När den här boken börjar har det gått ca tre åt sedan förra boken. Meg har gift sig med Allan. När de gifte sig hade Allan ett bra jobb som underläkare på sjukhuset och aktier i ett företag som gav bra avkastning. De hade ett fint hus och allt de kunde önska sig, men så gick företaget där Allan hade aktier i konkurs och sedan drabbades han av en allvarlig ögonsjukdom. De förlorade allt, men genom att låna pengar och resa till Europa lyckades de hitta en läkare som utförde en operation som räddade Allans syn. Nu är de tillbaka i Sydney, skuldsatta men lyckliga med en liten son. De hittar ett litet hus mitt i en sämre del av staden där Allan startar en mottagning tyvärr har han mycket få patienter. Det är kämpigt att få det att gå ihop för det är inte många patienter som hittar till Allans praktik.
På Villervallan har de drabbats av cykelfeber. Pip är den förste som lyckas övertala sin pappa att köpa en cykel åt honom. Bunty är nästa person som lyckas övertyga sin pappa att ge honom pengar till en cykel. Han räknar ut hur mycket pengar hans pappa kan spara om han cyklar istället för att ta spårvagnen, för att inte tala om all den nyttiga motionen.
Nellie är en ung dam på 19 år och fortfarande familjens skönhet. Hon har en hel mängd beundrare, men faller tyvärr för den opålitligaste av dem.
I grannhuset flyttar det in en ny familj med två barn (även om Poppet är säker på att hon har sett tre barn). Tyvärr är de mycket avvisande och vill inte alls umgås med sina grannar. Inte ens barnen får komma över och leka med Peter och Essie.
Jag tycker om den här boken. Den här serien var en av mina favoriter när jag var yngre och jag tycker fortfarande om den.
