Vilken tur, Lotta! av Merri Vik

Det här är den 23:e Lotta-boken. Det är sommarlov och Lotta har blivit osams med Paul igen. Det är alltså stor kris och livet är knappt värt att leva för stackars Lotta. Jag har svårt för Paul för det är helt obegripligt varför de är kära i varandra. De träffas knappt och tycks nästan aldrig prata eller göra något tillsammans. Han är fem/sex år äldre vilket är mycket när man är så ung som Lotta och de tycks blir osams allt som oftast. I alla fall gå Lotta runt och är dyster och ältar sitt bråk med Paul med sin stackars omgivning i början av den här boken. 

Men så kommer Giggi med goda nyheter. Hennes unga moster Kajsa som är journalist vill ha sällskap ner på en jobbresa till Köpenhamn hon har nämligen blivit osams med sin fästman. Lotta blir genast sympatiskt inställd till denna okända moster. Givetvis följer hon och Giggi gärna med. Resan dit går utan stora katastrofer. Lotta lyckas vinna jackpot på en enarmad bandit och de råkar säga fel sak på fel plats, men ändå blir det helt rätt som det ju så ofta blir för Lotta. På hemvägen råkar de bli av med hela sin reskassa och på den här tiden var det inte så lätt att få tag i pengar då men efter vissa äventyr så löser sig detta också. 

Väl hemma igen flyttar både Lotta och Giggi ut till Lottas mamma i sommarstugan. Där får de möjlighet att hjälpa en ung tjej som råkat hoppa av vid fel station och leda Svarten på villovägar. Givetvis blir det bra mellan Lotta och Paul igen i slutet av boken och Mellan Kajsa och hennes fästman. 

Det här är inte en av de böcker som jag hade som barn, men jag har läst den tidigare. Det är absolut inte en av mina favoriter. Jag tycker att den är ganska tråkig.

Lotta-böcker som jag läst i utgivningsordning:

1. Det är Lotta, förstås!
2. Ja, se Lotta!
3. Lotta är sig lik
4. Skärp dig, Lotta!
5. Lotta slår till
6. Fara på taket, Lotta!
7. Vilken skiva, Lotta!
8. Skriv upp det, Lotta!
9. Rena snurren, Lotta!
10. Se dig  för, Lotta!
11. Bra gissat, Lotta!
12. Platt fall, Lotta!
13. Rena mörkret, Lotta!
14. Hejda dig, Lotta!
15. Full fart, Lotta!
16. Arma Lotta!
17. Vilken fullträff, Lotta!
18. Håll masken, Lotta!
19. Lotta i topp
20. Var glad. Lotta!
21. Vilken vals, Lotta!
22. Festligt, Lotta!
23. Vilken tur, Lotta!
24. Alla tiders Lotta
25. Rena karusellen, Lotta!
26. Ge aldrig upp, Lotta!
27. Mitt i prick, Lotta!
28. Lotta går till sjöss
29. Det spökar, Lotta!
30. Lotta går till väders
31. Heja Lotta!
32. Toppen, Lotta!
33. Fyndigt, Lotta!
34. Full rulle, Lotta!

35. Rena cirkusen, Lotta!

36. Rakt i plurret, Lotta!
37. En ros åt Lotta
38. Kära Lotta
39. Alltid Lotta
40. Lycka till, Lotta
41. Då kör vi då, Lotta
42. Läsning för Lotta
43. Glad sommar, Lotta!
44. Visst är det konstigt, Lotta

45. Det ordnar sig, Lotta

På Marikas bokdagbok kan du läsa mer om Lotta-böckerna.

Elfenbenshjärtat av Anna Tikum

Anna är den yngsta dottern i en familj med fyra barn. När hon är ett år gammal får hennes pappa, som är präst, jobb på ett teologiskt college i Makumira i Tanzania. De blir Finska Missionssällskapets nya missionärer. Annas tre äldre bröder Stefan, Anders och Krister går i skolan på dagarna, men Anna har inga plikter utan kan leka och utforska dagarna i ända. Den första delen av boken handlar om hur hon upplever sina år i Afrika. Här får vi även ta del av utdrag ur några av de brev som föräldrarna skrev till släkten i Finland. Men boken handlar egentligen inte om detta.

Vid fem års ålder så kommer Anna tillbaka hem till Finland igen på vad hon tror är ett besök. Hon kommer ju inte alls ihåg hur det var att bo i Finland och det som känns som hemma för de andra i familjen känns främmande för henne. Här är hon inte heller annorlunda eller speciell med sin ljus hy och blonda hår utan en liten flicka som alla andra. När hon en kväll får höra och verkligen förstår att de inte ska återvända till Tanzania. Det blir hennes första riktigt stora sorg och eftersom hon inte vet hur hon ska hantera den bestämmer hon sig den natten för att göra sig av med allt afrikanskt och bli en finsk flicka som alla andra. Så hon förtränger sin afrikanska barndom och härmar i allt sina finska vänner om hon gör precis som dem kommer ingen tycka att hon är annorlunda. Med tiden finner hon sig väl tillrätta i Finland och tänker inte särskilt mycket på sin tidiga barndom i Afrika. Men under sin utbildning till socionom får hon möjligheten att göra en av sina praktikperioder utomlands och väljer då att göra den i Tanzania.

Detta första återseende av det barndomsland hon inte trodde att hon kommer ihåg väcker många obearbetade minnen, tankar och känslor. Hon kommer tillbaka till Finland med en känsla av att hon inte är färdig med Afrika och inte riktigt hör hemma i Finland. Det blir ett andra återseende och sedan ett tredje. Efter det tredje återseendet av Tanzania blir hon antagen som missionär av Finländska missionssällskapet. Efter att hon gått deras kurs kommer hon att bli missionär i Tanzania och jobba med socialt arbete där. Jobbet passar som handen i handsken och Tanzania är platsen på jorden för henne. Allt har lagt sig till rätta. Anna är överlycklig. Då är hon med om en olycka som förstör hennes rygg och efter en tid med outhärdlig smärta som trots att månaderna går inte blir bättre utan snarare värre står det klart för Anna att hon inte kommer att kunna åka till Afrika. Hon återupplever samma smärta som den gången när hon var fem år och insåg att hon inte skulle komma tillbaka till sitt hem i Tanzania, men den här gången konfronterar hon sorgen och den smärtsamma förlusten istället för att tränga undan den.

"I många år trodde jag att min väg till ett fridfullt inre var att fysiskt bosätta mig i Afrika. Jag var övertygad om att det enda som kunde göra barnet inom mig lyckligt var en enkelbiljett till barndomslandet. Men istället visade sig nyckeln vara att ta på mig ett barns obearbetade förlust. Jag måste genomleva den smärta som det inneburit att som barn separeras från mitt hem i Afrika. Det enda sättet för mig var att som vuxen återuppleva barndomens förlust. För att kunna hela barnet inom mig måste jag åter en gång förlora mitt Afrika. " s. 249
"Så småningom började jag acceptera att Afrika kanske trots allt inte var min framtid. Jag skulle kanske leva mitt liv i Finland. Sorgeprocessen fick mig att börja försonas med det som jag hade vägrat att acceptera som barn. För första gången sedan jag var fem år gammal och just hade flyttat från Afrika började jag känna  stunder av djup hemkänsla i Finland. Steg för steg lärde jag mig uppskatta det som femåringen bara hade sett som föräldrarnas hemland." s.248

När Annas föräldrar går i pension återvänder de för att jobba tre månader i Tanzania och Anna som just varken jobbar eller studerar tar chansen att följa med. Under detta fjärde återseende läggs många pusselbitar på plats för Anna. Hon trivs och när det är dags för henne att resa hem har hon fått ett perfekt jobberbjudande från Finländska missionssällskapet. Men den här gången väljer hon att tacka nej.

"Om jag väljer att arbeta i detta land måste min relation till både landet och dess människor förändras drastiskt. Jag kan inte dagarna i ända förundras över naturens skönhet, leva i ett fullkomligt nu och förtröstansfull låta mig älskas och kravlöst älska tillbaka. Om jag ska arbeta och bo i detta land kommer mina dagar ofrånkomligt att fyllas med hårt arbete, svåra beslut, jobbiga kolleger och alla andra utmaningar som varje ansvarstagande vuxen människa ställs inför oberoende av var i världen han eller hon arbetar och bor." s. 297

Jag tyckte om den här boken. Jag tror aldrig att jag läst om ett missionärsbarn som var så litet när det bodde utomlands och det här är en mycket ärlig bok om hur Anna upplevde sin barndom och hur det påverkade henne långt upp i vuxen ålder.

På Yles Vetamix kan man se en film där Anna berättar om sitt liv och hur det var att som barn flytta från Tanzania till Finland. Just nu är Anna och hennes man utsända av Finländska missionssällskapet till Senegal.

Man kan köpa den här boken från bokus, adlibris eller cdon.

Divergent av Veronica Roth

Beatrice lever i ett framtida Chicago där befolkningen är indelade i fem falanger. De osjälviska, de ärliga, de lärda, de tappra och de fridfulla. Beatrice och hennes 10 månader äldre bror, Caleb, fyller 16 år det här året. När man fyller 16 år väljer man vilken falang man ska tillhöra resten av livet. Alla 16-åringar får genomgå ett test som visar vilken falang de är mest lämpade för, men sedan får de välja vilken falang de vill. Men om de av någon anledning skulle misslyckas och inte bli antagna i den falang de valt är de dömda att leva utanför samhället som falanglösa resten av sina liv.

Under Beatrices test händer det något konstigt. Hennes test får inte ett entydigt resultat utan det visar sig att hon kan vara lämpad för tre falanger. Testledaren avbryter testet och låtsas att det är något fel på apparaten och så säger hon åt Beatrice att inte berätta för någon vad som hänt under testningen. Att vara lämpad för mer än en falang innebär att hon är divergent och det kan försätta henne i livsfara om någon får reda på det. Så kommer då dagen då hon och Caleb ska välja falang. Beatrice vet att hon inte kan stanna hos de osjälviska. Hon är helt enkelt inte osjälvisk nog, men om hon väljer något annat sviker hon sin familj och kommer inte att kunna ha kontakt med dem på samma sätt längre. Ens falang är ens familj. När Caleb som väljer före henne väljer de lärda blir det ännu svårare för Beatrice att välja bort sin familj och välja en annan falang, men när det blir hennes tur väljer hon de tappra.

Utbildningen startar genast och det första de får veta är att av de 20 som valde de tappra kommer bara de 10 bästa att tas upp i falangen. De övriga kommer att tvingas leva som falanglösa resten av sina liv. Beatrice byter redan första dagen namn till Tris och bestämmer sig för att hon ska klara den tuffa träningen och de tuffa proven trots att hon är en av de minsta och svagaste av de nya rekryterna.

En av deras instruktörer, Four, blir hon särskilt förtjust i och han i henne. Ett tag känns allting riktigt bra trots den tuffa träningen, men allt är inte som det ska vara i staden och snart dras alla in i ett händelseförlopp som de inte hade väntat sig.

Jag tyckte om den här boken. Det mest intressanta för mig var väl kanske inte det yttre händelseförloppet runt Tris med träning, simulationer och falangernas olika agendor utan snarare Tris funderingar på vem hon själv är mitt i allt detta och vad hon ska våga stå för, trots att det alltid har ett pris att stå för det man tror på.

Böckerna i den här serien:
Divergent
Insurgent
Allegiant
Four

Den här boken läste jag via mitt Readly abonnemang. Man kan även låna den som ebok via elib eller köpa den som inbunden (adlibris, bokus, cdon), häftad (bokus, cdon, adlibris) eller ebok (cdon, bokus, adlibris).

Andra framtidsdystopier:
Hungerspelen - Suzanne Collins

Tio böcker jag är tacksam över att jag läste som barn. 1 En liten prinsessa av Frances Hodgson Burnett

På olika bloggar går nu en utmaning som heter hundra dagar av tacksamhet. Eftersom den här bloggen handlar om böcker så tänker jag skriva om tio böcker som jag är tacksam över att jag fick läsa som barn.

1. En liten prinsessa av Frances Hodgson Burnett 
En liten prinsessa var min första stora läsupplevelse. Jag var i tioårsåldern när jag läste den första gången. Under min mellanstadietid hade jag fantastiskt duktiga lärare som verkligen uppmuntrade mig att läsa och hjälpte mig att hitta bra böcker. Dessutom fanns det på min skola ett bra trevligt skolbibliotek med en bra bibliotekarie. Någon hjälpte mig att hitta den här boken och jag älskade den.

Det är något speciellt med böcker som man kan öppna och bli transporterad tillbaka i tiden av. När jag öppnar den här boken får jag minnesbilder av det ljusa och trevliga skolbibliotek som jag satt i när jag läste den och en tydlig minnesbild av vilken hylla den stod på i biblioteket. Dessutom minns jag hur jag kände mig när jag läste och hur jag föreställde mig att Sara och de andra personerna i boken såg ut.

Det är berättelse med askungetema. Sara är uppvuxen i Indien med sin mycket kärleksfulle pappa. När hon är gammal nog att börja skolan så följer hennes pappa med henne till London där hon ska börja på en internatskola och hennes pappa ska återvända till Indien. Eftersom hennes pappa är mycket förmögen och betalar bra för Saras inackordering blir hon den mest påpassade och privilegierade eleven på skolan. Hon behandlas som en liten prinsessa. Detta skulle kunnat göra Sara till en mycket bortskämd flicka, men hon bestämmer sig för att i allt uppföra sig med den värdighet som hon anser att en prinsessa ska föra sig med.
Hon får tre vänner på skolan. Ermengarde, som inte är så smart men som har ett mycket gott hjärta. Lottie, som är yngre än Sara och mycket envis, hon tyr sig till Sara och ser henne som en extra mamma. Samt tjänsteflickan Becky som är ganska jämngammal med Sara, men lever ett helt annat liv. För henne är det inte tal om någon skola utan bara arbete dag ut och dag in, en säng i ett kallt vindsrum utan någon som egentligen bryr sig om henne.

Så skulle Saras liv ha kunnat fortsatt men livet tar en vändning som ingen hade kunnat förutse. Hennes pappa investerar i några diamantgruvor och ett tag är Sara rikare än någonsin, men så visar det sig att det inte finns några diamanter i gruvorna och hennes förtvivlade pappa blir sjuk och dör utfattig. Sara har ingen annan och inga pengar. På nåder låter fröken Minchin henne stanna kvar som tjänsteflicka, för hur skulle det se ut om de kastade ut barnet på gatan, och Sara får ett nytt rum uppe på vinden bredvid Beckys. Plötsligt har Sara ett helt annat sorts liv och just inga framtidsutsikter. Hon bestämmer sig dock för att hålla huvudet högt och håller fast vid sin fantasi om att hon är en prinsessa. I allt bestämmer hon sig för att föra sig som en prinsessa och hon håller humöret uppe med hjälp av sin fantasi, men är man tillräckligt kall och hungrig hjälper ingen fantasi i världen och en förtvivlad kväll räcker inte fantasi till utan hon gråter sig till sömns.

När hon vaknar nästa morgon har något fantastiskt hänt. På något sätt har en del av hennes fantasier blivit alldeles verkliga i hennes rum. Över hennes tunnslitna täcke ligger ett duntäcke av satäng, där finns böcker, ett bord med duk, koppar, fat, en sprakande eld i kaminen, en lampa, nya nattkläder och frukost. Det här är början på nästa vändning i Saras liv, där hennes mest vågade fantasier blir verklighet.

Böcker av Frances Hodgson Burnet:
Lille lorden
En liten prinsessa

Böcker jag är tacksam att jag läste som barn:
1. En liten prinsessa av Francis Hodgson Burnett
2. Narnia-böckerna av C.S. Lewis
3. Hemlängtan av Michelle Magorian
4. Sju syskon av Ethel Turner
5. Gullivers resor av Jonathan Swift
6. Robinson Crusoe av Daniel Defoe
7. Emily av L.M. Montgomery
8. Den stora hemligheten av Patricia M St John
9. Det lilla huset på prärien av Laura Ingalls Wilder
10. Unga Kvinnor av Louisa May Alcott

Fem barn och ett sandtroll av Edith Nesbit

När Cyril, Anthea, Robert, Jane och deras lillebror, 2-åringen Lammet, en dag på sommarlovet är ute och gräver i grustaget hittar de till sin stora förvåning en Psammead (eller ett sandtroll). Psammeaden kan ge dem en önskning om dagen, men när kvällen kommer så kommer även det de önskat sig att försvinna. Barnen blir så klart glada åt detta och börjar genast fundera på vad de ska önska sig. De har ju självklart tänkt många gånger på vad de skulle önska sig om de plötsligt stötte på en ande, men nu när fantasin blivit verklighet visar det sig att det är svårare än de trott att komma på bra saker att önska sig.

Deras dagar blir dock definitivt mer spännande och oförutsägbara efter att Psammeaden kommit in i deras liv. Särskilt eftersom deras önskningar inte blir så där helt lyckade som de trott utan även de säkraste önskningarna för med sig oväntade konsekvenser. Så önskar de sig att de ska bli vackra som en dag, att de ska bli rika (de får massor av guldpengar), att alla ska vilja ha lammet, vingar, att de bor på ett belägrat slott, att bli större än bagarens pojke, att lammet ska växa upp, att det ska finnas indianer i skogarna och att deras mamma ska få de juveler som blivit stulna från en rik kvinna i trakten. Många av de här sakerna önskar de sig av misstag, sandtrollet är mycket snabb att ge dem deras önskan när de i frustration säger saker som: jag önskar att alla verkligen ville ta ha hand om lammet. Men oavsett om de önskar sig av misstag eller med flit så får alla deras önskningar oönskade och otrevliga följder. De börjar starkt misstänka att Psammeaden lurar dem på något sätt, men de fortsätter ändå att önska. Så kommer den dag då deras mamma ska komma hem och de råkar önska de dummaste som de någonsin önskat. Hur ska de nu lyckas ställa allt tillrätta?

Jag läste den här boken som barn och jag tyckte om den. Jag tycker fortfarande att det är en helt okey bok. Barnen uppför sig som barn gör mest (en del gamla böcker är lite väl sedelärande) och den är både spännande och rolig.

Den här gången laddade jag ner den här boken på engelska (Five Children and It) från Librivox, där frivilliga har läst in böcker på vilka det inte längre finns någon upphovsrätt. Man kan även ladda ner den gratis som ebok från project gutenberg. Om man vill köpa finns den på engelska i otaliga upplagor inbunden (adlibris, bokus, cdon), häftad (bokus, cdon, adlibris) och i flera olika eboksupplagor (???) (bokus, bokus)

Andra böcker av Edith Nesbit:
Fågel Fenix och mattan
Järnvägsbarnen

I huvudet på en gammal hagga av Cecilia Torudd

Readly som jag började prenumerera på p g a de tidskrifter som de hade har bara blivit bättre och bättre. Förutom de svenska tidskrifter som fanns när jag började prenumerera finns nu även amerikanska och brittiska tidskrifter. Dessutom har de nu även börjat med böcker och bland deras böcker hittade jag den här.

Cecilia Torudd har skrivit serien om Ensamma mamman. Det här är någon sorts självbiografisk bok. Titeln är mycket passande för det är verkligen hennes tankar som man får läsa (även om jag inte tycker att gammal hagga känns som träffande beskrivning...) Här får vi nedslag i hennes liv som frilansande illustratör, konstnär och skribent.

Cecilia skriver på ett humoristiskt sätt om sitt liv. Här får vi höra om hennes liv som ung ensamstående mamma. Livet nu med en mycket gammal och sjuk mamma som hon försöker ta hand om på bästa sätt. Hennes mamma är dock minst sagt tuff. Inte ens inbrottstjuvar skrämmer henne, hon skrämmer dem. Cecilia uttrycker viss oro för att hon ska ha ärvt sin mammas långlivade gener för hennes mamma fick henne sent i livet. Hon fick dock sina söner tidigt i livet och de har inga barn i sin tur. Risken är att hon överlever både sin man och sina barn...

Här berättar Cecilia om sin utbildning och den snabbt efterföljande omskolningen till bildlärare. Barnkultur på 70-talet och hur barnböcker och dess illustrationer har förändrats genom åren (mycket intressant). Vi får höra om den dag då Cecilia till sin fasa märker att hennes tinnitus övergått till en gäll outhärdlig tjutande ton. Det visar sig dock att hennes vänner också kan höra oljudet och ett kort ögonblick tror Cecilia att det är hennes tinnitus de hör. "Efteråt har Brasan retat mig för minen jag tydligen hade i ansiktet just när jag sa det. Dessutom sa hon att jag borde sluta gnälla över min tinnitus och istället vara glad över att den faktiskt inte alls hörs utanför mitt eget huvud.
   För om den hade gjort det, och verkligen låtit likadant som Sivans grannes nyinstallerade, nyckfulla tjuvlarm så skulle varken hon eller någon annan människa kunna umgås med mig överhuvudtaget." s. 41 -42

Jag tyckte om den här boken. Den var intressant, rolig och lättläst.

Man kan köpa den som ebok (bokus, adlibris) eller häftad (adlibris, bokus).