måndag 20 januari 2014

Halleluja Brasilien! av Kajsa Norell

Den här boken har underrubriken "En resa till knarkgängens, favelans och den helige andens land". Författaren beskriver i inledningen hur hon i Brasilien ofta möts av frågan "Vilken församling tillhör du?". Hon beskriver sig själv som religiöst omusikalisk och i det mycket religiösa Brasilien uppfattas det som märkligt och djupt tragiskt att inte omfatta någon tro. Kajsa bestämmer sig för att försöka sätta sig in i pingstkyrkornas lära och liv i Brasilien i dag och i deras till stor del svenska historia. Den här boken består av dessa båda delar. En inblick i pingstkyrkorna i Brasilien idag och en historisk tillbakablick på de missionärer som la grunderna till den pingstväckelse som sveper fram över Brasilien idag.

Den här boken börjar i favelorna. I dessa finns det knarkgäng och en miljö där många dör unga i våldsdåd eller missbruk men som ljus i mörkret finns där också pingstkyrkorna som ofta är den enda vägen ut ur missbruk, gäng och våld till ett annat liv. Att lämna sitt liv till Jesus och gå med i församlingen leder ofta till ett helt förvandlat liv. Kajsa träffar före detta missbrukare och gängmedlemmar som tack vare kyrkan nu har ett helt annat liv. I dessa miljöer kan även de outbildade och fattiga få ett nytt och bättre liv. Kajsa ställer sig tvekande till vissa delar av de här rörelsernas värdegrund som t.ex. att kvinnor inte får undervisa eller leda församlingar, vissa pastorers sätt att hantera pengar och synen på homosexuella. Men för de fattiga, outbildade människor som bor i favelorna är pingstkyrkan ofta enda vägen till ett annat liv. Där tas de emot med öppna armar får en gemenskap, hjälp, stöd, Jesus och den Helige Ande.

Så skriver hon om Daniel Berg och Gunnar Vingren som grundade de första pingstförsamlingarna i Brasilien. Runt dessa har det i Brasilien vuxit upp många myter och Kajsa gör sitt bästa för att skilja fakta från myt genom att leta i gamla arkiv, prata med levande släktingar och vänner till de första missionärerna och genom att prata med pingstledare idag. Kajsa skriver särskilt om Gunnars fru Frida som hon anser blivit bortglömd trots sin stora insats i församlingen. Redan under sin livstid blev hon misstänkliggjord och förbjuden att predika eftersom hon var kvinna. Det är sorgligt att läsa om hur mycket bråk det var mellan missionärerna trots att de försökte vissa sig eniga utåt. Samtidigt så är det nog en ganska speciell personlighetstyp som lämnar allt välbekant för att resa flera veckor till främmande land där de inte kan språket och sedan när de är på plats jobba dag och natt under svåra umbäranden med mycket lite lön. De första missionärerna var otroligt överlåtna till sin uppgift som de utförde med stor hängivenhet. Men att det med flera starka självständiga personer blev krockar är kanske inte så konstigt. Jag tycker att det är synd att kvinnorna inom pingst i Brasilien (till skillnad från i Sverige) fortfarande inte får vara exempelvis pastorer.

Det här var en mycket intressant bok. Jag är glad att jag läste den.

Jag lånade den här boken till min läsplatta från elib. Man kan även köpa den som häftad (adlibris, bokus, cdon) eller ebok (cdon, bokus, adlibris).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar