Det här är ännu en av Herman Lindqvist kåseriböcker. Den gavs ut år 1991 och det märks att den inte är nyskriven bland annat genom att det pratas om EG i den och om att Sverige inte är med där.Den här boken innehåller 39 olika kåserier.
"I Taxiföraren - ett utrotningshotat släkte" får vi läsa om taxiförare i olika länder. Så här skriver han om taxiförarna i Madrid.
"Medtag öronproppar. Spanjorer älskar ljud. De spanska taxiförarna är mycket goda spanjorer. De kan ha en transistorradio upptejpad vid ena örat och taxis kommunikationsradio påsatt vid det andra örat. Ur den mässar en dam med hård och metallisk röst och med robotmässig envishet vad som verkar vara minneslista över samtliga gator och torg i Madrid. Det går fort, men hon hinner med ett pip mellan varje adress. Där går det undan, det är som den svenska långbänken tejpad vid en fläkt.
Värmen gör att föraren har fönstret nedvevat, trafiken tvingar honom därför att höja ljudet på alla apparater till max. Eftersom detta inte är första dagen i hans liv som förare är samtliga apparater hårt nedslitna, högtalarna skräller och tjuter, trafiken dånar, han själv kanske sjunger på en egen låt eller skäller på medtrafikanter. Dessutom kan det hända att han kedjeröker hela tiden. Cigarrer. Där sitter du och klamrar dig fast och hoppas att de skramlande Madonnorna och heliga bilder i fönstret fortfarande har kvar sin magiska kraft. De har de. Nästan varje gång. Och billigt var det. Du åker tio kilometer för samma avgift en svensk taxi kör fram till din dörr och äventyret har inte ens börjat." S. 23 - 24
I "Ett brev betyder så mycket - bara det kommer fram någon gång" märker man hur mycket tiderna har förändrats sedan den här boken skrevs. Jag känner mig inte redo att ställa mig bakom någon hyllning av det svenska postväsendet.
"Ändå upprepar jag att den svenska posten i dag är bland de bästa i världen.
Ta bara en sådan enkel och som ni tror självklar sak som att man har frimärken på posten.
Varje gång.
Det är inte så självklart nämligen. På mitt lilla postkontor i en mycket välbärgad och brevskrivande förort till Madrid händer det ofta att det inte finns ett enda frimärke. "Gå till tobakshandeln", säger de på posten. Där finns nämligen alltid frimärken. Där var det lika illa. Gå till tobakshandeln sa de också. Frimärkena var slut.
Det är få länder i världen som har så fin och lugn stämning och så fin service på själva postkontoret som Sverige. I de flesta länder gäller regeln att den som tränger sig mest och bäst kommer först. Nummerlappar på posten är ett okänt begrepp utanför Skandinavien. Och bara en sådan sak som att man kan lösa in checker på postkontoret är fullständigt otänkbart i de flesta EG-länder. I Frankrike till exempel kan du bara lösa in dina egna checker på det bankkontor där du öppnade ditt konto, det som ligger närmast ditt hem eller ditt jobb. Går du in på samma bank men i ett annat kontor får du bara ett lågt maxbelopp, trots att du kanske har en miljon på banken." S, 100 - 101
Jag är inne i en utrensning av bokhyllan där jag läser igenom böcker jag är tveksam till om jag ska ha kvar och sedan sparar eller gör mig av med dem. Det här var småtrevlig halvrolig läsning, men inget jag kommer att läsa om alltså gör jag mig av med den.
Andra kåserier av Herman Lindqvist:
Brödrafolkens fel
Caramba! säger dom aldrig
På landet i Paris
Tacka katten för det
Andra böcker av Herman Lindqvist:
Kungliga frierier
Victoria: drottning med tiden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar