Högt bland Saarijärvis moar av Väinö Linna

Det här är den första boken i Väinö Linnas serie Under Polstjärnan. Den inleds med "I begynnelsen var kärret, gräftan - och Jussi." (S. 5) Jussi är en ung man som arbetar åt prästgården. Nu är han på väg att gifta sig med Alma och han har bestämt sig för att han ska be prästen att han ska få göra om ett kärr som ligger på prästgårdens mark till åkerjord och där bygga ett torp. Prästen går med på det och en period av mycket hårt arbete inleds för Jussi. Allt jobb som krävs för att förvandla den obrukbare kärrmarken till åker gör Jussi själv. Dessutom behöver han bygga ett hus åt dem och sköta sina dagsverken på prästgården.

Det går ganska bra för dem och familjen utökas med tre pojkar, Akseli, Aleksi och Aku. Men så dör den gamle prästen och återigen ökas Jussis oro. Som torpare är han helt i händerna på jordägaren och utelämnad åt dennes godtycke. Den nye prästen är en ung man från Helsingfors utan större erfarenhet av jordbruk. Honom hade nog Jussi inte fått problem med om det inte varit för hans fru Ellen. Ellen har lyxvanor med bl.a. mycket tjänstefolk, fin häst och vagn och fina skolor till deras två barn som de inte har råd med på prästlönen och undan för undan utökas dagsverken för Jussi, Alma och när han blivit stor nog Akseli. Tillslut tar prästen även tillbaka en del av den jord som Jussi tagit upp till prästgårds mark.

Aleksi som är äldst av sönerna blir van att arbeta hårt från sin tidiga barndom. Redan när han är i de tidiga tonåren tar han över dagsverkena från sin allt mer utslitne far. Hos honom finns samma seghet och stora arbetskapacitet som hos hans far Jussi, men Aleksi är inte undergiven. Han är arg. Orättvisor går in i själen på honom och prästgårds folket har svårt för honom.

Akseli är ung när han blir kär i Elina, som bor i samma by och är syster till hans barndomskamrater. De blir under vissa svårigheter ett par och trots sin ungdom får Akseli ta över torpet efter sin far som nu endast kan utföra lätt arbete. Jussi, Alma och de yngre bröderna flyttar in i en nybyggd syttningsstuga på gården och efter bröllopet flyttar Akseli och Elina in i torpet. Akseli är dock skuldsatt redan från början eftersom han ska lösa ut sina bröder. Dessutom har han ju dagsverkena och ställningen som torpare är allt annat än trygg. Boken avslutas strax efter att Akseli och Elina gift sig med orden "Finlands sommar är vacker. Men kort."

Jag har inte den här boken själv utan lånade den på biblioteket. Framsidan är ganska gräslig och skulle ha avskräckt mig om jag bara hade slötittat i hyllan efter något nytt att läsa, men jag ser att den har kommit ut i nyupplaga med trevligare framsida. På finska heter boken "Täällä Pohjantähden alla I" och i den svenska översättningen är mycket av dialogen skriven på dialekt. Det gör att jag får läsa lite långsammare och med jämna mellanrum stöter jag på ord som jag inte förstår. Men boken är väl värd de eventuella besvär detta medför. Man kan köpa den i ny upplaga från adlibris eller bokus.