De bortglömda barnen av Kathy Harrison

Den här boken handlar om Kathy Harrison och hennes familj. Kathy och hennes man, Bruce, har tre biologiska söner. När de började bli stora började Kathy jobba som förskolelärare och träffade där fyraåriga Angie. Angie bodde då i ett fosterhem, men det fungerade inte och Kathy och hennes man bestämmer sig för att adoptera henne. För att få göra det måste de först bli godkända som foster föräldrar. Efter att de adopterat Angie och hennes storasyster Neddy börjar socialsekreterare ringa och fråga om de kan ta fosterbarn. Till en början säger de nej, men så en dag börjar de säga ja och snart har de huset fullt av barn. Både sina egna barn och fosterbarn.

Det är mycket intressant att läsa om deras tillvaro som fosterföräldrar. Systemet i USA verkar fungera lite annorlunda än i Sverige. Först och främst verkar det vanligt att föräldrar blir av med sina rättigheter som föräldrar och barnen blir bortadopterade. Kathy skriver om en tillvaro där fosterföräldrarna möter svårt traumatiserade barn och får göra sitt bästa för att få det att fungera. Här får vi läsa en mycket ärligt skildring av vardagen som fosterförälder. Kathy är inte rädd för att skriva både om det bra och om det dåliga. Vi får möta flera av deras fosterbarn. Sexåriga Sarah kommer till dem efter att hon berättat om de övergrepp som hennes styvfar utsatt henne för. Sarah är en mycket traumatiserad flicka som har mycket svårt att anpassa sig till livet i en vanlig familj. Dan är en 9-årig pojke med förståndshandikapp som inte har några chanser att bli bortadopterad och som de måste inse att de inte är den rätta placeringen för. Karen kommer till dem som bebis och Kathy och Bruce vill adoptera henne. Lucy är nio år gammal och hennes unga mamma vill inte ha henne. Hon klarar inte av att sätta sitt barns behov före sina egna. Lucy blir adopterad av ett par med utflugna barn som inrett ett helt rum i rosa åt henne. När de från Kathy får höra att Lucys älsklingsfärg är gul så gör de om hennes rum i gult. Många andra barn passerar igenom deras hem och stannar kortare eller längre tid.

Några av barnen kan de hjälpa och andra barn är så skadade att de tvingas acceptera att en familj inte är den rätta placeringen för dem just nu. De behöver mer och annan hjälp än de kan få i en fosterfamilj. Det finns inga lätta svar i den här boken, men det framgår tydligt att fosterhemsplacering inte är en mirakelkur och alla problem går inte magiskt bort bara för att ett barn kommer till en kärleksfull familj. Därför tycker jag att underrubriken "Ödelagda barndomar räddade av kärlek" är lite underlig...

Jag tycker mycket om den här boken. Jag uppskattar Kathys ärlighet. Det här är inte en förskönad skildring av den perfekta fosterfamiljen utan en mycket levande beskrivning av en tuff vardag med mycket traumatiserade barn. Dessa barn som Kathy och Bruce försöker att ta hand om efter bästa förmåga utan att vara utbildade psykologer, terapeuter, speciallärare eller liknande. Det är hjärtskärande att läsa om hur barnen som kommer till dem har haft det innan de hamnade i fosterhem och sorgligt när man tillsammans med dem tvingas inse att en kärleksfull familj inte är tillräckligt för att läka de sår som de tillfogats tidigare i livet.

Jag har köpte den här boken på second hand. Den tycks inte finnas att köpa ny på svenska. På engelska heter den "Another Place at the table" och finns att köpa på adlibris och bokus.

Andra böcker av Kathy Harrison:
Den bortlämnade flickan