Visar inlägg med etikett Olsson Vibeke. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Olsson Vibeke. Visa alla inlägg

lördag 24 februari 2018

Som ett träd i skogen av Vibeke Olsson

Det här är den sjätte delen i serien om Bricken. Boken inleds med att det är dags för Brickens 50-årsdag. Det ska hon fira med fest för alla barnen och barnbarnen. Trots att det är fortfarande är krig, det är år 1918 har några av kvinnorna i kyrkan lyckats baka riktigt fikabröd till födelsedagsfesten. Bricken är tacksam och nog är det roligt att alla barnen och barnbarnen tagit sig tid att komma. Det har fått det så mycket bättre. Bricken bor med sin sistpojke, lilla Edvin, och de vuxna barnen Elvira och Isak i ett rum och kök med kakelugn. De har alltid mat på bordet. På arbetet är det också stora förändringar. Nu får barnen inte börja arbeta förrän de är 12 år och arbetet är inte lika tungt som det har varit. Nog är det mycket som blivit bättre, men Bricken oroar sig ändå.

Det är mycket som blivit bättre, men Bricken upptäcker att man inte slutar att oroa sig för sina barn när de blivit stora. Nikators Marja väntar deras sjunde barn, hur ska hon orka. Vad för liv lever dottern Hella och varför vill hon absolut inte ha en man som arbetar på sågverket? Elvira ska hon aldrig hitta någon hon kan få höra ihop med? Elias som jobbar med frätande ämnen på massabruket. Och Isak som bor hemma och jobbar. Vad tänker han på egentligen? Frida verkar ha det bra med sin man, men de bor ju så långt bort i Gävle. Och hur ska det bli när hennes man och Nikator träffas? Bara det inte blir bråk.

Det blir turbulenta år för Bricken de första åren efter kriget. Familjen drabbas av spanskasjukan och förlorar flera familjemedlemmar. För Bricken blir det dock inte riktigt någon tid att sörja. Det gäller ju att lösa allt för de som finns kvar. Det är barn som behöver bli omhändertagna och mycket som ska lösas rent praktiskt och nog går det när de alla hjälps åt. Bricken gör det bästa av det liv som blev även om saknaden efter dem som dött finns där hela tiden och snarast tycks bli större ju mer tiden går. Men det finns ju ändå så mycket att vara tacksam över. Livet har ju faktiskt blivit mycket bättre. Nu har de alltid mat på bordet, barnen börjar inte jobba förrän de är 12 år och arbetet är inte lika slitigt som det har varit.

Jag tyckte om den här boken. Bricken är inte den som gräver ner sig när det händer sorgliga saker, och hon råkar ut för mycket sorgligheter, hon kavlar upp ärmarna och gör det bästa av situationen. Det är spännande att läsa om hur det var i Sverige på den här tiden och hur mycket livet ändrades till det bättre under 1900-talet.

Böckerna om Bricken:
Sågverksungen
Bricken på Svartvik
Sågspån och eld
Amerikauret
Glödens färger
Som ett träd i skogen

Den här boken finns som inbunden (adlibris, bokus, cdon) eller ebok (bokusadlibris).

torsdag 4 juli 2013

Amerikauret av Vibeke Olsson

Det här är den fjärde boken om Bricken. Bricken har nu hunnit bli 30 år och mamma åt sex barn (Nikator, Frida, Mats, Hella, Isak och Marvin) varav Marvin dog i späd ålder.) Hon är gift med kolaren Natan och tackvare hans  jobb på verket har de gratis bostad i ett köksrum. Bricken har även tre personer, varav en är hennes pappa, på kostgång. Det gör att de för det mesta får det att gå ihop. De behöver inte gå och lägga sig hungriga och de har för det mesta mjölk till gröten. Det skulle gå ännu bättre för dem om bara Natan kunde låta blir brännvinet. Bricken försöker trösta sig med att han aldrig slår henne eller barnen och han sköter sitt arbete, men ändå de skulle kunna ha det bättre om Natan inte kom in i perioder då han drack.

Med fem barn och ett till på väg har Bricken fullt upp och när lilla Isak anländer får hon ännu mer att göra. Det är mat att laga, barn att passa, tvätt, disk, städning allt i ett rum på vedspis utan rinnande vatten. Nog är hon tacksam över att de har det så bra. Att hon har sex friska barn att ta hand om, en snäll man som fortfarande tycker om henne och att hennes pappa fortfarande är i livet. Men hon vet nog att hon inte är lika grann som hon var för tio år sedan. Hon är medelåders nu. Alla graviditeter, födslar, all amning och hårt arbete har satt sina spår i hennes kropp. Och hon oroas över de gånger hon inte räckt och inte räcker till. Det är tur att Guds nåd aldrig tar slut. Tyvärr gör människors nåd det. När Natan ännu en gång trillat dit blir han utesluten ur församlingen. På något sätt är det som att lite av Brickens hopp om att det någonsin kommer att bli bättre dör då. Om de inte får hjälp i kyrkan hur ska Natan då kunna sluta dricka.

Men Bricken kämpar vidare. Det måste gå de har inget annat val hon, Natan och barnen. När Nikators lärare säger att han har läshuvud och vill att han ska få gå i läroverket och när Nikators pappa kommer tillbaka igen efter alla år så får Bricken fundera över var de alla hör hemma och förlåtelse.

Den här boken utspelar sig helt i Brickens huvud. Det är som att läsa hennes tankar. En stor del av boken kretsar därför runt familjen, arbetet osv. Det händer inte så jättemycket utan livet rullar på i upptrampade spår. Men sedan tar det fart och allt händer på en gång och det gäller för Bricken att göra det bästa av situationen.

Jag tyckte om den här boken. Bricken är en stark kvinna som gör allt hon kan för att hennes familj ska ha det bra. Jag tycker verkligen om hennes pappa.

Böckerna om Bricken:
Sågverksungen
Bricken på Svartvik
Sågspån och eld
Amerikauret
Glödens färger
Som ett träd i skogen

Jag köpte den här boken från Libris men både adlibris och bokus säljer den också som inbunden eller ljudbok.