea inte åtlydde säkerhetsrådets order om att dra tillbaka sina trupper norr om gränsen. Även om Nordkorea inte började kriget skulle det möjligen gå att beteckna dess agerande som någon form av "angrepp" när det vägrade åtlyda säkerhetsrådets uppmaning. Mot detta kan formella invändningar resas som den att resolutionen hade antagits i strid mot FN-stadgan, vilket av nordkoreanerna kunde ha tagits till intäkt för att framhålla det absurda i att kräva efterlydnad av en illegal resolution. Varken Nord- eller Sydkorea var heller medlemmar av FN och var således inte skyldiga att följa FN:s beslut, kunde argumentationen lyda.
   Men oavsett dessa formella synpunkter, vilka man kanske inte skall lägga allt för stor vikt vid, var FN-resolutionen av den 25 juni av USA så utformad att den inte rimligtvis kunde få något gensvar från Nordkoreas sida. Den ger intryck av att vara utformad i provokativt snarare än fredsbevarande syfte." (s.47)

"Vem skulle vinna på krig? Nordkorea med sin expanderande industri, sitt alltmer framgångsrika jordbruk, vars strävanden till fredlig återförening verkade att lyckas? Eller Sydkorea med svag industri och ett jordbruk som fortfarande i huvudsak var feodalt, med en oduglig regering som saknade stöd från folket och som inte förmådde fungera utan stöd utifrån? (s.58) Efter att så ha bevisat att Nordkorea blev attackerat av Sydkorea och USA imperialisterna går han vidare till andra ämnen.

Lönn beskriver hur Nordkorea som låg i ruiner efter kriget lyckades återuppbygga sitt land genom ett antal femårsplaner där man gav företräde åt den tunga industrin och samtidigt utvecklade den lätta industrin och jordbruket. Sedan följer en hyllning till nordkoreanernas olika reformer som kollektiviseringen av jordbruket. ”Även de som var tveksamma insåg snart kooperativets alla fördelar, särskilt som kooperativet gynnades ekonomiskt av staten” (s.88) Lönn problematiserar ingenting! Alla reformer är toppen och jättelyckade. Kim Il Sung citeras oroväckande ofta utan att något av citaten motsägs det allra minsta. Han inkluderar även rena hyllningar till Kim Il Sungs ledarskap som anekdoten om hur landet behövde mer stål och Kim Il Sung frågade fabriksleningen om man kunde höja produktionen till 90 000 ton trots att kapaciteten i stålverket var 60 000 ton. Ledningen sa nej. Då gick Kim Il Sung ut och höll ett tal till arbetarna varefter produktionen ökade till 120 000 ton... (s.91) Vi får även ta del av en hyllning till syntetmaterialet Vinalon. (s.95)

Skolväsendet byggdes ut snabbt. 9-årig skola var gratis för alla. Man fick till och med skolkläder av staten. Sjukvården var gratis och alla hade jobb.

Kapitlet Kim Il Sung och massorna är obehaglig läsning. Varje fabrik eller jordbrukskooperativ har särskilda salar inrättade för studier av kamrat Kim Il Sungs levnadshistoria. ”Kim Il Sung är allestädes närvarande i det nordkoreanska samhället.” (s.147) Hans visdomsord studeras och citeras ständigt. Hans porträtt finns överallt . ”Platser som besökts av Kim Il Sung hålls därefter bokstavligen heliga.” (s.147) Även om författaren säger: ”... men oavsett detta är det en ofta accepterad bedömning bland besökare i Nordkorea att den nordkoreanska personkulten med sin förvrängda verklighetsuppfattning och sitt frånstötande fetischsamlande gått över den gräns där man kan hysa förståelse.” (s.148 – 149) så tar han den sedan i försvar. Bland annat inkluderas ett långt citat från en representant från en afrikansk befrielserörelse som undrar med vilken rätt kapitalistländer kritiserar personkulten i Nordkorea. Med tanke på det krigshot som Lönn anser att Nordkorea är under kan personkulten tydligen vara nödvändig. Han tror även att man kanske kommer att tona ner personkulten när den inte längre behövs. Sedan kommer ännu en lång hyllning till Kim Il Sungs ledarskap som beskriver hur han åker till olika platser och har ”handledning på platsen” och rättar till olika missförhållanden och inspirerar arbetarna som sedan uträttar stordåd.

Ett intressant citat är: ”Men intressantare än hur en utländsk besökare upplever situationen är hur koreanerna själva upplever den. Det lämnas, med den inskränkta rörelsefriheten och de språkkunskaper besökaren i allmänhet besitter, få eller inga vägar att komma underfund med detta. ” (s.157) Detta tycker jag borde varit en gigantisk varningsklocka om att allting inte stod rätt till. Varför kan man i det fira och lyckliga Nordkorea inte ens få reda på hur vanliga människor upplever sin situation? Det tycks inte finnas någon levande opposition i Nordkorea, men även på detta har Lönn ett svar. ”En levande opposition förutsätter däremot ett utbrett missnöje bland befolkningen och något sådant finns av allt att döma inte i Nordkorea.” (s.161)

Boken avslutas: ”På grund av kolonial efterblivenhet och följderna av ett krig som bokstavligen förvandlade Nordkorea till en ruinhög har koreanerna med enorma ansträngningar under Kim Il Sungs dynamiska ledarskap med en samhällsorganisation som på ett rationellt sätt förmått mobilisera landets potentiella mänskliga och materiella resurser lyckats bygga upp något av en mönsterstat i Asien. Framför allt har man lärt sig lita till egna krafter, stå på egna ben och tänka självständigt. Detta är den nordkoreanska utvecklingsmodellen, som alltmer börjar uppmärksammas och diskuteras runt om i världen.” (s.209)

Det här är en hemsk bok där författaren okritiskt tycks ha köpt den officiella nordkoreanska historieskrivningen. Som förmildrande omständighet kan sägas att Nordkorea år 1972 på många sätt hade lyckats. Alla barn fick gå i skola, sjukvård fanns och var gratis. Alla hade jobb, någonstans att bo och mat för dagen. Det fanns elektricitet. Livet i Nordkorea var kanske inte sämre än livet i många av grannländerna. Men därifrån till denna okritiska hyllning på 209 sidor borde steget vara långt. Varningstecknen fanns redan då. Den helt oproportionerliga hyllningen av Kim Il Sung. Bristen på opposition, att det var omöjligt att få veta hur vanliga nordkoreaner upplevde sin situation. Juche tanken, att vara helt självförsörjande, som hade formats och som fortfarande är rådande i Nordkorea och som har lett till stora problem. Dessutom var Nordkorea inte ett samhälle som verkade för demokrati och lika rättigheter, tvärt om. Detta (och allt annat ärligt talat) tycker jag att Jan Lönn ställer sig alldeles för okritisk till! I boken Inget att avundas av Barbara Demick kan man läsa om hur några vanliga nordkoreaner upplevde sin situation både under den här tiden och efter. Den boken rekommenderar jag varmt. 

Den här boken var intressant eftersom man får en inblick i vad den Nordkoreanska propagandan sa. Detta är även vad som gör den dålig. Hur kan en svensk författare okritiskt ge ut nordkoreansk propaganda som sanning? Boken finns inte att köpa länge. Jag lånade den på Sollentuna bibliotek. Svensk - koreanska föreningens hemsida spottar än i dag ur sig propaganda i still med vad som kan läsas i denna bok.

Andra böcker om Nordkorea:
Alla monster måste dö av Magnus Bärtås och Fredrik Ekman
Pyongyang av Guy Delisle
Inget att avundas - Vardagsliv i Nordkorea av Barbara Demick
Käre ledare - min flykt från Nordkorea av Jang Jin-sung
Ambasaden i Paradiset av Lovisa Lamm
Gud är inte död - inte ens i Nordkorea

Gud är inte död - inte ens i Nordkorea

Den här boken har jag fått låna. Den är utgiven i Sverige av Ljus i Öster och kan köpas på deras hemsida. På Adlibris och Bokus finns den av någon anledning bara på engelska. Den engelska titeln är "Back to the Jerusalem of the East - The Underground House Church of North Korea" vilket säger lite mer om vad boken handlar om än den svenska titeln gör. Den här boken har ingen författare som vill skylta med sitt namn på framsidan av boken men Luther Martin, Eugene Bach och Back to Jerusalem har Copyright till den.

Det här är den fjärde boken som jag läser om Nordkorea. Alla de böcker jag har läst hitintills har haft olika infallsvinklar och skildrat Nordkorea på lite olika sätt. Den första boken jag läste "Ambassaden i paradiset" berättade om Sveriges relation till Nordkorea. Vi var länge det enda västerländska land med en ambassad i Pyongyang och de stackars ambassadtjänstemän som hamnade där ansåg INTE att de kommit till paradiset... Den andra boken jag läste "Alla monster måste dö" skildrade kulissen, det Nordkorea som man vill visa upp för turister (och kanske vill tro på själva). Sedan läste jag "Inget att avundas". Här berättar Nordkoreaner som flytt till Sydkorea om sina liv i Nordkorea. En jätteintressant inblick i Nordkorea bakom kulissen. Den här boken fokuserar på de kristnas situation i Nordkorea och de ansträngningar som faktiskt görs för att evangelisera där.

Boken börjar med en tillbakablick på Koreas historia. Pyongyang kallades ett tag för österns Jerusalem och hade en stor procent kristna och många missionärer. Kim Jong-Il kom själv från en kristen släkt. Tyvärr tycks det kristna budskapet inte ha gått in i hjärtat på honom utan istället använde han sig av många av de yttre sakerna i religionsutövningen (helig skrift, lovsång, bön) för att bygga upp en kult runt sig själv. Samtidigt startade en av de värsta förföljelserna mot kristna i hela världen. Att äga en bibel kan göra att man själv, ens syskon föräldrar och barn blir skickade till något av Nordkoreas dödsläger. I Nordkorea nöjer man sig inte med att straffa den personen som upptäcks med att ha gjort ett brott utan även släktingar i tre generationer. Kan det i ett sådant land finnas några kristna?

Enligt den här boken så gör det det. Det finns till och med missionärer som når in i Nordkorea. Dessa missionärer kommer från den underjordiska kinesiska kyrkan. I Kina finns det många etniska koreaner med kinesiskt medborgarskap samt vanliga kineser som brinner för att Nordkoreas folk också ska få höra de goda nyheterna. Dessa kineser har helt andra möjligheter att evangelisera i Nordkorea än västerlänningar har. De känner till kulturen och kan språket och är vana vid att evangelisera under förföljelse. Den här boken ger en spännande inblick i hur evangelium faktiskt i någon utsträckning når Nordkorea. Den här boken är kritisk mot de ofta ogenomtänkta ansträngningar vissa västerländska missionärer har gjort för att nå Nordkorea som har stjälpt mer än de hjälpt och det känns ganska självklart att missionärer som kan kulturen och språket och som inte sticker ut som västerlänningar gör har större förutsättningar att nå folket i Nordkorea.

Spännande och intressant bok! Back to Jerusalem har en hemsida där man kan gå in och läsa mer om deras arbete.

Andra böcker om Nordkorea:
Alla monster måste dö av Magnus Bärtås och Fredrik Ekman
Pyongyang av Guy Delisle
Inget att avundas - Vardagsliv i Nordkorea av Barbara Demick
Käre ledare - min flykt från Nordkorea av Jang Jin-sung
Ambasaden i Paradiset av Lovisa Lamm
Nordkorea - mot välfärd under krigshot av Jan Löön
Gud är inte död - inte ens i Nordkorea

Inget att avundas : Vardagsliv i Nordkorea av Barbara Demick

Det här är den tredje boken som jag läser som handlar om Nordkorea. De andra två var skrivna av svenskar och hette Ambassaden i paradiset och Alla monster måste dö. Jag är jätteglad att jag läste de böckerna innan den här, för i jämförelse var de inte alls lika bra. Jag tyckte att de var helt okey, men om jag hade läst den här först hade jag nog blivit besviken på dem.

Barbara Demick har intervjuat personer som hoppat av från Nordkorea till Sydkorea och dessa berättelser ligger till grund för den här boken. Nordkorea är ett galet slutet land och det går inte att få veta hur vanliga Nordkoreaners liv är. Intervjuer med människor som lämnat landet är det närmsta man kan komma. Den här boken var jätteintressant just för att den ger en bild av hur livet i Nordkorea varit från det Nordkorea bildades. Det är ovanligt att ens få lite inblick i Nordkorea bakom kulisserna och här får vi följa några personers liv i Nordkorea genom många år.

Redan från början tycks Nordkorea ha varit ett mycket slutet land med en ledare som visste hur man skulle bära sig åt för att starta och underbygga en personkult. Kim Il Sung nöjde sig inte med att var envåldshärskare. Han ville bli dyrkad. Det otroliga är att han lyckades. Oliktänkande,kristna t.ex., (mer om kristnas situation i Nordkorea kan du läsa i "Gud är inte död inte ens i Nordkorea")  förflyttades till arbetsläger och hela befolkningen kategoriserades i ett slags kastsystem, songbun. Vilken songbun man hade bestämde hur bra jobb man kunde få, vilka utbildningar man kom in på och i stort sett allt annat. Pappans songbun gick i arv till barnen. Det var otroligt svårt att avancera det Nordkoreanska systemet. Däremot kunde man flyttas ned och om någon begick ett brott (att tala illa om Kim Il Sung var det värsta brottet av alla) så straffades tre generationer föräldrar, syskon och barn. Kim Il Sung lyckades genom otrolig indoktrinering bygga upp en bild av sig själv som någon slags blandning mellan jultomten och gud. (1972 skrev Jan Lönn "Nordkorea - mot välfärd under krigshot" som ger en inblick i vilken bild av Nordkorea, omvärlden och Kim Il Sung man genom massiv propaganda hjärntvättade alla medborgare med.)

Trots detta var Nordkorea innan Kim Il Sungs död och den stora svälten ett fungerande samhälle. Grannar spionerade på och angav varandra, men man visste i alla fall reglerna. Alla hade ett jobb och mat för dagen. Alla barn gick i skola och förskola (där de indoktrinerades från tidiga år) så att deras föräldrar kunde jobba och sedan gå på indoktrinerings föreläsningar på kvällarna. Men livet i Nordkorea var ändå inte särskilt mycket sämre än livet i grannländerna.

Så kom de stora svältåren. I början av 90-talet började mängden mat man fick i affären som lämnade ut ransoneringen att minska. Det blev mindre och mindre att göra på arbetsplatserna eftersom maskinerna stannade p g a elbristen. Tills man inte längre fick någon mat och det inte längre var någon idé att gå till jobbet. Desperata människor sökte nya sätt att försörja sig och dryga ut den mat de fick tag på med bark och gräs. Sjukhusen hade inte längre någon medicin att ge eller ens möjlighet att värma upp sjukhusen. Folk började dö av svält.

En av personerna i den här boken var förskollärare och hon lärde sina elever en Nordkoreansk visa om hur bra de hade det i Nordkorea samtidigt som hennes elever dog av svält.
Vår fader, vi har inget att avundas här i världen.
Vårt hus vilar i Arbetarpartiets händer.
Vi är alla bröder och systrar.
Även om havet och elden kommer emot oss, kära barn
behöver vi inte vara rädda.
Vår fader är här.
Vi har inget att avundas här i världen. 
På tre år sjönk antalet elever på hennes förskola från femtio till femton.

På olika sätt lyckades personerna som den här boken handlar om fly till Kina och där ifrån till Sydkorea. Tyvärr har det inte varit helt lätt för de flesta av dem att anpassa sig till livet i Sydkorea och deras släktingar i Nordkorea har fått hårda straff p g a deras flykt. Sista kapitlet är allt annat än hoppfullt. Livet i Nordkorea tycks senast år 2010 fortfarande ha varit desperat för många människor. En stor del av Nordkoreas uppväxande generation har fått hämmad tillväxt p g a svält och undernäring. Det vore intressant att veta hur livet i Nordkorea är idag efter ännu ett ledarbyte. Tyvärr kan man inte få reda på det.

Andra böcker om Nordkorea:
Alla monster måste dö av Magnus Bärtås och Fredrik Ekman
Pyongyang av Guy Delisle
Käre ledare - min flykt från Nordkorea av Jang Jin-sung
Ambasaden i Paradiset av Lovisa Lamm
Nordkorea - mot välfärd under krigshot av Jan Löön
Gud är inte död - inte ens i Nordkorea

Jag lånade den här boken på biblioteket, men nu står den höst upp på min önskelista över böcker som jag vill ha. Den går att köpa på adlibris eller bokus. Snart kommer den att komma ut som pocket också för den som vill köpa den billigt.

Alla monster måste dö av Magnus Bärtås och Fredrik Ekman

Jag har länge varit nyfiken på Nordkorea och när jag råkade få syn på den här boken på en av bibliotekets boksnurror så bestämde jag mig för att låna den. 

Hela titeln på den här boken är Alla monster måste dö - gruppresa till Nordkorea ett reportage. Boken handlar precis om detta. Magnus och Fredrik åker med på en gruppresa till Nordkorea. Det blir en helt surrealistisk upplevelse och här skildrar de resan där de ständigt följs av"guider" (väktare) som föser dem från den ena platsen till den andra. De får aldrig gå någonstans på egenhand och hela resan blir de filmade. Filmen får de sedan köpa när resan är slut för att ha som minne. 

Nordkorea verkar vara ett helt galet land  med sin egen logik där allt är kulisser och propaganda till en så stor utsträckning att man undrar vem som vet vad som är sant. Vid ett tillfälle står guiden till exempel framför ett berg som enligt henne alltid var snöklätt. Det enda problemet var att vid detta tillfälle så var berget inte snöklätt. När någon i gruppen påpekar detta upprepar hon bara att berget alltid är snöklätt. Om man kan ljuga om något som är så uppenbart osant så undrar vad mer de ljuger om... Hur håller man isär sanningen från propagandan i en sådan miljö.

Boken innehåller även en intressant skildring av hur Nordkoreas president lät kidnappa ett par av Sydkoreas stora filmregissörer och tvinga dem att jobba åt honom. 

Jag tyckte att den här boken var intressant. Den ger en inblick i den officiella bild av landet som Nordkorea vill att turister ska få även om vi inte får se in bakom kulissen. För den som vill se in lite bakom kulissen rekommenderar jag "Inget att avundas" av Barbara Demick.

Andra böcker om Nordkorea:
Pyongyang av Guy Delisle
Inget att avundas - Vardagsliv i Nordkorea av Barbara Demick
Käre ledare - min flykt från Nordkorea av Jang Jin-sung
Ambasaden i Paradiset av Lovisa Lamm
Nordkorea - mot välfärd under krigshot av Jan Löön
Gud är inte död - inte ens i Nordkorea

Jag lånade som sagt den här boken på biblioteket men man kan köpa den inbunden på adlibris eller som pocket på bokus. Den finns även som e -bok både på adlibris och bokus.

Ambassaden i paradiset av Lovisa Lamm

Den här boken lånade jag till min läsplatta från Solna bibliotek. Man kan  köpa den som e-bok eller inbunden på adlibris eller bokus.

Bokens fullständiga titel är "Ambassaden i paradiset - Sveriges unika relation till Nordkorea". Det är en perfekt titel för det är precis vad den här boken handlar om. Nordkorea är ett så konstigt land, med sitt galna ledarskap och otroliga slutenhet. Det här är en intressant skildring av Sveriges relation till Nordkorea och även om jag vetat att Sverige var det första västlandet som hade en ambassad i Nordkorea så har jag inte vetat bakgrunden till detta.

Jag visste inte att det funnits en tid då Nordkoreas diktatur inte varit det totala genomgripande katastrof som det faktiskt är idag när landet är beroende av mat från utlandet för att föda sin befolkning. Det fanns en tid då systemet nästan fungerade och då svenska företag hoppades på att Nordkorea skulle bli nästa stora marknad som öppnade sig. Dessa förhoppningar grusades och den viktigast uppgiften för den relativt nya ambassaden blev skuldindrivning...

Jag tyckte synd om den stackare som hade hand om den svenska ambassaden i Nordkorea. De levde otroligt isolerat och tycks ha haft sällsynt tråkigt. De Nordkoreaner som var på den nordkoreanska ambassaden i Sverige hade det inget vidare de heller... De tvingades till smuggling för att kunna försörja sig själva och ambassaden.

Jag rekommenderar den här boken om man är intresserad av Sveriges relation till Nordkorea.Om man vill veta mer om hur livet var för nordkoreanerna rekommenderar jag varmt "Inget att avundas" av Barbara Demick.

Andra böcker om Nordkorea:
Alla monster måste dö av Magnus Bärtås och Fredrik Ekman
Pyongyang av Guy Delisle
Inget att avundas - Vardagsliv i Nordkorea av Barbara Demick
Käre ledare - min flykt från Nordkorea av Jang Jin-sung
Nordkorea - mot välfärd under krigshot av Jan Löön
Gud är inte död - inte ens i Nordkorea