Inget att avundas : Vardagsliv i Nordkorea av Barbara Demick

Det här är den tredje boken som jag läser som handlar om Nordkorea. De andra två var skrivna av svenskar och hette Ambassaden i paradiset och Alla monster måste dö. Jag är jätteglad att jag läste de böckerna innan den här, för i jämförelse var de inte alls lika bra. Jag tyckte att de var helt okey, men om jag hade läst den här först hade jag nog blivit besviken på dem.

Barbara Demick har intervjuat personer som hoppat av från Nordkorea till Sydkorea och dessa berättelser ligger till grund för den här boken. Nordkorea är ett galet slutet land och det går inte att få veta hur vanliga Nordkoreaners liv är. Intervjuer med människor som lämnat landet är det närmsta man kan komma. Den här boken var jätteintressant just för att den ger en bild av hur livet i Nordkorea varit från det Nordkorea bildades. Det är ovanligt att ens få lite inblick i Nordkorea bakom kulisserna och här får vi följa några personers liv i Nordkorea genom många år.

Redan från början tycks Nordkorea ha varit ett mycket slutet land med en ledare som visste hur man skulle bära sig åt för att starta och underbygga en personkult. Kim Il Sung nöjde sig inte med att var envåldshärskare. Han ville bli dyrkad. Det otroliga är att han lyckades. Oliktänkande,kristna t.ex., (mer om kristnas situation i Nordkorea kan du läsa i "Gud är inte död inte ens i Nordkorea")  förflyttades till arbetsläger och hela befolkningen kategoriserades i ett slags kastsystem, songbun. Vilken songbun man hade bestämde hur bra jobb man kunde få, vilka utbildningar man kom in på och i stort sett allt annat. Pappans songbun gick i arv till barnen. Det var otroligt svårt att avancera det Nordkoreanska systemet. Däremot kunde man flyttas ned och om någon begick ett brott (att tala illa om Kim Il Sung var det värsta brottet av alla) så straffades tre generationer föräldrar, syskon och barn. Kim Il Sung lyckades genom otrolig indoktrinering bygga upp en bild av sig själv som någon slags blandning mellan jultomten och gud. (1972 skrev Jan Lönn "Nordkorea - mot välfärd under krigshot" som ger en inblick i vilken bild av Nordkorea, omvärlden och Kim Il Sung man genom massiv propaganda hjärntvättade alla medborgare med.)

Trots detta var Nordkorea innan Kim Il Sungs död och den stora svälten ett fungerande samhälle. Grannar spionerade på och angav varandra, men man visste i alla fall reglerna. Alla hade ett jobb och mat för dagen. Alla barn gick i skola och förskola (där de indoktrinerades från tidiga år) så att deras föräldrar kunde jobba och sedan gå på indoktrinerings föreläsningar på kvällarna. Men livet i Nordkorea var ändå inte särskilt mycket sämre än livet i grannländerna.

Så kom de stora svältåren. I början av 90-talet började mängden mat man fick i affären som lämnade ut ransoneringen att minska. Det blev mindre och mindre att göra på arbetsplatserna eftersom maskinerna stannade p g a elbristen. Tills man inte längre fick någon mat och det inte längre var någon idé att gå till jobbet. Desperata människor sökte nya sätt att försörja sig och dryga ut den mat de fick tag på med bark och gräs. Sjukhusen hade inte längre någon medicin att ge eller ens möjlighet att värma upp sjukhusen. Folk började dö av svält.

En av personerna i den här boken var förskollärare och hon lärde sina elever en Nordkoreansk visa om hur bra de hade det i Nordkorea samtidigt som hennes elever dog av svält.
Vår fader, vi har inget att avundas här i världen.
Vårt hus vilar i Arbetarpartiets händer.
Vi är alla bröder och systrar.
Även om havet och elden kommer emot oss, kära barn
behöver vi inte vara rädda.
Vår fader är här.
Vi har inget att avundas här i världen. 
På tre år sjönk antalet elever på hennes förskola från femtio till femton.

På olika sätt lyckades personerna som den här boken handlar om fly till Kina och där ifrån till Sydkorea. Tyvärr har det inte varit helt lätt för de flesta av dem att anpassa sig till livet i Sydkorea och deras släktingar i Nordkorea har fått hårda straff p g a deras flykt. Sista kapitlet är allt annat än hoppfullt. Livet i Nordkorea tycks senast år 2010 fortfarande ha varit desperat för många människor. En stor del av Nordkoreas uppväxande generation har fått hämmad tillväxt p g a svält och undernäring. Det vore intressant att veta hur livet i Nordkorea är idag efter ännu ett ledarbyte. Tyvärr kan man inte få reda på det.

Andra böcker om Nordkorea:
Alla monster måste dö av Magnus Bärtås och Fredrik Ekman
Pyongyang av Guy Delisle
Käre ledare - min flykt från Nordkorea av Jang Jin-sung
Ambasaden i Paradiset av Lovisa Lamm
Nordkorea - mot välfärd under krigshot av Jan Löön
Gud är inte död - inte ens i Nordkorea

Jag lånade den här boken på biblioteket, men nu står den höst upp på min önskelista över böcker som jag vill ha. Den går att köpa på adlibris eller bokus. Snart kommer den att komma ut som pocket också för den som vill köpa den billigt.