Det här är en roman skriven i dagboksform. Den börjar så här:"Sjätte februari
Jag vet inte vad jag gör här.
Jo, det vet jag ju egentligen. Det är för att jag inte kom någon vart på sjukhuset. Jag har skickats hit för att lära mig tala igen. Skickats hit därför att mamma inte står ut med min tysta närvaro hemma. Skickats hit på grund av mitt ansikte, antar jag. Jag vet inte.
Det här är min tredje dag på internatskolan, Warrington, men idag hade vi lektioner för första gången. Magister Lindell, vår engelskalärare, gav oss de här dagböckerna och sa att vi måste skriva i dem varje kväll, under läxläsningen (fast här kallas läxläsningen Förberedelser)." s. 5
Det här är en spännande bok. Det är tydligt redan från första sidan att Marina som skriver varit med om något hemskt. Hon talar inte med någon, dagboken är hennes enda röst och i den får vi följa hennes liv och tankar. Det vardagliga på skolan och i sovsalen tar mycket plats. Det är mycket drama i en sovsal med tonårsflickor och även om Marina inte deltar så observerar hon. Här får vi undan för undan ta del av mer av hennes historia och vad som har hänt som har lett till att hon nu är där hon är. Dagboken blir också en hjälp för henne att hitta sin plats igen och en väg framåt.
Den här boken läste jag för första gången när jag var i tonåren och tyckte om den då med. Den är spännande och levande skriven och hade mig fängslad från första dagboksanteckningen.
Man kan inte köpa den här boken ny på svenska men på engelska heter den "So Much to Tell You" och finns som pocket (adlibris, bokus, cdon) eller ljudbok (adlibris).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar