Den här boken handlar om snart 8-åriga Mickan som går i lågstadiet på en skola någonstans i Sverige. Hon pratar inte så mycket i klassrummet och trivs bäst i mindre sällskap helst bara med sin bästa vän. Stora röriga kalas som man måste klä sig i sina finaste kläder för att vara med på tycker hon inte om alls.Hemma är det Mickan och hennes mamma och pappa. Förut hade Mickan en kanin, Gullebror, men han har dött. Det Mickan önskar sig mest av allt är en ny kanin. Hon rädd för en av dem som arbetar i matsalen i skolan och tvingar alla barn att äta upp. Gela som bor på samma gård som Mickan tycker om att leka med henne, men det tycker Mickan inte ALLS om. Gela ska leka så konstiga lekar och man kan inte sluta leka med henne när man själv vill. Henne undviker Mickan så mycket hon bara kan även om det innebär att hon måste gömma sig i buskar eller låtsas sova.
I skolan går det för det mesta bra men en dag händer det något konstigt. Klassens fiskar är försvunna. Någon måste ha stulit dem. Barnen i klassen gör efterlysningslappar och hänger upp i skolan och fröken skriver brev hem till föräldrarna. Det ger resultat och alla blir förvånade när de får veta vem tjuven var.Mickan orienterar och lär sig vad en kompass är. Hon fyller år, går på kalas, hittar en död skata, följer med pappa och handlar och allt möjligt annat som man gör när man är åtta år.
Jag läste den här boken högt för mina elever och de tyckte mycket om den. Själv tyckte jag inte att det hände just någonting i boken. Mickan har ett rätt vanligt liv och det här är helt enkelt hennes tankar om det som händer henne. Den påminner om En ettas dagbok av Viveca Lärn i sättet som den är skriven på. Mina elever tyckte att den var rolig. Det vet jag inte heller om jag tycker. Den har helt enkelt ingen klar handling och jag tycker att den var ganska tråkig.
Jag lånade den här boken på biblioteket. Man kan köpa den som inbunden (adlibris, bokus, cdon).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar