söndag 15 juni 2014

Tio böcker jag är tacksam att jag läste som barn. 2. Narnia av C.S.Lewis


På olika bloggar går nu en utmaning som heter hundra dagar av tacksamhet. Eftersom den här bloggen handlar om böcker så tänker jag skriva om tio böcker som jag är tacksam över att jag fick läsa som barn.

2. Narnia-böckerna av C.S. Lewis
Jag tror inte att det finns några andra böcker som jag har läst om så många gånger som just dessa. Jag minns inte hur gammal jag var när jag läste Narnia böckerna för första gången, men antagligen var jag i tioårs-åldern. Sedan dess läste jag om dem regelbundet. Ett tag minst var tredje månad. Vid 14-års ålder kunde jag dem mer eller mindre utantill och dessutom tyckte jag att jag började bli för stor för att läsa dem, men även i mina senare tonår läste jag om dem fast nu på engelska.

Min favorit av de sju Narnia-böckerna var Kung Caspian och skeppet Gryningen och den jag tyckte absolut sämst om och faktiskt inte har läst alls lika många gånger som de andra var Den sista striden.

Vi får i de här böckerna följa landet Narnia genom hela dess historia från födelse till död. Det är på sätt och vis landet Narnia som är huvudperson i de här böckerna och så klart lejonet Aslan. Jag älskade verkligen de här böckerna och en av de saker som jag tycket bäst om var den trevliga och förlåtande tonen som rådde mellan huvudpersonerna. Det händer att de är själviska, elaka, ljuger, luras osv men så ber de om förlåtelse och allt blir bra igen. Böckerna präglas av en omsorgsfull och vänlig ton. Dessutom är de spännande.

Min morbror trollkarlen handlar om Polly och Digory som på grund av Digorys fega morbror, han har uppfunnit ringar som tar en till andra världar men vågar inte använda dem själv utan lurar Polly och Digory att använda dem, hamnar i andra världar. De får vara med när Aslan skapar Narnia och Digory får en frukt med sig där ifrån som räddar livet på hans mamma.


I Häxan och lejonet kommer de fyra barnen Pevensive till Narnia genom ett klädskåp. Här får de vara med om att försöka rädda Narnia från den vita häxan. Men när deras egen bror visar sig vara en förrädare är det bara Aslan som kan rädda dem.

Hästen och hans pojke blev jag lite besviken på första gången jag läste den efter som det inte är barnen Pevensive som är huvudpersoner i dem (även om de finns med på ett hörn). Men när jag kommit över den besvikelsen började jag gilla berättelsen som är en av mina favoriter i serien. När Shasta far ska sälja honom till en förbipasserande köpman börjar köpmannens häst att tala. Han berättar om Narnia som är ett underbart fritt land med talande djur och övertygar Shasta om att de ska fly dit. De får sällskap på vägen med Aravis och hennes talande häst. På vägen råkar de ut för allt möjligt och Shasta får chansen att uträtta ett riktigt stordåd.

I Caspian, Prins av Narnia rycks barnen Pevensive tillbaka till Narnia helt oväntat. Det har bara gått ett år i vår värld sedan de senast var där men i Narnia har det gått många fler år och den hjälper Caspian att återta Narnias tron. Det här var sista gången Peter och Susan var unga nog för att kunna komma till Narnia.

I Kung Caspian och skeppet Gryningen bor Edmund och Lucy hos sin outhärdlige kusin Eustace. genom en tavla kommer de alla tre till Narnia och tas med på Caspians färd mot världens ände på vägen hoppas han hitta sju riddare som hans morbror skickade bort. Det blir en spännande resa med många äventyr på de olika öar de passerar. Deras gnälliga kusin Eustace och den modiga musen Ripipip var två av mina favoriter i den här boken som jag älskade.

 I Silvertronen kommer Eustace och hans klasskompis Jill till Narnia. De får i uppdrag av Aslan att hitta den försvunne prins Rilian, Caspians son. Caspian är en gammal man och har ingen annan arvinge. Det mesta som kan gå fel för dem tycks gå fel, men med sig på resan får de i alla fall den underbart pessimistiska Surpöl och tillsammans ger de sig av för att hitta Rilian med hjälp av de tecken som Aslan har gett dem.

Den sista striden var (och är) den bok i serien som jag tyckte minst om. Jag har inte heller läst den lika många gånger som jag läst de andra. Här kommer Jill och Eustace tillbaka till Narnia. Det har återigen gått många många år. Anledningen till att jag tyckte minst om den här boken är att den känns mörkare än de andra. Tonen är en annan och självklart att Narnia går under.

Böckerna om landet Narnia:
Min morbror trollkarlen
Häxan och lejonet
Hästen och hans pojke
Caspian, prins av Narnia
Kung Caspian och skeppet Gryningen
Silvertronen
Den sista striden

Böcker jag är tacksam att jag läste som barn:
1. En liten prinsessa av Francis Hodgson Burnett
2. Narnia-böckerna av C.S. Lewis
3. Hemlängtan av Michelle Magorian
4. Sju syskon av Ethel Turner
5. Gullivers resor av Jonathan Swift
6. Robinson Crusoe av Daniel Defoe
7. Emily av L.M. Montgomery
8. Den stora hemligheten av Patricia M St John
9. Det lilla huset på prärien av Laura Ingalls Wilder
10. Unga Kvinnor av Louisa May Alcott

onsdag 11 juni 2014

Pyongyang av Guy Delisle

2001 spenderade den franske animatören, Guy Delisle, två  månader i Nordkorea som kvalitetsövervakare åt ett franskt medieföretag. Det här är en reseskildring i serieform om hans tid där.

Jag har tidigare läst flera böcker om Nordkorea. Den här boken skildrar lite av den kuliss som landet vill visa upp för utlänningar och mycket känner jag igen från andra böcker. Samtidigt är det så att kulissen har sprickor. I Nordkorea är Pyongyang de privilegierades stad. Här får inte vem som helst bo utan endast eliten. De får större matranson, mer utbildning och bättre jobb än övriga Nordkoreaner. Men inte ens i Pyongyang har man elektricitet dygnet runt, utom vissa upplysta statyer och monument över den store ledaren så klart. Här är vägarna väl underhållna, men det finns inte så särskilt många fordon på dem. I staden ser man inga gamla eller handikappade och inte ens här i det privilegierade Pyongyang får utlänningar röra sig utan Guide och ofta även en tolk.

Guy ställer sig frågan om Nordkoreanerna verkligen tror på all propaganda de får itutad sig från morgon till kväll. Den store ledaren leder ännu landet efter sin död och invånarna går på helspänn eftersom minsta misstag kan döma en, och familjen, till arbetsläger. I det relativt välmående Pyongyang där invånarna har det, för Nordkorea, mycket ovanliga tillfället att få möta utlänningar och kanske till och med resa utomlands borde man väl ändå inte tro på all propagandan. Han får dock aldrig några tecken på att det verkligen skulle förhålla sig så. 

Jag tyckte om den här boken. Den fångar den klaustrofobiska känslan som Nordkorea inger en utlänning och belyser den fullkomligt galna personkulten av den store ledaren. Boken är nyöversatt till svenska. Min enda invändning är att den tyvärr redan känns gammal. Både Nordkorea och USA har fått nya ledare sedan den skrevs. 

Man kan köpa den här boken på svenska (adlibris, bokus) eller engelska (bokus, cdon, adlibris). 

onsdag 4 juni 2014

Insurgent av Veronica Roth

Det här är den andra delen i en serie och man bör börja läsa del ett Divergent för att förstå den här boken eftersom de bygger på varandra.

Den här boken tar vid där Divergent slutade. Samma dag som Tris skulle tas upp i de tappras falang rasar den värld hon känner till samman när de lärda attackerar de osjälviska. Att de lyckas fjärrstyra Tris vänner från de tappras falang till att bli hjärndöda mördarmaskiner för att döda hennes barndomsvänner och föräldrar har lämnat sår i Tris liv. Nu måste hon på något sätt lära sig att leva med att båda hennes föräldrar är döda och att hon själv tvingats sin vän Will under attacken. Det blir inte lättare av att Will var Christinas, Tris bästa väns, pojkvän. Eftersom Christina nu avskyr Tris har hon även förlorat sin bästa vän. Hon har bara sin pojkvän Four och sin bror Caleb kvar, men allt är inte bra mellan dem heller. Tris förstår inte varför hon lever när så många andra, inklusive hennes föräldrar, är döda.

Tris vet inte hur hon ska anpassa sig till den nya verklighet hon har hamnat i. De får tillfälligt skydd hos de fridfulla, men de inser att de inte kommer att kunna stanna där. De fridfulla vill hålla sig utanför stridigheterna och det är inte ett alternativ för de flesta av de andra att bara låta de lärda med Jeanine i spetsen ta över hela staden utan att bjuda motstånd. Det står klart att de lärda är ute efter alla Divergenta eftersom de av någon anledning är immuna mot simuleringsserumet och därför inte kan bli fjärrstyrda. Jeanine kommer på en fasansfull plan för att få det hon vill, en divergent att utföra experiment på.

I den här nya striden står Four och Tris inför svåra beslut om vad man ska fokusera på i striden, vem man kan lita på och vad som är viktigt att hålla fast vid i deras samhälle. Four och Tris väljer olika vägar i den slutgiltiga striden mot de lärda och frågan är om deras ganska nya förhållande kommer att klara påfrestningen av alla de lögner och hemligheter splittrar dem mer och mer.

Jag tyckte om den här boken. Berättelsen håller ett högt tempo och det blir aldrig seg läsning. Den här boken slutar precis som den förra med en riktig cliffhanger.

Böckerna i den här serien:
Divergent
Insurgent
Allegiant
Four

Jag läste den här boken via mitt Readly abonnemang. Man kan även köpa den som inbunden (adlibris, bokus, cdon), häftad (cdon, adlibris, bokus) eller ebok (bokus, cdon, adlibris).

Andra framtidsdystopier:
Hungerspelen - Suzanne Collins

måndag 2 juni 2014

Ett hjärta av is av Jo Salmson

Det här är den tredje delen i Jo Salmsons serie om Maro. Dessa böcker bygger på varandra så jag rekommenderar starkt att man börjar med den första delen i serien.

Maro och Unda har lyckats få tag på den första ingrediensen till sanningsdrycken som kungen har gett dem i uppdrag att skaffa. Maro är lättad över att den delen är över men det visar sig snart att den andra ingrediensen är minst lika svår att få tag i. Ishonung som man måste stjäla av isbina som vaktar den med sina liv. Om man blir stucken av ett isbi förvandlas man till en isstaty och för det finns det ingen bot.

Men varken Maro eller Unda tänker ge upp. Maro vill kunna komma tillbaka med sanningsdrycken till kungen för att på så vis rädda sin syster från att gifta sig med kungens gamla morbror och Unda har blivit lovad att få bli den nya skuggmästaren om hon lyckas. Unda vill verkligen göra tillvaron bättre för kungens skuggor (spioner) som till stor del består av tiggarbarn som stulits från sina föräldrar. De är dock inte ensamma om uppdraget och efter dem kommer skuggmästaren som har ett hjärta av is och som Unda är rädd för.

Den här boken lånade jag på biblioteket. Den tar ca 20 minuter att läsa för en vuxen, men den är spännande och illustrerad med fina bilder. Det är dock verkligen en mitt i bok. Den börjar mitt och avslutats inte. Man bör verkligen börja med den första boken i serien. Man kan köpa den som kartonage (adlibris, bokus, cdon) eller ebok (bokus, cdon, adlibris).

Böckerna i den här serien:
Kungen kommer!
Skuggan och draken
Ett hjärta av is
I drottningens namn

Böckerna i serien om häxfolket:
De stulna barnen
Fly Sol, fly
Magiska krafter
Folket som försvann

Böckerna i serien om drakriddarna:
Tam tiggarpojken
Tams svåra prov
Jakten på Tam
Tam i drakarnas stad
Tam och drakupproret
Tam och nydraken

Böckerna i serien drakarnas öde:
Stjärnstenen
Draksången

lördag 31 maj 2014

Vilken tur, Lotta! av Merri Vik

Det här är den 23:e Lotta-boken. Det är sommarlov och Lotta har blivit osams med Paul igen. Det är alltså stor kris och livet är knappt värt att leva för stackars Lotta. Jag har svårt för Paul för det är helt obegripligt varför de är kära i varandra. De träffas knappt och tycks nästan aldrig prata eller göra något tillsammans. Han är fem/sex år äldre vilket är mycket när man är så ung som Lotta och de tycks blir osams allt som oftast. I alla fall gå Lotta runt och är dyster och ältar sitt bråk med Paul med sin stackars omgivning i början av den här boken. 

Men så kommer Giggi med goda nyheter. Hennes unga moster Kajsa som är journalist vill ha sällskap ner på en jobbresa till Köpenhamn hon har nämligen blivit osams med sin fästman. Lotta blir genast sympatiskt inställd till denna okända moster. Givetvis följer hon och Giggi gärna med. Resan dit går utan stora katastrofer. Lotta lyckas vinna jackpot på en enarmad bandit och de råkar säga fel sak på fel plats, men ändå blir det helt rätt som det ju så ofta blir för Lotta. På hemvägen råkar de bli av med hela sin reskassa och på den här tiden var det inte så lätt att få tag i pengar då men efter vissa äventyr så löser sig detta också. 

Väl hemma igen flyttar både Lotta och Giggi ut till Lottas mamma i sommarstugan. Där får de möjlighet att hjälpa en ung tjej som råkat hoppa av vid fel station och leda Svarten på villovägar. Givetvis blir det bra mellan Lotta och Paul igen i slutet av boken och Mellan Kajsa och hennes fästman. 

Det här är inte en av de böcker som jag hade som barn, men jag har läst den tidigare. Det är absolut inte en av mina favoriter. Jag tycker att den är ganska tråkig.

Lotta-böcker som jag läst i utgivningsordning:
1. Det är Lotta, förstås!
2. Ja, se Lotta!
3. Lotta är sig lik
4. Skärp dig, Lotta!
5. Lotta slår till
6. Fara på taket, Lotta!
7. Vilken skiva, Lotta!
8. Skriv upp det, Lotta!
9. Rena snurren, Lotta!
10. Se dig  för, Lotta!
11. Bra gissat, Lotta!
12. Platt fall, Lotta!
13. Rena mörkret, Lotta!
14. Hejda dig, Lotta!
15. Full fart, Lotta!
16. Arma Lotta!
17. Vilken fullträff, Lotta!
18. Håll masken, Lotta!
19. Lotta i topp
20. Var glad. Lotta!
21. Vilken vals, Lotta!
22. Festligt, Lotta!
23. Vilken tur, Lotta!
24. Alla tiders Lotta
25. Rena karusellen, Lotta!
26. Ge aldrig upp, Lotta!
27. Mitt i prick, Lotta!
28. Lotta går till sjöss
29. Det spökar, Lotta!
30. Lotta går till väders
31. Heja Lotta!
32. Toppen, Lotta!
33. Fyndigt, Lotta!
34. Full rulle, Lotta!
45. Det ordnar sig, Lotta

På Marikas bokdagbok kan du läsa mer om Lotta-böckerna.


fredag 30 maj 2014

Elfenbenshjärtat av Anna Tikum

Anna är den yngsta dottern i en familj med fyra barn. När hon är ett år gammal får hennes pappa, som är präst, jobb på ett teologiskt college i Makumira i Tanzania. De blir Finska Missionssällskapets nya missionärer. Annas tre äldre bröder Stefan, Anders och Krister går i skolan på dagarna, men Anna har inga plikter utan kan leka och utforska dagarna i ända. Den första delen av boken handlar om hur hon upplever sina år i Afrika. Här får vi även ta del av utdrag ur några av de brev som föräldrarna skrev till släkten i Finland. Men boken handlar egentligen inte om detta.

Vid fem års ålder så kommer Anna tillbaka hem till Finland igen på vad hon tror är ett besök. Hon kommer ju inte alls ihåg hur det var att bo i Finland och det som känns som hemma för de andra i familjen känns främmande för henne. Här är hon inte heller annorlunda eller speciell med sin ljus hy och blonda hår utan en liten flicka som alla andra. När hon en kväll får höra och verkligen förstår att de inte ska återvända till Tanzania. Det blir hennes första riktigt stora sorg och eftersom hon inte vet hur hon ska hantera den bestämmer hon sig den natten för att göra sig av med allt afrikanskt och bli en finsk flicka som alla andra. Så hon förtränger sin afrikanska barndom och härmar i allt sina finska vänner om hon gör precis som dem kommer ingen tycka att hon är annorlunda. Med tiden finner hon sig väl tillrätta i Finland och tänker inte särskilt mycket på sin tidiga barndom i Afrika. Men under sin utbildning till socionom får hon möjligheten att göra en av sina praktikperioder utomlands och väljer då att göra den i Tanzania.

Detta första återseende av det barndomsland hon inte trodde att hon kommer ihåg väcker många obearbetade minnen, tankar och känslor. Hon kommer tillbaka till Finland med en känsla av att hon inte är färdig med Afrika och inte riktigt hör hemma i Finland. Det blir ett andra återseende och sedan ett tredje. Efter det tredje återseendet av Tanzania blir hon antagen som missionär av Finländska missionssällskapet. Efter att hon gått deras kurs kommer hon att bli missionär i Tanzania och jobba med socialt arbete där. Jobbet passar som handen i handsken och Tanzania är platsen på jorden för henne. Allt har lagt sig till rätta. Anna är överlycklig. Då är hon med om en olycka som förstör hennes rygg och efter en tid med outhärdlig smärta som trots att månaderna går inte blir bättre utan snarare värre står det klart för Anna att hon inte kommer att kunna åka till Afrika. Hon återupplever samma smärta som den gången när hon var fem år och insåg att hon inte skulle komma tillbaka till sitt hem i Tanzania, men den här gången konfronterar hon sorgen och den smärtsamma förlusten istället för att tränga undan den.

"I många år trodde jag att min väg till ett fridfullt inre var att fysiskt bosätta mig i Afrika. Jag var övertygad om att det enda som kunde göra barnet inom mig lyckligt var en enkelbiljett till barndomslandet. Men istället visade sig nyckeln vara att ta på mig ett barns obearbetade förlust. Jag måste genomleva den smärta som det inneburit att som barn separeras från mitt hem i Afrika. Det enda sättet för mig var att som vuxen återuppleva barndomens förlust. För att kunna hela barnet inom mig måste jag åter en gång förlora mitt Afrika. " s. 249
"Så småningom började jag acceptera att Afrika kanske trots allt inte var min framtid. Jag skulle kanske leva mitt liv i Finland. Sorgeprocessen fick mig att börja försonas med det som jag hade vägrat att acceptera som barn. För första gången sedan jag var fem år gammal och just hade flyttat från Afrika började jag känna  stunder av djup hemkänsla i Finland. Steg för steg lärde jag mig uppskatta det som femåringen bara hade sett som föräldrarnas hemland." s.248

När Annas föräldrar går i pension återvänder de för att jobba tre månader i Tanzania och Anna som just varken jobbar eller studerar tar chansen att följa med. Under detta fjärde återseende läggs många pusselbitar på plats för Anna. Hon trivs och när det är dags för henne att resa hem har hon fått ett perfekt jobberbjudande från Finländska missionssällskapet. Men den här gången väljer hon att tacka nej.

"Om jag väljer att arbeta i detta land måste min relation till både landet och dess människor förändras drastiskt. Jag kan inte dagarna i ända förundras över naturens skönhet, leva i ett fullkomligt nu och förtröstansfull låta mig älskas och kravlöst älska tillbaka. Om jag ska arbeta och bo i detta land kommer mina dagar ofrånkomligt att fyllas med hårt arbete, svåra beslut, jobbiga kolleger och alla andra utmaningar som varje ansvarstagande vuxen människa ställs inför oberoende av var i världen han eller hon arbetar och bor." s. 297

Jag tyckte om den här boken. Jag tror aldrig att jag läst om ett missionärsbarn som var så litet när det bodde utomlands och det här är en mycket ärlig bok om hur Anna upplevde sin barndom och hur det påverkade henne långt upp i vuxen ålder.

På Yles Vetamix kan man se en film där Anna berättar om sitt liv och hur det var att som barn flytta från Tanzania till Finland. Just nu är Anna och hennes man utsända av Finländska missionssällskapet till Senegal.

Man kan köpa den här boken från bokus, adlibris eller cdon.

tisdag 27 maj 2014

Divergent av Veronica Roth

Beatrice lever i ett framtida Chicago där befolkningen är indelade i fem falanger. De osjälviska, de ärliga, de lärda, de tappra och de fridfulla. Beatrice och hennes 10 månader äldre bror, Caleb, fyller 16 år det här året. När man fyller 16 år väljer man vilken falang man ska tillhöra resten av livet. Alla 16-åringar får genomgå ett test som visar vilken falang de är mest lämpade för, men sedan får de välja vilken falang de vill. Men om de av någon anledning skulle misslyckas och inte bli antagna i den falang de valt är de dömda att leva utanför samhället som falanglösa resten av sina liv.

Under Beatrices test händer det något konstigt. Hennes test får inte ett entydigt resultat utan det visar sig att hon kan vara lämpad för tre falanger. Testledaren avbryter testet och låtsas att det är något fel på apparaten och så säger hon åt Beatrice att inte berätta för någon vad som hänt under testningen. Att vara lämpad för mer än en falang innebär att hon är divergent och det kan försätta henne i livsfara om någon får reda på det. Så kommer då dagen då hon och Caleb ska välja falang. Beatrice vet att hon inte kan stanna hos de osjälviska. Hon är helt enkelt inte osjälvisk nog, men om hon väljer något annat sviker hon sin familj och kommer inte att kunna ha kontakt med dem på samma sätt längre. Ens falang är ens familj. När Caleb som väljer före henne väljer de lärda blir det ännu svårare för Beatrice att välja bort sin familj och välja en annan falang, men när det blir hennes tur väljer hon de tappra.

Utbildningen startar genast och det första de får veta är att av de 20 som valde de tappra kommer bara de 10 bästa att tas upp i falangen. De övriga kommer att tvingas leva som falanglösa resten av sina liv. Beatrice byter redan första dagen namn till Tris och bestämmer sig för att hon ska klara den tuffa träningen och de tuffa proven trots att hon är en av de minsta och svagaste av de nya rekryterna.

En av deras instruktörer, Four, blir hon särskilt förtjust i och han i henne. Ett tag känns allting riktigt bra trots den tuffa träningen, men allt är inte som det ska vara i staden och snart dras alla in i ett händelseförlopp som de inte hade väntat sig.

Jag tyckte om den här boken. Det mest intressanta för mig var väl kanske inte det yttre händelseförloppet runt Tris med träning, simulationer och falangernas olika agendor utan snarare Tris funderingar på vem hon själv är mitt i allt detta och vad hon ska våga stå för, trots att det alltid har ett pris att stå för det man tror på.

Böckerna i den här serien:
Divergent
Insurgent
Allegiant
Four

Den här boken läste jag via mitt Readly abonnemang. Man kan även låna den som ebok via elib eller köpa den som inbunden (adlibris, bokus, cdon), häftad (bokus, cdon, adlibris) eller ebok (cdon, bokus, adlibris).

Andra framtidsdystopier:
Hungerspelen - Suzanne Collins