En extra plats i hjärtat - att ta hand om någon annans barn av Thomas Ardenfors

Den här boken handlar om en svensk familj som varit fosterhem i ca 20 år och några av de barn som kommit in i deras familj under den här tiden. De har tagit emot allt ifrån spädbarn till tonåringar och haft både mycket långa och riktigt korta placeringar.

Här får vi läsa om hur det fick till när deras tre döttrar kom till familjen. Dessa tre barn är uppväxtplacerade och har bott hos dem sedan de var spädbarn och hade alla olika problematik med sig som gjorde att de kom att bli fosterhemsplacerade.

Familjen har även varit fosterhem åt tonåringar som ju av förklarliga skäl har en annan problematik med sig än spädbarn. De har även varit kontaktfamilj, en familj som under många års tid tar emot ett barn vissa helger och på så sätt avlastar den biologiska föräldern. De har även fått ta emot ensamkommande flyktingbarn. Alla dessa barn kommer med sina egna utmaningar. När en fosterhemsplacering är avslutad avslutas kontakten med fosterhemmet och familjen får inte veta hur det går för barnet. Det tycker jag skulle vara svårt.

Thomas skriver om samverkan med de biologiska föräldrarna och hur de gjort för att få den att fungera men även vilka gränser de satt för sin familj. Han skriver om samverkan med socialtjänsten och ger både ris och ros åt denna, mest ros. Vi får ta del av både goda erfarenheter med barn/ungdomar som de känner att de faktiskt kunnat hjälpa och ge något bra till och mindre lyckade placeringar.

Jag har läst böcker om fosterfamiljer förut, men aldrig om svenska fosterhem. Därför tyckte jag att den här boken var extra intressant. Jag rekommenderar den varmt till alla som är nyfikna på att själva bli fosterfamilj eller som bara vill läsa om hur det är att ta emot utsatta barn i sitt hem.

Andra böcker om fosterfamiljer:
De bortglömda barnen - Kathy Harrison
Den bortlämnade flickan - Kathy Harrison

Man kan köpa den här boken som kartonnage (adlibris, bokus, cdon) eller pocket (bokus, cdon, adlibris).

Den bortlämnade flickan av Kathy Harrison

Det här är den andra boken som Kathy Harrison skrivit om sin och hennes mans tillvaro som fosterföräldrar. När den här boken börjar så har Kathy och hennes man Bruce tre fosterbarn; Pricilla tio år, Jazzy tre år och Crystal åtta år. Dessutom bor tre av deras fem äldre barn fortfarande hemma Angie, Neddy och Ben, fjorton, sjutton och arton år gamla och deras adopterade dotter fyraåriga Karen. Men de har en tom säng och Kathy väntar bara på det samtal som gör att den kommer att fyllas.

Så den andra fredagen i Januari strax innan klockan fem ringer socialsekreteraren och Daisy kommer till familjen. Daisy har en lång lista med problem trots sin ringa ålder. "Hon är bara sex men har redan varit inlagd på psyket två gånger. Anorektiker. Aggressiv mot mamman. Talar mycket lite. Kanske efterbliven. Mycket deprimerad. Hon får massor av medikamenter." Det är den beskrivning som Kathy får av henne innan hon tackar ja.

När hon tackat ja blir hon lite orolig, har hon tagit på sig för mycket nu? "Vi var en familj som ständigt omformade sig. Varje nykomling förändrade dynamiken och inte alltid till det bättre. Vi hade i det förgångna haft hand om en del barn med mycket svåra psykiska problem. Det hade varit påfrestande för oss allihop och Bruce hade sagt att han ville att vi skulle vara en familj, inte ett sjukhus. Han skulle nog inte bli förtjust över ett barn som inte fungerade i en familj. Vi vill ha roligt tillsammans med våra barn och kunna åstadkomma något positivt för dem. Efter att ha haft hand om två barn som vi inte kunde hjälpa visste vi att kärlek inte alltid räcker för att ändra ett barns öde. Jag hade ingen annan information om Daisy än det jag hört i telefonen , men det räckte för att jag skulle veta att den här lilla flickan hade allvarlig problem och att det inte skulle bli lätt att ta hand om henne." s. 29

Så dyker då Daisy upp. Hennes tal är nästan helt obegripligt, hon vevar och flaxar med armarna. hon äter bara flingor med äppelmos och har en hel massa mediciner som hon ska ta på olika tider. Men trots alla mediciner och diagnoser visar det sig att Daisy är en riktigt rar liten flicka och Bruce och Kathy vill gärna ha henne kvar. Allt eftersom veckorna och månaderna går så funderar Kathy mer och mer på varför det skulle vara så besvärligt att ta hand om Daisy att hon ens behöver bo i familjehem. Det största problemet är måltidena och det är även det som Kathy börjar jobba med tillsammans med Daisy. Allt eftersom öppnar Daisy sig mer och mer för Kathy och hon får höra vad hon varit med om.

Samtidigt händer det mycket annat i familjen. Det är uppenbart att det är något som inte är riktigt som det ska med Karen. Hon får fler och fler tics och lägger sig till med underliga vanor. Jazzy blir adopterad och barn kommer och går i familjen. Även Daisy får flytta hem. Men så en dag, några veckor efter att hon flyttat, kommer ett samtal från jouren. De har precis hämtat Daisy på sjukhuset och undrar om Kathy och Bruce kan ta emot henne. Nu börjar de starkt fundera på om de kan adoptera Daisy men så händer det något oväntat i alla deras liv.

Jag tycker mycket om den här boken. Den är ärlig och sticker inte under stol med hur svårt det kan vara att vara fosterförälder, men den visar även att fosterföräldrar kan göra skillnad i barnens liv.

Andra böcker av Kathy Harrison:
De bortglömda barnen

De bortglömda barnen av Kathy Harrison

Den här boken handlar om Kathy Harrison och hennes familj. Kathy och hennes man, Bruce, har tre biologiska söner. När de började bli stora började Kathy jobba som förskolelärare och träffade där fyraåriga Angie. Angie bodde då i ett fosterhem, men det fungerade inte och Kathy och hennes man bestämmer sig för att adoptera henne. För att få göra det måste de först bli godkända som foster föräldrar. Efter att de adopterat Angie och hennes storasyster Neddy börjar socialsekreterare ringa och fråga om de kan ta fosterbarn. Till en början säger de nej, men så en dag börjar de säga ja och snart har de huset fullt av barn. Både sina egna barn och fosterbarn.

Det är mycket intressant att läsa om deras tillvaro som fosterföräldrar. Systemet i USA verkar fungera lite annorlunda än i Sverige. Först och främst verkar det vanligt att föräldrar blir av med sina rättigheter som föräldrar och barnen blir bortadopterade. Kathy skriver om en tillvaro där fosterföräldrarna möter svårt traumatiserade barn och får göra sitt bästa för att få det att fungera. Här får vi läsa en mycket ärligt skildring av vardagen som fosterförälder. Kathy är inte rädd för att skriva både om det bra och om det dåliga. Vi får möta flera av deras fosterbarn. Sexåriga Sarah kommer till dem efter att hon berättat om de övergrepp som hennes styvfar utsatt henne för. Sarah är en mycket traumatiserad flicka som har mycket svårt att anpassa sig till livet i en vanlig familj. Dan är en 9-årig pojke med förståndshandikapp som inte har några chanser att bli bortadopterad och som de måste inse att de inte är den rätta placeringen för. Karen kommer till dem som bebis och Kathy och Bruce vill adoptera henne. Lucy är nio år gammal och hennes unga mamma vill inte ha henne. Hon klarar inte av att sätta sitt barns behov före sina egna. Lucy blir adopterad av ett par med utflugna barn som inrett ett helt rum i rosa åt henne. När de från Kathy får höra att Lucys älsklingsfärg är gul så gör de om hennes rum i gult. Många andra barn passerar igenom deras hem och stannar kortare eller längre tid.

Några av barnen kan de hjälpa och andra barn är så skadade att de tvingas acceptera att en familj inte är den rätta placeringen för dem just nu. De behöver mer och annan hjälp än de kan få i en fosterfamilj. Det finns inga lätta svar i den här boken, men det framgår tydligt att fosterhemsplacering inte är en mirakelkur och alla problem går inte magiskt bort bara för att ett barn kommer till en kärleksfull familj. Därför tycker jag att underrubriken "Ödelagda barndomar räddade av kärlek" är lite underlig...

Jag tycker mycket om den här boken. Jag uppskattar Kathys ärlighet. Det här är inte en förskönad skildring av den perfekta fosterfamiljen utan en mycket levande beskrivning av en tuff vardag med mycket traumatiserade barn. Dessa barn som Kathy och Bruce försöker att ta hand om efter bästa förmåga utan att vara utbildade psykologer, terapeuter, speciallärare eller liknande. Det är hjärtskärande att läsa om hur barnen som kommer till dem har haft det innan de hamnade i fosterhem och sorgligt när man tillsammans med dem tvingas inse att en kärleksfull familj inte är tillräckligt för att läka de sår som de tillfogats tidigare i livet.

Jag har köpte den här boken på second hand. Den tycks inte finnas att köpa ny på svenska. På engelska heter den "Another Place at the table" och finns att köpa på adlibris och bokus.

Andra böcker av Kathy Harrison:
Den bortlämnade flickan

Kärlek är att öppna dörren av Bill Bair

Den här boken som jag köpte på en secondhandshop handlar om Bill och Marilyn Bair som får beskedet att de antagligen inte kommer att kunna få några egna barn och efter ett tag bestämmer de sig för att ta emot fosterbarn. De älskar sina fosterbarn som de har turen att få behålla hela deras uppväxt. 1967 går de ett steg längre. Bill känner kallelsen från Gud att göra något för att tonåringar som behöver hjälp att få ett fosterhem och ordning på sina liv ska få den hjälp de behöver och de börjar ta emot tonåringar i sitt hem.

Detta blir början  på en organisation som många familjer med samma vision ansluter sig till och tillsammans kan de ge trygga kärleksfulla hem åt många barn och tonåringar. Han skriver en del som svårigheterna som de stötte på när de skulle starta organisationen, deras vision och de barn de fick ta emot. Organisationen finns kvar än i dag. Här kan du läsa om den.

Boken var okey. Lättläst och ganska intressant, men den känns lite inaktuell.