söndag 15 juni 2014

Tio böcker jag är tacksam att jag läste som barn. 2. Narnia av C.S.Lewis


På olika bloggar går nu en utmaning som heter hundra dagar av tacksamhet. Eftersom den här bloggen handlar om böcker så tänker jag skriva om tio böcker som jag är tacksam över att jag fick läsa som barn.

2. Narnia-böckerna av C.S. Lewis
Jag tror inte att det finns några andra böcker som jag har läst om så många gånger som just dessa. Jag minns inte hur gammal jag var när jag läste Narnia böckerna för första gången, men antagligen var jag i tioårs-åldern. Sedan dess läste jag om dem regelbundet. Ett tag minst var tredje månad. Vid 14-års ålder kunde jag dem mer eller mindre utantill och dessutom tyckte jag att jag började bli för stor för att läsa dem, men även i mina senare tonår läste jag om dem fast nu på engelska.

Min favorit av de sju Narnia-böckerna var Kung Caspian och skeppet Gryningen och den jag tyckte absolut sämst om och faktiskt inte har läst alls lika många gånger som de andra var Den sista striden.

Vi får i de här böckerna följa landet Narnia genom hela dess historia från födelse till död. Det är på sätt och vis landet Narnia som är huvudperson i de här böckerna och så klart lejonet Aslan. Jag älskade verkligen de här böckerna och en av de saker som jag tycket bäst om var den trevliga och förlåtande tonen som rådde mellan huvudpersonerna. Det händer att de är själviska, elaka, ljuger, luras osv men så ber de om förlåtelse och allt blir bra igen. Böckerna präglas av en omsorgsfull och vänlig ton. Dessutom är de spännande.

Min morbror trollkarlen handlar om Polly och Digory som på grund av Digorys fega morbror, han har uppfunnit ringar som tar en till andra världar men vågar inte använda dem själv utan lurar Polly och Digory att använda dem, hamnar i andra världar. De får vara med när Aslan skapar Narnia och Digory får en frukt med sig där ifrån som räddar livet på hans mamma.


Häxan och lejonet kommer de fyra barnen Pevensive till Narnia genom ett klädskåp. Här får de vara med om att försöka rädda Narnia från den vita häxan. Men när deras egen bror visar sig vara en förrädare är det bara Aslan som kan rädda dem.

Hästen och hans pojke blev jag lite besviken på första gången jag läste den efter som det inte är barnen Pevensive som är huvudpersoner i dem (även om de finns med på ett hörn). Men när jag kommit över den besvikelsen började jag gilla berättelsen som är en av mina favoriter i serien. När Shasta far ska sälja honom till en förbipasserande köpman börjar köpmannens häst att tala. Han berättar om Narnia som är ett underbart fritt land med talande djur och övertygar Shasta om att de ska fly dit. De får sällskap på vägen med Aravis och hennes talande häst. På vägen råkar de ut för allt möjligt och Shasta får chansen att uträtta ett riktigt stordåd.

I Caspian, Prins av Narnia rycks barnen Pevensive tillbaka till Narnia helt oväntat. Det har bara gått ett år i vår värld sedan de senast var där men i Narnia har det gått många fler år och den hjälper Caspian att återta Narnias tron. Det här var sista gången Peter och Susan var unga nog för att kunna komma till Narnia.

I Kung Caspian och skeppet Gryningen bor Edmund och Lucy hos sin outhärdlige kusin Eustace. genom en tavla kommer de alla tre till Narnia och tas med på Caspians färd mot världens ände på vägen hoppas han hitta sju riddare som hans morbror skickade bort. Det blir en spännande resa med många äventyr på de olika öar de passerar. Deras gnälliga kusin Eustace och den modiga musen Ripipip var två av mina favoriter i den här boken som jag älskade.

 I Silvertronen kommer Eustace och hans klasskompis Jill till Narnia. De får i uppdrag av Aslan att hitta den försvunne prins Rilian, Caspians son. Caspian är en gammal man och har ingen annan arvinge. Det mesta som kan gå fel för dem tycks gå fel, men med sig på resan får de i alla fall den underbart pessimistiska Surpöl och tillsammans ger de sig av för att hitta Rilian med hjälp av de tecken som Aslan har gett dem.

Den sista striden var (och är) den bok i serien som jag tyckte minst om. Jag har inte heller läst den lika många gånger som jag läst de andra. Här kommer Jill och Eustace tillbaka till Narnia. Det har återigen gått många många år. Anledningen till att jag tyckte minst om den här boken är att den känns mörkare än de andra. Tonen är en annan och självklart att Narnia går under.

Böckerna om landet Narnia:
Min morbror trollkarlen
Häxan och lejonet
Hästen och hans pojke
Caspian, prins av Narnia
Kung Caspian och skeppet Gryningen
Silvertronen
Den sista striden

Böcker jag är tacksam att jag läste som barn:
1. En liten prinsessa av Francis Hodgson Burnett
2. Narnia-böckerna av C.S. Lewis
3. Hemlängtan av Michelle Magorian
4. Sju syskon av Ethel Turner
5. Gullivers resor av Jonathan Swift
6. Robinson Crusoe av Daniel Defoe
7. Emily av L.M. Montgomery
8. Den stora hemligheten av Patricia M St John
9. Det lilla huset på prärien av Laura Ingalls Wilder
10. Unga Kvinnor av Louisa May Alcott

1 kommentar:

  1. Narnia böckerna skulle jag vilja läsa någon gång.

    SvaraRadera