David Persimmon är präst i den S:t Wilfred som är en del av den anglikanska kyrkan. Han är ärligt talat en ganska missnöjd och misslyckad präst inlåst i en bitter fejd med kyrkans kantor, Nigel Forsyth, och hans sympatisörer. En torsdag kväll när han kommer till kyrkan och känner sig eländig och uppgiven. Då möts han av en liten helt vit person som tycks lysas upp inifrån av ett strålande ljussken. Han kallar sig själv för Nunc och talar om att hans uppdrag är att bida hos fyra eller fem av dem och att de är de enda som kommer att kunna se honom under den tid han stannar. Så börjar en förunderlig och livsförvandlande tid för David och hans vänner pensionären Dot som förlorade sin man för en tid sedan, Hartley Sutton som bor på ett gruppboende och bland annat hjälper till att städa i kyrkan samt Rickard Craven som är författare och har en ironisk och ganska svart syn på tillvaron.Det blir några spännande veckor då de kommer varandra och Gud närmare än någonsin tidigare. Rickard vågar berätta om sin syster Edna som dog 12 år tidigare. Hon litade på Gud trots att hon var svårt sjuk och förlorade aldrig tron på honom, men när hon dog blev det ännu svårare för Rickard att tro. Nunc säger till Rickard: " Jag tror egentligen inte att du varit arg på Gud. Du har varit arg på andra människor för att de övergett dig, Edna framför allt. Du måste förlåta henne. Du måste träffa hennes Gud.
Den som lät henne lida?
Den hon älskade och litade på fast än hon led. Den som kallade henne vid namn. Jag har hittat en bok med sånger här i er anglikanska kyrka som ibland får mig att tänka på honom. Han är inte en Gud som inte bryr sig om, han är en lidande Gud som bryr sig mer om Edna än du." s.104
David får också ett möte med Gud. Det ger honom förmågan att vandra förlåtelsens väg och ta ansvar för sin del i den infekterade konflikten med kantorn, att börja be för sig själv och för Nigel och att inte tala illa om folk. Efter sitt möte med Gud håller han en innerlig predikan där han är ärlig med sina egna tillkortakommanden och bland annat säger. "Förtal kristna emellan är ett dödligt gift. Skvaller och förtal kan orsaka stora sår i Kristi kropp och innebär med största säkerhet en hycklande och dömande attityd, som är lika farlig för den som har den som för den som blir föremål för den." s. 180 - 181
Jag tyckte mer om den här boken när jag var yngre, men den har sina poänger. Det jag gillar med Adrian Plass böcker är att de är så alldagliga och oreligiösa. Det är inte segerrika människor som hela tiden tar nya trossteg och går från seger till seger utan alldeles vanliga människor. Människor som kämpar med vanliga saker och behöver nåd och förlåtelse. Och om en Gud som möter oss och är med oss mitt i vardagen.
Andra böcker av Adrian Plass:
Adrian Plass he(m)liga dagbok
Andromedas brev
The Teatrical Tapes of Leonard Thynn
Adrian Plass ännu he(m)ligare dagbok
Adrian Plass he(m)liga turnédagbok
Adrian Plass and the Church Weekend
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar