Elfenbenshjärtat av Anna Tikum

Anna är den yngsta dottern i en familj med fyra barn. När hon är ett år gammal får hennes pappa, som är präst, jobb på ett teologiskt college i Makumira i Tanzania. De blir Finska Missionssällskapets nya missionärer. Annas tre äldre bröder Stefan, Anders och Krister går i skolan på dagarna, men Anna har inga plikter utan kan leka och utforska dagarna i ända. Den första delen av boken handlar om hur hon upplever sina år i Afrika. Här får vi även ta del av utdrag ur några av de brev som föräldrarna skrev till släkten i Finland. Men boken handlar egentligen inte om detta.

Vid fem års ålder så kommer Anna tillbaka hem till Finland igen på vad hon tror är ett besök. Hon kommer ju inte alls ihåg hur det var att bo i Finland och det som känns som hemma för de andra i familjen känns främmande för henne. Här är hon inte heller annorlunda eller speciell med sin ljus hy och blonda hår utan en liten flicka som alla andra. När hon en kväll får höra och verkligen förstår att de inte ska återvända till Tanzania. Det blir hennes första riktigt stora sorg och eftersom hon inte vet hur hon ska hantera den bestämmer hon sig den natten för att göra sig av med allt afrikanskt och bli en finsk flicka som alla andra. Så hon förtränger sin afrikanska barndom och härmar i allt sina finska vänner om hon gör precis som dem kommer ingen tycka att hon är annorlunda. Med tiden finner hon sig väl tillrätta i Finland och tänker inte särskilt mycket på sin tidiga barndom i Afrika. Men under sin utbildning till socionom får hon möjligheten att göra en av sina praktikperioder utomlands och väljer då att göra den i Tanzania.

Detta första återseende av det barndomsland hon inte trodde att hon kommer ihåg väcker många obearbetade minnen, tankar och känslor. Hon kommer tillbaka till Finland med en känsla av att hon inte är färdig med Afrika och inte riktigt hör hemma i Finland. Det blir ett andra återseende och sedan ett tredje. Efter det tredje återseendet av Tanzania blir hon antagen som missionär av Finländska missionssällskapet. Efter att hon gått deras kurs kommer hon att bli missionär i Tanzania och jobba med socialt arbete där. Jobbet passar som handen i handsken och Tanzania är platsen på jorden för henne. Allt har lagt sig till rätta. Anna är överlycklig. Då är hon med om en olycka som förstör hennes rygg och efter en tid med outhärdlig smärta som trots att månaderna går inte blir bättre utan snarare värre står det klart för Anna att hon inte kommer att kunna åka till Afrika. Hon återupplever samma smärta som den gången när hon var fem år och insåg att hon inte skulle komma tillbaka till sitt hem i Tanzania, men den här gången konfronterar hon sorgen och den smärtsamma förlusten istället för att tränga undan den.

"I många år trodde jag att min väg till ett fridfullt inre var att fysiskt bosätta mig i Afrika. Jag var övertygad om att det enda som kunde göra barnet inom mig lyckligt var en enkelbiljett till barndomslandet. Men istället visade sig nyckeln vara att ta på mig ett barns obearbetade förlust. Jag måste genomleva den smärta som det inneburit att som barn separeras från mitt hem i Afrika. Det enda sättet för mig var att som vuxen återuppleva barndomens förlust. För att kunna hela barnet inom mig måste jag åter en gång förlora mitt Afrika. " s. 249
"Så småningom började jag acceptera att Afrika kanske trots allt inte var min framtid. Jag skulle kanske leva mitt liv i Finland. Sorgeprocessen fick mig att börja försonas med det som jag hade vägrat att acceptera som barn. För första gången sedan jag var fem år gammal och just hade flyttat från Afrika började jag känna  stunder av djup hemkänsla i Finland. Steg för steg lärde jag mig uppskatta det som femåringen bara hade sett som föräldrarnas hemland." s.248

När Annas föräldrar går i pension återvänder de för att jobba tre månader i Tanzania och Anna som just varken jobbar eller studerar tar chansen att följa med. Under detta fjärde återseende läggs många pusselbitar på plats för Anna. Hon trivs och när det är dags för henne att resa hem har hon fått ett perfekt jobberbjudande från Finländska missionssällskapet. Men den här gången väljer hon att tacka nej.

"Om jag väljer att arbeta i detta land måste min relation till både landet och dess människor förändras drastiskt. Jag kan inte dagarna i ända förundras över naturens skönhet, leva i ett fullkomligt nu och förtröstansfull låta mig älskas och kravlöst älska tillbaka. Om jag ska arbeta och bo i detta land kommer mina dagar ofrånkomligt att fyllas med hårt arbete, svåra beslut, jobbiga kolleger och alla andra utmaningar som varje ansvarstagande vuxen människa ställs inför oberoende av var i världen han eller hon arbetar och bor." s. 297

Jag tyckte om den här boken. Jag tror aldrig att jag läst om ett missionärsbarn som var så litet när det bodde utomlands och det här är en mycket ärlig bok om hur Anna upplevde sin barndom och hur det påverkade henne långt upp i vuxen ålder.

På Yles Vetamix kan man se en film där Anna berättar om sitt liv och hur det var att som barn flytta från Tanzania till Finland. Just nu är Anna och hennes man utsända av Finländska missionssällskapet till Senegal.

Man kan köpa den här boken från bokus, adlibris eller cdon.