Den här boken är publicerad 1976 och jag tycker att hela boken andas 70-tal så mycket att jag blev lite förvånad när jag insåg att man kan köpa den i en ny upplaga som kom ut 2009.Barbafamiljens vänner, tvillingarna Lasse och Lotta ska börja skolan och första skoldagen följer några ur barbafamiljen med dem dit. Tyvärr är inte skolan riktigt som de trott. Läraren har det besvärligt med barnen som bara skriker, busar och slåss i klassrummet. Barnen har ingen respekt för några vuxna, inte ens polisen, och de är inte ett dugg intresserade av att lära sig det läraren ska lära dem. Föräldrarna och de andra vuxna var säkra på att tuffare tag och ordning och reda var vad barnen behövde, men Barbapapa hade en annan idé.
Han vet att alla barn tycker om att arbeta med sånt som roar dem och nu vill han bygga en skola där barnen får lära sig roliga och användbara saker. De andra vuxna är tveksamma men bestämmer sig för att låta Barbapapa göra ett försök.
De bygger en ny skola där Barbafin lär ut dans, Barbalala är musiklärare, Barbaflink undervisar i mekanik och elektronik, Barbabok och Barbazoo har natrulektioner där de studerar djuren och bygger kojor, Barbaskön undervisar i bild, Barbamama i keramik och Barbastark i idrott.
"Barbabok hade hand om läsning och skrivning. De som ville fick lära sig allfabetet på olika språk. Barbabok trodde inte på långa lektioner. Så fort barnen började gäspa eller skruva på sig fick de rast."
"Läraren kom tillbaka för att hjälpa till med matematik-lektionerna. Och de var mycket roligare än förr, för man hade inga prov och inga hemläxor. På mattelektionerna ritade barnen figurer och lekte, och det var inte så viktigt att de lärde sig räkna med en gång - om de inte själva ville förstås!"
Jag är inte alls förtjust i den här boken. Idén om att allt ska vara roligt för att man ska vilja göra det är fånig och varför skulle det automatiskt vara så mycket tråkigare med matematik, läsning och skrivning än idrott eller keramik. Inget barn kommer att upptäcka hur roligt det är att läsa om det inte får lära sig läsa. Och hur man än ser på saken så är det viktigare som vuxen att man kan läsa, skriva och räkna än att man är bra på keramik.Boken avslutas med en stor fest där barnen visar upp allt de hade gjort. "Barbapapa trodde på att frihet och glädje är det viktigaste för barn. Han tyckte att de skulle få arbeta i sin egen takt, och att man inte skall tvinga dem att alltför snabbt bli vuxna."
Jag tror att man gör barnen en otjänst om man driver tanken att alla ska få göra det de tycker är roligt och arbeta i sin egen takt för långt. Det kommer inte att kännas roligt att börja med bokstäver när du är tio år och de andra redan läser flytande. Risken blir istället att man känner sig sämre än alla andra och därför fortsätter att väja bort det, inte roligt, för att istället ägna sig åt det man känner att man kan.
Andra böcker om Barbapapa:
Barbapapa
Barbapapa och arken
Barbapapas träd
Man kan köpa den här boken ny som kartonnage (adlibris, bokus, cdon).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar