lördag 2 september 2017

På landet i Paris av Herman Lindqvist

Den här boken består av två delar. Den första innehåller kåserier från när Herman Lindqvist och hans familj för första gången någonsin flyttar till villa och blir med trädgård och hus och allt vad det innebär. Den andra delen är en liten kort biografi från Hermans liv och arbete som utrikeskorrespondent.

Herman och hans familj flyttar alltså till ett hus i en Parisförort. Dessa kåserier tyckte jag var roliga att läsa. Herman skriver: Jag som alltid bott i lägenhet inne i de stora städerna och aldrig funderat på något annat liv, jag började först vad jag gått miste om i livet. Nu kan det hända att jag tittar ut genom fönstret tre, fyra gånger per dag. Långa stunder. Så njuter jag." s. 40 Men en trädgård och ett hus är inte bara njutning. Man ska ta hand om det också. Som helt oerfarna på odlingsfronten upptäcker de många hot mot skörden och vad ska man sedan göra med allt det man skördar? Att familjen dessutom utökas med en hund ökar prövningarna ytterligare. Det är många saker som man upptäcker som ny hundägare. Hur blöt och smutsig en hund faktiskt kan bli, veterinärer och vad som händer när hunden löper.

Sedan finns några kåserier som jag inte tyckte var ett dugg roliga. De utspelar sig ofta i Sverige t.ex. Bjuda igen och Så skimrande ligger inte längre dagen. I det senare låter Herman inte så lite gubbig när han ondgör sig över det moderna svenska språket och alla svordomar. "Jag tycker att det är tråkigt, för det verkar som om vi förlorar vår verbala förmåga. Istället för att uppmuntra verbal briljans, konsten att formulera sig, ersätter man de finslipade formuleringarna med några få koder, grova klossar, verbala tillhyggen som man slungar omkring sig hela tiden. Det finns ungdomar i Sverige idag som kanske bara använder några hundra ord om dagen. Verbala knogjärn." s.114

Den här boken var lite blandad tycker jag. De flesta kåserier från Hermans familjeliv i villan var lite småkul och kortbiografin intressant. Men ibland kommer kåserier som inte alls är roliga. Sammantaget tycker jag ändå att det här är en av hans bättre kåseriböcker.

Andra kåserier av Herman Lindqvist:
Brödrafolkens fel
Caramba! säger dom aldrig
Europa är vi allihopa

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar