Det här är ännu en bok om eurokrisen. Här tas vi med till det land som stod i centrum av den, Grekland. Kajsa har under två års tid rest fram och tillbaka till Aten. Hon följer vanliga greker som drabbas hårt av den ekonomiska krisen. De allra flesta förlorar sina jobb och de som har turen att få behålla jobbet får se sina löner sänkas mycket. Personer i 30-års åldern tvingas flytta in hos sina föräldrar. Sjukvården försämras och man får betala för mycket själv. Pensionerna sänks. I början protesterar grekerna, men allt eftersom tiden går faller de in i ett resignerat accepterande.
Det är lite dubbelt i den här boken för samtidigt som författaren tycks vilja visa på att grekerna blivit orättvist drabbade i krisen. De har drabbats av orimliga sparkrav, landet säljs ut, arbetslösheten ökar dramatiskt och alla trygghetssystem monteras ned. Samtidigt säger hon att: "Reformerna, däremot, är något annat. Det finns de som är av nyliberal natur, som att släppa in storföretag i taxibranschen, men en hel del reformer skulle det grekiska folket faktiskt tjäna på. Jag har knappt talat med en enda grek som inte ondgör sig över korruption, snårig byråkrati och klientelism. Miljoner euro går förlorade då läkare, i samröre med läkemedelsbolag, skriver ut onödiga dyra mediciner. Rättegångar och processer kan dra ut på tiden i åratal. För att skynda på en process måste man muta sig fram. För att klara examen i skolan behöver man ta dyra privatlektioner - Grekland har Europas största skuggutbildningssystem - och 10 procent av grekerna betalar extra för att gå till doktorn.
EU och de europeiska bankerna har inget intresse av att behålla det här systemet. Det har inte heller det grekiska folket i sin helhet, även om vissa intressegrupper har dragit fördel av det. De som tjänar mest på systemet är den politiska och ekonomiska eliten. Reformerna är alltså, kort sagt, något som trojkan vill göra men som den grekiska eliten inte är lika intresserad av." s.219
"I utbyte mot att de drev igenom avtalet, fick den famla grekiska eliten i praktiken strunta i reformerna. Nödlånen betalades ut när trojkan konstaterar att besparingarna och utförsäljningarna gjorts, även om resten dröjer. Saken är inte den att reformerna dröjer. Saken är att de aktivt motverkas." s.120
Det här är den allvarligast biten i den här boken. Trots den stora krisen i Grekland har landets regering inte tagit itu med de underliggande problem. Den rika eliten är fortfarande rika och till skillnad från de vanliga grekerna har de inte drabbats av krisen. Trojkan ser inte till att reformerna genomförs eftersom de behöver eliten för att få igenom sparpaketen så att de får in sina pengar. Demokratin har fått sig en ordentlig törn. Vad de vanliga grekerna än tycker måste sparpakten genomföras.
Den här boken var helt okey. Lite seg att läsa bitvis särskilt på mitten.
Andra böcker om eurokrisen:
Europas stålbad av Björn Elmbrant
Det skulle bli så bra av Björn Elmbrant
Jag läste den här boken på min läsplatta genom mitt abonnemang på Readly. Man kan köpa den som inbunden (cdon, adlibris, bokus), pocket (adlibris, bokus) eller ebok (bokus, cdon, adlibris).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar