måndag 30 juni 2014

Alla tiders Lotta av Merri Vik

Det här är den 24:e Lotta-boken. Lotta har sommarlov och befinner sig ute på landet tillsammans med sin mamma. Giggi har precis åkt hem och hon känner sig lite rastlös och uttråkad. Lotta är dock Lotta och runt henne händer det alltid saker. Hon kommer inte att behöva känna sig rastlös och uttråkad särskilt länge.

De har byggt en golfbana i närheten av Lottas landställe och när Lotta vandrar runt på den blir hon glatt överraskad över hur trevlig den är. Bäst som hon vandrar där hittar hon två "övergivna" golfbollar som hon sparkar bort. En liten stund senare dyker två golfare upp i jakt på sina bollar. Lotta bekänner och får en hel del skäll. Sedan stöter hon på dessa två, humorbefriade herrar med jämna mellanrum. Första gången är när farbror Urban ger henne uppgiften att intervjua den yngre för Svartens tidning. Lotta hanterar sock det uppdraget så gott hon kan. Hon klär ut sig så att han inte ska känna igen henne och intervjuat honom sedan. Allt går bra och han misstänker ingenting. Då dyker Paul upp och flirtar med Lotta. Eftersom hon tror att han inte känner igen henne utan flirtar med en helt okänd flicka blir hon rasande och försöker ge Paul en örfil. Det är tur att farbror Urban finns i närheten och kan gjuta olja på vågorna. Lotta och Paul blir också sams igen. 

Senare tar hon sig an poeten och författaren Lenni när han har skrivkramp och förföljs av den av de båda golfarna som vill ha sitt utlovade färdigskrivna manus. Hon tar med honom till landet och han får bo i bondgården bredvid och äta en del hemma hos Lotta. Dessutom uppmanar hon honom att ta jobb som springpojke på Konsum. Han följer hennes råd och kommer med farbror Urbans hjälp över sin skrivkramp. Detta gör honom mycket tacksam och han och Lotta blir vänner. 

Lotta råkar så klart ut för lite annat också. Hon återförenar släktingar, målar huset och en del annat.

Den här boken kom jag inte alls ihåg. Den börjar ganska pladdrigt, men sedan blir det bättre. Jag förstår fortfarande inte vad hon ser i Paul eller vad han ser i henne, men bortsett från det är det en okey bok. 

Lotta-böcker som jag läst i utgivningsordning:

1. Det är Lotta, förstås!
2. Ja, se Lotta!
3. Lotta är sig lik
4. Skärp dig, Lotta!
5. Lotta slår till
6. Fara på taket, Lotta!
7. Vilken skiva, Lotta!
8. Skriv upp det, Lotta!
9. Rena snurren, Lotta!
10. Se dig  för, Lotta!
11. Bra gissat, Lotta!
12. Platt fall, Lotta!
13. Rena mörkret, Lotta!
14. Hejda dig, Lotta!
15. Full fart, Lotta!
16. Arma Lotta!
17. Vilken fullträff, Lotta!
18. Håll masken, Lotta!
19. Lotta i topp
20. Var glad. Lotta!
21. Vilken vals, Lotta!
22. Festligt, Lotta!
23. Vilken tur, Lotta!

24. Alla tiders Lotta
25. Rena karusellen, Lotta!
26. Ge aldrig upp, Lotta!
27. Mitt i prick, Lotta!
28. Lotta går till sjöss
29. Det spökar, Lotta!
30. Lotta går till väders
31. Heja Lotta!
32. Toppen, Lotta!
33. Fyndigt, Lotta!
34. Full rulle, Lotta!
45. Det ordnar sig, Lotta

På Marikas bokdagbok kan du läsa mer om Lotta-böckerna.

söndag 29 juni 2014

Fågel Fenix och mattan av Edith Nesbit

Den här boken handlar om samma barn som Fem barn och ett sandtroll, men den är fristående och det går bra att läsa dem i oordning även om de refererar till händelser i den förra boken några gånger.

Cyrils, Antheas, Roberts och Janes mamma köper en ny matta till barnkammaren. När de ska lägga ut den ramlar ett stort fint ägg ut. De går tillbaka till affären där de köpt mattan, men mannen där slår ifrån sig med att köpt är köpt när mattan kommer på tal så de behåller ägget. Några dagar senare råkar ägget hamna i elden. Det tar dock ingen skada av det utan tvärt om leder det till att ägget kläcks och ut kommer en livs levande Fenix fågel. Av honom får de veta att mattn är en flygande matta och därefter fylls deras liv återigen med äventyr.

Både Fenixen och mattan är mer pålitliga än sandtrollet var, men man kan inte ens med god vilja påstå att det alltid går som barnen tänkt när de önskar saker. De får dock vara med om en hel del, både bra och dåligt. De hittar en skatt och gör en god gärning genom att lämna den till dess rättmätiga ägare. De försöker hjälpa sin mamma genom att hitta bra saker att sälja på en basar. De lyckas, men ändå inte. De finner ett nytt hem för familjens kokerska och en inbrottstjuv som blir mycket nöjda även om de tror att de drömmer. Det värsta är dock en kväll då en slarvigt uttalad önskan leder till att mattan tar med 200 perserkatter till dem och en ko... Detta förde självklart med sig till en hel massa förvecklingar.

Mattan blir mer och mer sliten (200 katter gör sitt till) och vissa eldfängda händelser gör att de inser att Fenixen inte kan stanna och snart inser de att de återigen kommer att få återgå till att vara vanliga barn som inte har en magisk matta att resa på. Det blir ett känslosamt farväl av mattan och Fenixen.

Helt okey bok. Småtrevlig läsning.

Jag laddade ned den här boken på engelska (The Phoenix and the Carpet) till min läsplatta från librivox och project gutenberg. Sedan varvade jag mellan att läsa och lyssna på den. Man kan även köpa den (på engelska) som inbunden (adlibris, bokus, cdon), häftad (bokus, cdon, adlibris). Förunderligt nog finns den även som ebok i otaliga upplagor (bokus, cdon) i skrivande stund kostar den dyraste 179 kr... Men man kan alltså ladda ner den gratis, och lagligt, från project gutenberg.

Andra böcker av Edtih Nesbit:
Fem barn och ett sandtroll
Järnvägsbarnen

måndag 23 juni 2014

Sound of music av Maria von Trapp

Det här är Maria von Trapps egen berättelse om sig och sin familj. Den skrevs och gavs i USA ut år 1949 innan filmen ens var påtänkt. Den svenska översättningen gavs ut först år 1967 och mitt exemplar innehåller, av någon anledning, bilder från filmen. Det tycker jag känns helt onödigt. Däremot hade det varit intressant att få se bilder på den riktiga familjen von Trapp. Filmen är tydligen löst baserad på den här boken, men att ha bilder från filmen i den leder bara till konstig ihop blandning.

Här berättar Maria om sitt liv från det att hon blev utlånad från klostret för att vara guvernant till Kapten von Trapps sjukliga dotter Maria. Här blir hon snabbt mycket förtjust de sju barnen, Rupert, Agathe, Maria Werner, Hedvig, Johanna och Martina, men hon har inte en tanke på att hon skulle bli kvar längre än de tio månader som hon är uthyrd. När kaptenen friar blir hon chockad men efter att ha frågat sin novislärarinna på klostret så tackar hon ja och i november 1927 gifter de sig. Det blir mycket nytt för Maria att lära sig hon har aldrig varit baronessa och husföreståndarinna i ett stort hushåll, men hon lär sig och hon, Georg och barnen är lyckliga tillsammans. De ägnar sig åt friluftsliv och musik tillsammans. Familjen utökas med två döttrar till Rosmarie och Eleonore. De börjar sjunga mer tillsammans hela familjen och de deltar i och vinner till sin stora förvåning en sångtävling. Efter det får de inbjudningar till att sjunga på olika ställen och när familjen sedan drabbas av det ena slaget efter det andra är det detta som kommer att bli en stor del av deras räddning.

Det börjar med att banken där de hade sina pengar går omkull och de inte längre är rika. Den anpassar sig dock till sina nya omständigheter men i mars 1938 när de känner att allt rullar på bra kommer nästa slag. Österrike invaderas av nazisterna och plötsligt blir det svårt att skilja vän från fiende. De kan inte sympatisera med sin nya regering känner sig tvungna att lämna sitt älskade hemland. De gör detta genom att åka på en turné i USA. De vet dock att de inte kommer att kunna återvända och förbereder sig för ett nytt liv där.

Efter diverse komplikationer kan de bosätta sig permanent i USA och efter några år där hittar de en gård i Vermont, där landskapet påminner om det i Österrike, som de rustar upp och bosätter sig på. De får även en son, Johannes. De fortsätter att ge konserter tillsammans som en familj och startar även upp musikläger och en hjälporganisation som förmedlar hjälp till Österrike efter kriget.

1947 blir dock ett mycket tufft år för familjen då Georg efter ett snabbt sjukdomsförlopp dör i lungcancer. Därefter får Maria ännu ett missfall, p g a sina dåliga njurar, Rosmarie drabbas av ett sammanbrott och Johannes och Hedwig blir sjuka.

Den här boken är intressant. Det är roligt att få veta lite om den riktiga familjen von Trapp. Samtidigt är det en ganska ytligt skriven bok. Det står egentligen inte särskilt mycket om det som faktiskt måste ha varit tufft och jobbigt utan allt håller en ganska glättig ton. Man får intrycket att familjen aldrig grälade någonsin utan alltid var helt lyckliga tillsammans och strävade åt samma håll t.ex. Men jag tycker om boken den var intressant.

söndag 15 juni 2014

Tio böcker jag är tacksam att jag läste som barn. 2. Narnia av C.S.Lewis


På olika bloggar går nu en utmaning som heter hundra dagar av tacksamhet. Eftersom den här bloggen handlar om böcker så tänker jag skriva om tio böcker som jag är tacksam över att jag fick läsa som barn.

2. Narnia-böckerna av C.S. Lewis
Jag tror inte att det finns några andra böcker som jag har läst om så många gånger som just dessa. Jag minns inte hur gammal jag var när jag läste Narnia böckerna för första gången, men antagligen var jag i tioårs-åldern. Sedan dess läste jag om dem regelbundet. Ett tag minst var tredje månad. Vid 14-års ålder kunde jag dem mer eller mindre utantill och dessutom tyckte jag att jag började bli för stor för att läsa dem, men även i mina senare tonår läste jag om dem fast nu på engelska.

Min favorit av de sju Narnia-böckerna var Kung Caspian och skeppet Gryningen och den jag tyckte absolut sämst om och faktiskt inte har läst alls lika många gånger som de andra var Den sista striden.

Vi får i de här böckerna följa landet Narnia genom hela dess historia från födelse till död. Det är på sätt och vis landet Narnia som är huvudperson i de här böckerna och så klart lejonet Aslan. Jag älskade verkligen de här böckerna och en av de saker som jag tycket bäst om var den trevliga och förlåtande tonen som rådde mellan huvudpersonerna. Det händer att de är själviska, elaka, ljuger, luras osv men så ber de om förlåtelse och allt blir bra igen. Böckerna präglas av en omsorgsfull och vänlig ton. Dessutom är de spännande.

Min morbror trollkarlen handlar om Polly och Digory som på grund av Digorys fega morbror, han har uppfunnit ringar som tar en till andra världar men vågar inte använda dem själv utan lurar Polly och Digory att använda dem, hamnar i andra världar. De får vara med när Aslan skapar Narnia och Digory får en frukt med sig där ifrån som räddar livet på hans mamma.


Häxan och lejonet kommer de fyra barnen Pevensive till Narnia genom ett klädskåp. Här får de vara med om att försöka rädda Narnia från den vita häxan. Men när deras egen bror visar sig vara en förrädare är det bara Aslan som kan rädda dem.

Hästen och hans pojke blev jag lite besviken på första gången jag läste den efter som det inte är barnen Pevensive som är huvudpersoner i dem (även om de finns med på ett hörn). Men när jag kommit över den besvikelsen började jag gilla berättelsen som är en av mina favoriter i serien. När Shasta far ska sälja honom till en förbipasserande köpman börjar köpmannens häst att tala. Han berättar om Narnia som är ett underbart fritt land med talande djur och övertygar Shasta om att de ska fly dit. De får sällskap på vägen med Aravis och hennes talande häst. På vägen råkar de ut för allt möjligt och Shasta får chansen att uträtta ett riktigt stordåd.

I Caspian, Prins av Narnia rycks barnen Pevensive tillbaka till Narnia helt oväntat. Det har bara gått ett år i vår värld sedan de senast var där men i Narnia har det gått många fler år och den hjälper Caspian att återta Narnias tron. Det här var sista gången Peter och Susan var unga nog för att kunna komma till Narnia.

I Kung Caspian och skeppet Gryningen bor Edmund och Lucy hos sin outhärdlige kusin Eustace. genom en tavla kommer de alla tre till Narnia och tas med på Caspians färd mot världens ände på vägen hoppas han hitta sju riddare som hans morbror skickade bort. Det blir en spännande resa med många äventyr på de olika öar de passerar. Deras gnälliga kusin Eustace och den modiga musen Ripipip var två av mina favoriter i den här boken som jag älskade.

 I Silvertronen kommer Eustace och hans klasskompis Jill till Narnia. De får i uppdrag av Aslan att hitta den försvunne prins Rilian, Caspians son. Caspian är en gammal man och har ingen annan arvinge. Det mesta som kan gå fel för dem tycks gå fel, men med sig på resan får de i alla fall den underbart pessimistiska Surpöl och tillsammans ger de sig av för att hitta Rilian med hjälp av de tecken som Aslan har gett dem.

Den sista striden var (och är) den bok i serien som jag tyckte minst om. Jag har inte heller läst den lika många gånger som jag läst de andra. Här kommer Jill och Eustace tillbaka till Narnia. Det har återigen gått många många år. Anledningen till att jag tyckte minst om den här boken är att den känns mörkare än de andra. Tonen är en annan och självklart att Narnia går under.

Böckerna om landet Narnia:
Min morbror trollkarlen
Häxan och lejonet
Hästen och hans pojke
Caspian, prins av Narnia
Kung Caspian och skeppet Gryningen
Silvertronen
Den sista striden

Böcker jag är tacksam att jag läste som barn:
1. En liten prinsessa av Francis Hodgson Burnett
2. Narnia-böckerna av C.S. Lewis
3. Hemlängtan av Michelle Magorian
4. Sju syskon av Ethel Turner
5. Gullivers resor av Jonathan Swift
6. Robinson Crusoe av Daniel Defoe
7. Emily av L.M. Montgomery
8. Den stora hemligheten av Patricia M St John
9. Det lilla huset på prärien av Laura Ingalls Wilder
10. Unga Kvinnor av Louisa May Alcott

onsdag 11 juni 2014

Pyongyang av Guy Delisle

2001 spenderade den franske animatören, Guy Delisle, två  månader i Nordkorea som kvalitetsövervakare åt ett franskt medieföretag. Det här är en reseskildring i serieform om hans tid där.

Jag har tidigare läst flera böcker om Nordkorea. Den här boken skildrar lite av den kuliss som landet vill visa upp för utlänningar och mycket känner jag igen från andra böcker. Samtidigt är det så att kulissen har sprickor. I Nordkorea är Pyongyang de privilegierades stad. Här får inte vem som helst bo utan endast eliten. De får större matranson, mer utbildning och bättre jobb än övriga Nordkoreaner. Men inte ens i Pyongyang har man elektricitet dygnet runt, utom vissa upplysta statyer och monument över den store ledaren så klart. Här är vägarna väl underhållna, men det finns inte så särskilt många fordon på dem. I staden ser man inga gamla eller handikappade och inte ens här i det privilegierade Pyongyang får utlänningar röra sig utan Guide och ofta även en tolk.

Guy ställer sig frågan om Nordkoreanerna verkligen tror på all propaganda de får itutad sig från morgon till kväll. Den store ledaren leder ännu landet efter sin död och invånarna går på helspänn eftersom minsta misstag kan döma en, och familjen, till arbetsläger. I det relativt välmående Pyongyang där invånarna har det, för Nordkorea, mycket ovanliga tillfället att få möta utlänningar och kanske till och med resa utomlands borde man väl ändå inte tro på all propagandan. Han får dock aldrig några tecken på att det verkligen skulle förhålla sig så. 

Jag tyckte om den här boken. Den fångar den klaustrofobiska känslan som Nordkorea inger en utlänning och belyser den fullkomligt galna personkulten av den store ledaren. Boken är nyöversatt till svenska. Min enda invändning är att den tyvärr redan känns gammal. Både Nordkorea och USA har fått nya ledare sedan den skrevs. 

Man kan köpa den här boken på svenska (adlibris, bokus) eller engelska (bokus, cdon, adlibris). 

onsdag 4 juni 2014

Insurgent av Veronica Roth

Det här är den andra delen i en serie och man bör börja läsa del ett Divergent för att förstå den här boken eftersom de bygger på varandra.

Den här boken tar vid där Divergent slutade. Samma dag som Tris skulle tas upp i de tappras falang rasar den värld hon känner till samman när de lärda attackerar de osjälviska. Att de lyckas fjärrstyra Tris vänner från de tappras falang till att bli hjärndöda mördarmaskiner för att döda hennes barndomsvänner och föräldrar har lämnat sår i Tris liv. Nu måste hon på något sätt lära sig att leva med att båda hennes föräldrar är döda och att hon själv tvingats sin vän Will under attacken. Det blir inte lättare av att Will var Christinas, Tris bästa väns, pojkvän. Eftersom Christina nu avskyr Tris har hon även förlorat sin bästa vän. Hon har bara sin pojkvän Four och sin bror Caleb kvar, men allt är inte bra mellan dem heller. Tris förstår inte varför hon lever när så många andra, inklusive hennes föräldrar, är döda.

Tris vet inte hur hon ska anpassa sig till den nya verklighet hon har hamnat i. De får tillfälligt skydd hos de fridfulla, men de inser att de inte kommer att kunna stanna där. De fridfulla vill hålla sig utanför stridigheterna och det är inte ett alternativ för de flesta av de andra att bara låta de lärda med Jeanine i spetsen ta över hela staden utan att bjuda motstånd. Det står klart att de lärda är ute efter alla Divergenta eftersom de av någon anledning är immuna mot simuleringsserumet och därför inte kan bli fjärrstyrda. Jeanine kommer på en fasansfull plan för att få det hon vill, en divergent att utföra experiment på.

I den här nya striden står Four och Tris inför svåra beslut om vad man ska fokusera på i striden, vem man kan lita på och vad som är viktigt att hålla fast vid i deras samhälle. Four och Tris väljer olika vägar i den slutgiltiga striden mot de lärda och frågan är om deras ganska nya förhållande kommer att klara påfrestningen av alla de lögner och hemligheter splittrar dem mer och mer.

Jag tyckte om den här boken. Berättelsen håller ett högt tempo och det blir aldrig seg läsning. Den här boken slutar precis som den förra med en riktig cliffhanger.

Böckerna i den här serien:
Divergent
Insurgent
Allegiant
Four

Jag läste den här boken via mitt Readly abonnemang. Man kan även köpa den som inbunden (adlibris, bokus, cdon), häftad (cdon, adlibris, bokus) eller ebok (bokus, cdon, adlibris).

Andra framtidsdystopier:
Hungerspelen - Suzanne Collins

måndag 2 juni 2014

Ett hjärta av is av Jo Salmson

Det här är den tredje delen i Jo Salmsons serie om Maro. Dessa böcker bygger på varandra så jag rekommenderar starkt att man börjar med den första delen i serien.

Maro och Unda har lyckats få tag på den första ingrediensen till sanningsdrycken som kungen har gett dem i uppdrag att skaffa. Maro är lättad över att den delen är över men det visar sig snart att den andra ingrediensen är minst lika svår att få tag i. Ishonung som man måste stjäla av isbina som vaktar den med sina liv. Om man blir stucken av ett isbi förvandlas man till en isstaty och för det finns det ingen bot.

Men varken Maro eller Unda tänker ge upp. Maro vill kunna komma tillbaka med sanningsdrycken till kungen för att på så vis rädda sin syster från att gifta sig med kungens gamla morbror och Unda har blivit lovad att få bli den nya skuggmästaren om hon lyckas. Unda vill verkligen göra tillvaron bättre för kungens skuggor (spioner) som till stor del består av tiggarbarn som stulits från sina föräldrar. De är dock inte ensamma om uppdraget och efter dem kommer skuggmästaren som har ett hjärta av is och som Unda är rädd för.

Den här boken lånade jag på biblioteket. Den tar ca 20 minuter att läsa för en vuxen, men den är spännande och illustrerad med fina bilder. Det är dock verkligen en mitt i bok. Den börjar mitt och avslutats inte. Man bör verkligen börja med den första boken i serien. Man kan köpa den som kartonage (adlibris, bokus, cdon) eller ebok (bokus, cdon, adlibris).

Böckerna i den här serien:
Kungen kommer!
Skuggan och draken
Ett hjärta av is
I drottningens namn

Böckerna i serien om häxfolket:
De stulna barnen
Fly Sol, fly
Magiska krafter
Folket som försvann

Böckerna i serien om drakriddarna:
Tam tiggarpojken
Tams svåra prov
Jakten på Tam
Tam i drakarnas stad
Tam och drakupproret
Tam och nydraken

Böckerna i serien drakarnas öde:
Stjärnstenen
Draksången