Det här är ännu en av mina favoritböcker. Den är också väldigt passande påskläsning och sedan den kom ut år 2002 har jag läst den några gånger just i påsktiden. Hans Johansson lever sig in i påskens texter via 11 personer som var med under det dramatiska påskfirande då Jesus korsfästes. Här möter vi:
Maria från Betania - Kvinnan som accepterade att Jesus skulle dö
Judas Iskariot - Mannen som förrådde Jesus
Petrus - Mannen som inte fick rädda Jesus
Kajfas - Mannen som måste få Jesus ur vägen
Pilatus - Mannen som inte kunde bestämma sig
Barabbas - Mannen som kom undan sitt straff
Simon från Kyrene - Mannen som bar Jesu kors
Maria från Magdala - Kvinnan som uthärdade mörkret
Officeren vid Jesu kors - Ett oväntat vittne
Nikodemus - Mannen som såg Guds rike
Den älskade lärjungen - Mannen som vittnar för sanningen
Varje kapitel inleds med en text från bibeln. Sedan skriver Hans inlevelsefullt om hur en av personerna i taget kan ha upplevt dessa händelser. Varje kapitel slutar sedan med en bön. Ibland finns där också en hymn eller en dikt. De kapitel jag tycker allra mest om är Petrus, Maria från Magdala och Judas Iskariot.
Petrus som inte förstod att korset var en nödvändighet utan ville vara den som dog för Jesus. Han fick se och acceptera att han inte kunde rädda Jesus utan Jesus var den som räddade honom. Jag tycker mycket om bekännelsen som står i slutet av det här kapitlet. Den är lång så jag citerar bara lite från slutet av den:
"Jesus, jag ser dig tala till Petrus, på stranden till sjön där han hade sin inkomst.
Jag ser att du kommer till honom när han trodde att du försvunnit ur hans liv
och du frågar honom samma sak om och om igen, som om det var det enda som betydde nåt.
Älskar du mig?
För mina får på bete.
Du gav honom tillbaka till honom själv, med ett nytt liv.
Jag väntar, kom också till mig.
Hans Johansson s. 56
Maria från Magdala som hade blivit befriad från sju demoner och sedan följde Jesus. Hon hade levt i mörker men genom Jesus blivit befriad och upprättad till ett helt nytt liv. På korset gick Jesus in i ondskans mörker som lägrat sig över mänskligheten och gjorde sig till ett med det. Marias berättelse är en berättelse för alla som upplevt mörker. Hans skriver: Skulle vi förlora kontakten med Gud så definitivt att vi inte hittar tillbaka och hoppet slocknar kommer Marias berättelse oss till hjälp. Det enda som återstår i en sådan situation är att likt henne stanna kvar i mörkret och vänta utan att veta på vad. Kärleken var det enda som höll henne kvar. Hjärtats trohet gav henne inget alternativ. Ur sådana mörkererfarenheter kommer nya Gudserfarenheter. De är svåra att känna igen så länge mörkret är det enda man förnimmer. Men det gäller att som Maria stanna kvar och vaka tills det vänder. Likt Maria får vi höra en röst - först kanske vi inte känner igen den, men sen. Det är den levande Frälsaren som kallar oss vid namn." (s.121)
Kapitlet avslutas med en bön av Susanne Flensted-Waleij. Den är lång också men jag citerar lite ur slutet av den:
"Herre, ta allt det som är trasigt och brutet inom mig
Bara hos dig kan jag bli hel igen.
Hör min bön som kläs i tårar och ordlös klagan.
Hjälp mig att fortsätta hoppas och tro på gott ifrån dig.
och se att en dag kommer då ingen gråt mer ska höras.
Att det kommer en dag så allt ska upprättas.
Tack för att tron på en uppståndelse, liv bortom döden, inte är ett tunt halmstrå som jag desperat håller fast vid för att uthärda sorgen.
Det är ankaret i mitt liv.
Du är ankaret i mitt liv.
s.123
Man kan köpa den här boken från adlibris eller bokus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar