Alfons Åberg är 4 år och har flyttat till ett nytt ställe där han inte känner någon. Han vågar inte gå ut och leka utan sitter hemma själv. Det är ensamt, men han har i all fall Målgan. Målgan är en hemlig kompis och han är toppen på alla möjliga sätt utom ett. Målgan kommer aldrig när han verkligen behövs då är han helt försvunnen.En dag när Alfons ska gå upp för trappan i sitt nya hus hör han någon som gråter. Det visar sig att det är en pojke som sitter där och gråter. Han har ramlat och skrapat knät och tappat sin nyckel och hans mamma är inte hemma. Nu är Alfons inte blyg. Han tar med pojken hem till sig och hjälper honom att plåstra om knät. Sedan leker de och har jättekul. När Viktor måste gå bestämmer de att de ska leka i morgon.
Nu har Alfons en riktig bästa kompis. Det är besvärligt ibland. För Viktor tycker inte alltid som Alfons och vissa dagar är de hur osams som helst. Men de är ändå bästa kompisar för Viktor finns alltid där när man verkligen behöver honom.
Den här boken har min två och ett halvt åring verkligen fastnat för. Hon kan hela Viktors monolog när han sitter på trappan och gråter utantill och vi läser den här boken om och om igen. Jag tycker också om den även om jag undrar hur Viktors mamma tänkte när hon lät sin 4-åring gå ut ensam och inte ens var hemma utan gav honom en nyckel. Gjorde man så på 70-talet?
Man kan köpa den här boken från adlibris, bokus eller cdon.
