Jag lutar år Gud : 85 krönikor av Tomas Sjödin

Det här är ett urval av krönikor som Tomas ursprungligen skrivit för Göteborgs Posten. Tomas Sjödin skriver själv i inledningen till boken: "En av mina läsare sa en gång: "Vad du än skriver om: trasmattor, ostfrallor, fortkörningsböter, väder, telefonförsäljare eller trädgårdsmöbler, så får du alltid in Gud på slutet." Det är en riktig iakttagelse. Och jag tror att det har med lutningen att göra.
   Jag pressar inte in Gud. Det behövs inte, tillvaron lutar redan åt det hållet." s.12 -13

Eftersom det här är en sammanställning av många olika krönikor skrivna under en lång tidsperiod så har boken inte ett sammanhängande tema. Det gör absolut ingenting. Det här är en sådan bok som man kan återvända till och i hitta nya guldkorn i när livet för en in i nya utmaningar. Tomas är mycket ärlig och berättar om både det lätta och det svåra i sitt liv och om Gud som alltid varit med även när det varit svårt. Jag citerar här lite ur boken.

"Det finns andlighet som strävar mot bekymmerslöshet. Genom disciplinerad övning sägs man kunna nå in till det stillhetens nav där man ser världen snurra förbi, men slipper delta. Sådan andlighet skyr jag. Jag vill vara en del av världen, Känna att jag lever. Den Gud jag tror på blåser inte bort bekymren som man blåser bort rök. Jesus uppmanade visserligen sina åhörare att inte göra sig bekymmer, men det är något helt annat. Tydligen insåg Jesus att människor hade fullt upp med bekymmer utan att de behövde tillverka nya. Därför uppmanade han människor att göra om sina bekymmer till bön, låta Gud få veta. Oron skiljer inte människan från Gud. Tvärtom, varje bekymmer är en inbjudan till ett viskande samtal med Gud"
Ur krönikan Inga bekymmer s.127

"Jag tror att en av hemligheterna med Jesus var hans röst. Och då tänker jag inte främst på det akustiska , hur den lät, om det vet vi väldigt lite. Jag tänker på angelägenheten i den. Någonstans i övre tonåren hörde jag den rösten, det fanns en sorg i den som jag igenkände som min egen och en lycka som ingen tidigare namngett. Det har gått tjugofem år sedan dess. Jag kan ännu höra rösten. Jag vet vad den ville.
   Så vill jag hålla det örat öppet. Jag lyssnar i vardagens mummel efter rösten från den gode herden, den Gud som inte främst kräver våra liv, vår tid och vår lydnad men som själv ger sitt liv.
   Så känner man för övrigt igen en riktig ledare.
   Och en riktig Gud."
Ur krönikan Jag lyssnar efter ropet i rösten s.130

Jag tycker verkligen om Tomas Sjödins böcker. Läs dem! Tomas Sjödin har även sommar- och vinterpratat i P1. 

Andra böcker av Tomas Sjödin
När träden avlövas ser man längre från vårt kök
Den enklaste glädjen
Reservkraft
Eftervärme
Ett brustet Hallaluja
Det händer när du vilar
Det är mycket man inte måste
Den som hittar sin plats tar ingen annans

Man kan köpa den här boken som pocket (cdon, adlibris, bokus) eller ebok (bokus, cdon, adlibris).