En utomjording i S:t Wilfred av Adrian Plass

David Persimmon är präst i den S:t Wilfred som är en del av den anglikanska kyrkan. Han är ärligt talat en ganska missnöjd och misslyckad präst inlåst i en bitter fejd med kyrkans kantor, Nigel Forsyth, och hans sympatisörer. En torsdag kväll när han kommer till kyrkan och känner sig eländig och uppgiven. Då möts han av en liten helt vit person som tycks lysas upp inifrån av ett strålande ljussken. Han kallar sig själv för Nunc och talar om att hans uppdrag är att bida hos fyra eller fem av dem och att de är de enda som kommer att kunna se honom under den tid han stannar. Så börjar en förunderlig och livsförvandlande tid för David och hans vänner pensionären Dot som förlorade sin man för en tid sedan, Hartley Sutton som bor på ett gruppboende och bland annat hjälper till att städa i kyrkan samt Rickard Craven som är författare och har en ironisk och ganska svart syn på tillvaron.

Det blir några spännande veckor då de kommer varandra och Gud närmare än någonsin tidigare. Rickard vågar berätta om sin syster Edna som dog 12 år tidigare. Hon litade på Gud trots att hon var svårt sjuk och förlorade aldrig tron på honom, men när hon dog blev det ännu svårare för Rickard att tro. Nunc säger till Rickard: " Jag tror egentligen inte att du varit arg på Gud. Du har varit arg på andra människor för att de övergett dig, Edna framför allt. Du måste förlåta henne. Du måste träffa hennes Gud.
   Den som lät henne lida?
   Den hon älskade och litade på fast än hon led. Den som kallade henne vid namn. Jag har hittat en bok med sånger här i er anglikanska kyrka som ibland får mig att tänka på honom. Han är inte en Gud som inte bryr sig om, han är en lidande Gud som bryr sig mer om Edna än du." s.104

David får också ett möte med Gud. Det ger honom förmågan att vandra förlåtelsens väg och ta ansvar för sin del i den infekterade konflikten med kantorn, att börja be för sig själv och för Nigel och att inte tala illa om folk. Efter sitt möte med Gud håller han en innerlig predikan där han är ärlig med sina egna tillkortakommanden och bland annat säger. "Förtal kristna emellan är ett dödligt gift. Skvaller och förtal kan orsaka stora sår i Kristi kropp och innebär med största säkerhet en hycklande och dömande attityd, som är lika farlig för den som har den som för den som blir föremål för den." s. 180 - 181

Jag tyckte mer om den här boken när jag var yngre, men den har sina poänger. Det jag gillar med Adrian Plass böcker är att de är så alldagliga och oreligiösa. Det är inte segerrika människor som hela tiden tar nya trossteg och går från seger till seger utan alldeles vanliga människor. Människor som kämpar med vanliga saker och behöver nåd och förlåtelse. Och om en Gud som möter oss och är med oss mitt i vardagen.

Andra böcker av Adrian Plass:
Adrian Plass he(m)liga dagbok
Andromedas brev
The Teatrical Tapes of Leonard Thynn
Adrian Plass ännu he(m)ligare dagbok
Adrian Plass he(m)liga turnédagbok
Adrian Plass and the Church Weekend 

Sacred Diary of Adrian Plass: Adrian Plass and the Church Weekend av Adrian Plass

Det här är första gången någonsin som jag skriver en författares namn tre gånger i rubriken till ett inlägg, men det beror på att den här boken har en absurt lång titel där författarens namn ingår två gånger... Jag köpte den här boken som ebok till min ipad från appstore. Den finns även som ebok på amazon. Både adlibris och bokus har den som inbunden bok.

Det har gått ganska lång tid sedan vi mötte Adrian och hans familj och vänner förra gången. Gerald har gift sig med Joy och de har en 16-årig son, Cameron. Leonard och Angels är gifta och församlingens äldste Edwin är död. Adrians och Geralds församlingar har bestämt sig för att ordna en gemensam församlingshelg och Adrian och Anne ska organisera det hela.

Det blir en oförglömlig helg där mycket går fel men det mesta på något sätt blir helt rätt ändå. Adrian kämpar med en kvinna som hela tiden försöker uppmuntra honom tyvärr har hennes försök en rent motsatt effekt. Leonard Tynn och hans fru Angels har lite problem med sin gps och ingen vet riktigt var de är, utom att de inte är där. Vi får möta många nya personer men till min stora glädje även en gammal bekant, Father John. Father John är nu verkligen gammal och han är en av de personer som med åldern även blivit vis. Han talar några gånger under helgen och lyckas ofta säga precis det rätta i rätt tid. Hans kärlek till Gud och sina medmänniskor är det som hela tiden lyser igenom. ""Go in peace and serve the Lord" That's what the priest says as the Communion service comes to an end. And they are wise words. Without the balm of forgivness and the promise of peace we shall not endure the pain of love and sevice. I can testify to that. Amen" (sida 207)

I ett av de sista mötena efter att fader John har talat sjunger de "It is well with my soul" och sedan ber Adrian en bön tyst för sig själv. Jag citerar här lite av den bönen; "And Leonard and Angels and all of our friends. Lots of them aren't very good at Christianity, Father. In fackt they're rubbish at it really. We all are. Please look after us and, if it's possible put a hymn in our hearts when the bad times come. Help us to be honest and brave like Jesus. I don't want to be a useless "Christian" any more. I want to be with him and you - and them. Forever." (s.210)

Jag tycker om den här boken.

Böckerna i den här serien:
Adrian Plass he(m)liga dagbok
Andromedas brev
The Teatrical Tapes of Leonard Thynn
Adrian Plass ännu he(m)ligare dagbok
Adrian Plass he(m)liga turnédagbok

Andra böcker av Adrian Plass:
En utomjording i S:t Wilfred

Adrian Plass he(m)liga turnédagbok av Adrian Plass

Det här är ännu i Adrian Plass serie av he(m)liga dagböcker. Gerald är nu vuxen och pastorsadjunkt i en Angelikansk kyrka i London. Adrian och Anne ska ut på en liten turné sponsrad av Barry som är med i samma församling som dem. Tack vare sponsringen kan de ta med sig Gerald och Leonard Thynn. Som mycket oväntad bonus visar det sig att Leonard har en flickvän, Angels, som han träffat på vin- och spritavdelningen i snabbköpet (de är nyktra alkoholister båda två). Hon tror inte på Gud men dansar som en ängel och när de ber henne följa med och dansa i mötena säger hon ja. Leonard ska sköta en diabildsprojektor (boken är uppenbarligen inte ny...) eftersom de ska visa bilder av tavlor som en äldre man i deras församling målat.

De ger sig iväg på en turné med många både väntade och oväntade inslag. Gerald håller sina framföranden, Angels dansar på den löjligt lilla plats som hon får, Leonard visar bilder (som aldrig kommer i helt rätt ordning) och Gerald hjälper till med att både köra och tala. Barry och Anne utgör stödtrupperna. Barry har en ganska lagisk inställning och Gerald tar det som sin uppgift att få honom att slappna av och inte vara så religiös. Som han säger i ett av sina korta anföranden "Lär dig att älska Jesus, och gör sedan som han säger. Så tror jag att resten kommer att lösa sig av sig självt. Amen" (s.75)

Jag tycker om den här boken. Bitvis är de he(m)liga dagböckerna lite tramsiga och humorn i dem tycker jag inte alltid är särskilt rolig, men jag gillar budskapet. Jesus älskar dig så du kan slappna av och behöver inte anstränga dig så mycket. Vi ska älska varandra med den kärleken. Adrian Plass tror på en Gud som inte tar bort varenda sten under vår vandring, men som är med oss varenda centimeter av vandringen och aldrig släpper vår hand.

Den här boken köpte jag för många år sedan och den tycks inte längre finnas att köpa på svenska. På engelska heter den "The Sacred Diary of Adrian Plass, on Tour" och finns att köpa på bokus eller adlibris.

Böckerna i den här serien:
Adrian Plass he(m)liga dagbok
Andromedas brev
The Teatrical Tapes of Leonard Thynn
Adrian Plass ännu he(m)ligare dagbok
Adrian Plass he(m)liga turnédagbok
Adrian Plass and the Church Weekend 

Andra böcker av Adrian Plass:
En utomjording i S:t Wilfred

Adrian Plass ännu he(m)ligare dagbok av Adrian Plass

Det här är den fjärde boken i Adrian Plass dagboksserie och min favorit. Det har gått ca åtta år sedan den första dagboken och till Adrians stora förvåning blir han med jämna mellanrum ombedd att komma ut i olika kyrkor och läsa utdrag ur den och/eller prata. Adrians son Gerald har vuxit upp men just nu bor han hemma igen och tar en paus och tänker igenom saker. Anne och Adrian är ganska oroliga för honom även om de är glada över att ha honom hemma.

Adrian gör en hel del lokala framträdanden. Några av de mer minnesvärda är när han besöker en pensionärsförening som ville ha en annan föreläsare och  när han får undervisa barnen i en familjegudstjänst. När han får 6 kr  betalt efter det framträdandet anmärker Adrian till Gerald att det är mer än det han sa faktiskt var värt. (Och han har rätt...)

Adrian, Leonard Thynn och Anne blir bjudna till Australien för att se på en pjäs som bygger på en av Adrians böcker. Gerald följer också med. De har det jättebra och när Adrian kommer hem tror han att människorna i hans församling ska vara lite imponerande. De märker knappt att han är tillbaka. Kyrkan är mitt i någon förnyelse och församlingsföreståndaren Edvin säger när de frågar om vad som händer. "Nej, allvarligt talat är jag glad åt det och hoppas att det hjälper folk att se och acceptera att de verkliga segrarna kostar lite mer och är lite mer lokala och tråkiga och Jesuslika än mycket av det här som låter så storslaget och som det aldrig riktigt blir något av." (s.178)

Den här boken är både rolig och allvarlig. Adrian kan sätta fingret på olika saker inom kyrkan på ett roligt sätt samtidigt som han kommer med tänkvärda inlägg. Boken avslutas med att bönegruppen samlas och därifrån kommer följande citat:

"Jag försökte säga att det finns dagar då jag känner mig orolig och förvirrad beträffande kyrkan - till och med lite rädd vissa gånger. Men när vi satt där i mörkret i vardagsrummet i kväll med det där lilla ljuset som lyste mitt i gruppen, visste jag innerst inne att det blir bra med kyrkan. Stephanies riktiga kyrka - till sist. Och det blir bra med den på grund av att det i varje generation alltid kommer att finnas några människor som Edwin - människor som när tungtalet har upphört och profetian tagit slut och kängruhoppandet har avstannat och det religiösa poserandet inte längre lurar någon, fortfarande kommer att vara beredda och villiga att verkligen dela bördorna med de små människorna i sin närhet, för att de har överlåtit sig åt den svindlande eviga sanningen att vi är en kropp för att vi alla får del av ett och samma bröd." (s.237)

Jag har den här boken både på svenska och på engelska, men den tycks inte att finnas att köpa ny någonstans utom på gospel center i Stockholm. På adlibris och bokus finns den på engelska.

Jag tycker om den här boken.

Andra böcker i samma serie:
Adrian Plass he(m)liga dagbok
Andromedas brev
The Teatrical Tapes of Leonard Thynn
Adrian Plass he(m)liga turnédagbok
Adrian Plass and the Church Weekend 

Andra böcker av Adrian Plass:
En utomjording i S:t Wilfred

The Theatrical Tapes of Leonard Thynn av Adrian Plass

Den här boken köpte jag för många år sedan. Den finns inte på svenska av någon anledning som jag inte riktigt förstår. Inte så att den är jättebra, men den är inte sämre än Andromedas brev som finns översatt till svenska. Jag tror inte att den går att köpa ny längre utan man får nog leta efter ett begagnat exemplar om man är intresserad av att läsa den.

Adrian Plass församling har bestämt sig för att delta i en kristen dramafestival som också är en tävling där det bästa bidraget vinner. Det formas alltså en dramagrupp bestående av Adrian, Anne och Gerald Plass, Leonard Thynn och hans döva mamma, Mr och Mrs Flushpoool, Edvin, William, Elsie, Percy Brain, Norma Twill, Charles och Richard, Vernon Rawlings och Gloria Marsh. Adrian blir ombedd att vara ordförande också börjar deras regelbundna sammankomster. Den första uppgiften är att hitta ett bra manus. De går igenom hopplöst dåliga förslag som de olika gruppmedlemmarna kommer med och försöker att säga nej utan att såra någons ömtåliga känslor. När det, efter att de gått igenom alla dessa förslag, visar sig att Leonard fått med sig ett manus som Frank Braddock (författare) skrivit som är exakt rätt längd, rimmar och handlar om Daniel i lejongropen blir Adrian minst sagt irriterad.

De fördelar rollerna och börjar träna under vissa missöden, missförstånd och oenigheter. Det för dem också närmare varandra och hjälper dem att upptäcka nya sidor hos sig själva och varandra. Så är det då dags för den stora dagen. Adrian är så nervös att han blir tvungen att lämna över sitt jobb bakom scenen till Edvin och full av förväntan sätta sig med resten av publiken. Det blir ett totalt oförglömligt uppträdande trots att nästan allt som kan gå fel faktiskt går fel.

Det här är inte min favorit bland Adrian Plass böcker, men den är bättre än Andromedas brev. Slutet är riktigt roligt.

Det här är en fristående fortsättning på Adrian Plass he(m)liga dagbok och Andromedas brev. Den och Andromedas brev tycks finnas i någon form av nyutgåva med namnet "The Sacred Diaries - Encounters with Leonard Thynn and Andromeda Veal" på bokus.

Böckerna i den här serien:
Adrian Plass he(m)liga dagbok
Andromedas brev
The Teatrical Tapes of Leonard Thynn
Adrian Plass ännu he(m)ligare dagbok
Adrian Plass he(m)liga turnédagbok
Adrian Plass and the Church Weekend 

Andra böcker av Adrian Plass:
En utomjording i S:t Wilfred

The Horizontal Epistels of Andromeda Veal av Adrian Plass

Det här är fortsättningen på Adrian Plass he(m)liga dagbok men in den här boken är det inte Adrian som är huvudperson utan Andromeda Veal. Andromeda var på ett kort besök hos familjen Plass när hon var sju år gammal och influerad av sin mamma hade hon starkt feministiska och kommunistiska åsikter, som hon uttryckte Tydligt och Ofta. Nu skriver hon till Anne för att hon har ramlat och brutit lårbenet och ligger i sträck på sjukhuset. Hennes mamma är bortrest för att demonstrera mot något, och hennes pappa lämnade dem strax innan Andromeda skadade sig eftersom han tröttnat på Andromedas mammas vän Wanda, och Andromeda vet inte var han är. För att muntra upp Andromeda och för att hon inte ska känna sig så ensam så börjar familjen Plass och deras vänner skriva till och besöka Andromeda. Den här boken består av dessa brev.

Jag har den här boken både på svenska (på svenska heter den Andromedas brev) och engelska, men den här gången läste jag den på engelska. Den här boken är skriven 1988 och det märks. Andromeda skriver bl a till kända personer som Margaret Thatcher, Gorbatjov och Cliff Richard. Andromedas brev ser ut som i exemplet här bredvid och de är inte helt lättlästa. När hon skriver och svarar på brev hon har fått så känns det som om det är värt besväret att läsa dem, men breven till kända personer är inte det. Hoppa över dem! Den här boken har sina poänger. Jag tycker att det är roligt att läsa utdrag de från Adrians dagbok som Andromeda ibland får och Fader Johns brev innehåller mycket livsvisdom. Det är lite intressant att få veta lite mer om personerna i familjen Plass närhet genom att de själva får komma till tals, men på det stora hela är jag inte så förtjust i den här boken. Den innehåller en hel del tidsbundna och lokala skämt  som jag inte förstår och jag tycker att det är irriterande att läsa Andromedas brev p g a barnskriften och barnstavningen ("rullar irriterat med ögonen"). Det vore intressant att jämföra det engelska originalet med den svenska översättningen för det här måste ha varit en svår bok att översätta. Om jag orkar jämföra dem någon gång så återkommer jag. Den här boken fortsättes av The Theatrical Tapes of Leonard Thynn.

Den här boken verkar inte vara så lätt att få tag på varken på svenska eller engelska, men Gospel Center i Stockholm ser ut att ha den. Den och Andromedas brev tycks även finnas i någon form av nyutgåva med namnet "The Sacred Diaries - Encounters with Leonard Thynn and Andromeda Veal" på bokus.

Böckerna i den här serien:
Adrian Plass he(m)liga dagbok
Andromedas brev
The Teatrical Tapes of Leonard Thynn
Adrian Plass ännu he(m)ligare dagbok
Adrian Plass he(m)liga turnédagbok
Adrian Plass and the Church Weekend 

Andra böcker av Adrian Plass:
En utomjording i S:t Wilfred

The Sacred Diary of Adrian Plass Aged 37 ¾ av Adrian Plass

Det här en av mina gamla favoriter. Jag köpte den ny på engelska 1998 i upplagan som ni ser här till höger med tre böcker i en. Att det blev just den boken berodde på två saker, att den var billigast (betydde mycket eftersom jag inte hade särskilt mycket pengar då) och att den innehöll en bok som inte finns på svenska (The Theatrical Tapes of Leonard Thynn). Sedan dess har jag på loppis/second hand köpt den även på svenska. På svenska heter den "Adrian Plass he(m)liga dagbok".

Den här boken kan inte ha varit helt lätt att översätta eftersom den innehåller en hel del ganska lokala och tidsbundna skämt samt Geralds anagram. Jag förstår inte många av anagrammen och jag har studerat engelska på universitetsnivå...

Adrian Plass är en vanlig kristen som kämpar med att få sitt liv och sin tro att gå ihop. Han har har en klok och jordnära fru som heter Anne och en tonårsson som heter Gerald.

Adrian är kämpar med samma saker som de flesta andra kristna t.ex. det här med bönelivet. Han läser någon bok eller hör en predikan och blir jätteinspirerad att be två timmar varje kväll, men det är inte alltid så lätt att genomföra det han tänkt i praktiken...

"Really, truly, honestly, did intend to pray tonight. Got caugth up in a long Albanian film with sub-titles, set in a kitchen. Kept thinking something was going to happen, but it never did, and suddenly the film finnished." page 125

Vi får följa Adrians kamp och alla hans missförstånd och misstag. De är ofta komiska som när han övar sin tro som ska flytta berg på ett gem och hans familj står utan för dörren och undrar vad han gör. Eller när han rekommenderar en bra oskyldig film utan något stötande i till en lättstött person i kyrkan och på Adrians inrådan tar han med sig en hel grupp till den biografen. Det är bara det att Adrian inte har kollat upp att de fortfarande visar den filmen.

Vi får även vara med de gånger då Adrian faktiskt lyckas göra precis rätt sak i rätt tid till exempel när hans arbetskamrat Glander berättar att han har sett Adrians vän Leonard Thynn full och upplockad av polisen.

   "For one, awful, dark moment, was about to say that Leonard wasn't all that close a friend, and the rest of us in church weren't like that, but suddenly thought of Anne and Gerald and Kitty and Leonard and Jesus, all waiting to hear what I'd say.
   I said, 'I did know about that, Everett. Leonad's one of my best friends, so I hear most about of what happens to him. He´s got a problem with drink . I've got problems with getting things twisted up and making misstakes. All of us in the church have got problems. We're not very good people, but God keps on forgiving us. Does anyone forgive you for what you do, Everett?'"

Jag tycker om den här boken den tar upp problem och funderingar som många kristna har på ett humoristiskt sätt. Den fortsättes av Andromedas brev och The Theatrical Tapes of Leonard Thynn.

Man kan köpa den här boken på engelska på bokus eller adlibris. Libris har dessutom gett ut den på svenska i en ny upplaga i år.

Böckerna i den här serien:
Adrian Plass he(m)liga dagbok
Andromedas brev
The Teatrical Tapes of Leonard Thynn
Adrian Plass ännu he(m)ligare dagbok
Adrian Plass he(m)liga turnédagbok
Adrian Plass and the Church Weekend

Andra böcker av Adrian Plass:
En utomjording i S:t Wilfred