Det är mycket man inte måste av Tomas Sjödin

Precis som Jag lutar åt Gud så innehåller den här boken ett urval av krönikor som Tomas Sjödin skrivit under åren. Det är alltså inte en bok skriven på ett och samma tema, även om det finns ett försök till indelning, utan en samling av vardagliga tankar och händelser som Tomas har skrivit om genom åren. Jag citerar här nedan lite ur några av krönikorna:

Ur krönikan "Rymmas i sitt eget liv" som handlar om alla saker som vi skaffar oss och hur hans son gjorde någon glad genom att ta emot en soffa.
   "Och i min aftonbön ingår numera att jag aldrig ska vänja mig, aldrig bli bekväm. Jag ber om att verkligheten ska fortsätta att skava. Det finns ett finskt ordspråk som säger att "en man ska inte äga mer än han kan ta med sig upp i en björk." Jag har i många år citerat  det där för att jag tyckt att det varit roligt. Idag tänker jag på fullt allvar att vi är många som nog måste röra oss lite i riktning mot den där björken." S.64

Ur krönikan "Gråter gör man när man kommer hem" som handlar om fördomar som kommer på fall och ett föredrag som väckte genklang.
   "Han lämnade sitt förannonserade ämne och talade om brustenhet. Om den andliga och mänskliga mognad som inte går från framgång till framgång utan tar vägen genom sår och förkrosselse. Han talade om något så motsägelsefullt som brustenhetens styrka. Det han hade att säga var så genomlevt och genomlyst att det var omöjligt att värja sig." s.199
   "Under åren har jag träffat många fascinerande och imponerande människor, men de som dröjt sig kvar, de vilkas ansikten jag när som helst kan frammana, är de som bjöd mig sina tårar. Jag tror också att detta är ett av skälen till att jag ständigt återvänder till Jesus i tro, bön och tanke. För han är den enda guden som gråter.

   En av de vackraste och kanske viktigaste skildringarna av Jesus är den där det berättas om att han på avstånd ser Jerusalem och faller i gråt över staden. Jag tyr mig till den Gud som gråter när han kommer över bergen i riktning mot vår brustna tillvaro.
   Torrögda gudar kan kvitta för mig." s. 120

Ur krönikan "Lämna en glipa öppen" som handlar om att kunna lyssna på och ta in det andra människor berättar för oss.
   "Det finns en kort minnesanteckning i Bibeln om just detta. Den utspelar sig under Jesu tonårstid. Kvarglömd i templet deltar han i de religiösa ledarnas diskussioner genom att "lyssna och ställa frågor".
   De gamla och klok häpnade över hans förstånd. Förstånd blir därmed något annat än stort kunnande. Förstånd handlar om riktningen på ens intresse. Förstånd att lyssna.
   Det är genom att lyssna och ställa frågor som man kan få tillträde till den andres värld, och det är så ens egna horisonter befrias." s. 188

Jag tycker mycket om Tomas Sjödins böcker och den här var inget undantag. Det är inte en läsa igenom-fort-bok utan den passar bra att läsa eftertänksamt lite i taget. Några av krönikorna kände jag igen, misstänker att jag läst dem i tidningen de skrevs för, men det gjorde inget det mesta av det Tomas Sjödin skriver tåls att läsas flera gånger.

Tomas Sjödin vinterpratade i P1 2014.

Andra böcker av Tomas Sjödin
När träden avlövas ser man längre från vårt kök
Den enklaste glädjen
Reservkraft
Eftervärme
Ett brustet Halleluja
Jag lutar åt Gud
Det händer när du vilar
Den som hittar sin plats tar ingen annans

Man kan köpa den här boken som inbunden (adlibris, bokus, cdon) eller ebok (bokus, cdon, adlibris).