Det här är den fjärde boken i Adrian Plass dagboksserie och min favorit. Det har gått ca åtta år sedan den första dagboken och till Adrians stora förvåning blir han med jämna mellanrum ombedd att komma ut i olika kyrkor och läsa utdrag ur den och/eller prata. Adrians son Gerald har vuxit upp men just nu bor han hemma igen och tar en paus och tänker igenom saker. Anne och Adrian är ganska oroliga för honom även om de är glada över att ha honom hemma.Adrian gör en hel del lokala framträdanden. Några av de mer minnesvärda är när han besöker en pensionärsförening som ville ha en annan föreläsare och när han får undervisa barnen i en familjegudstjänst. När han får 6 kr betalt efter det framträdandet anmärker Adrian till Gerald att det är mer än det han sa faktiskt var värt. (Och han har rätt...)
Adrian, Leonard Thynn och Anne blir bjudna till Australien för att se på en pjäs som bygger på en av Adrians böcker. Gerald följer också med. De har det jättebra och när Adrian kommer hem tror han att människorna i hans församling ska vara lite imponerande. De märker knappt att han är tillbaka. Kyrkan är mitt i någon förnyelse och församlingsföreståndaren Edvin säger när de frågar om vad som händer. "Nej, allvarligt talat är jag glad åt det och hoppas att det hjälper folk att se och acceptera att de verkliga segrarna kostar lite mer och är lite mer lokala och tråkiga och Jesuslika än mycket av det här som låter så storslaget och som det aldrig riktigt blir något av." (s.178)
Den här boken är både rolig och allvarlig. Adrian kan sätta fingret på olika saker inom kyrkan på ett roligt sätt samtidigt som han kommer med tänkvärda inlägg. Boken avslutas med att bönegruppen samlas och därifrån kommer följande citat:"Jag försökte säga att det finns dagar då jag känner mig orolig och förvirrad beträffande kyrkan - till och med lite rädd vissa gånger. Men när vi satt där i mörkret i vardagsrummet i kväll med det där lilla ljuset som lyste mitt i gruppen, visste jag innerst inne att det blir bra med kyrkan. Stephanies riktiga kyrka - till sist. Och det blir bra med den på grund av att det i varje generation alltid kommer att finnas några människor som Edwin - människor som när tungtalet har upphört och profetian tagit slut och kängruhoppandet har avstannat och det religiösa poserandet inte längre lurar någon, fortfarande kommer att vara beredda och villiga att verkligen dela bördorna med de små människorna i sin närhet, för att de har överlåtit sig åt den svindlande eviga sanningen att vi är en kropp för att vi alla får del av ett och samma bröd." (s.237)
Jag har den här boken både på svenska och på engelska, men den tycks inte att finnas att köpa ny någonstans utom på gospel center i Stockholm. På adlibris och bokus finns den på engelska.
Jag tycker om den här boken.
Andra böcker i samma serie:
Adrian Plass he(m)liga dagbok
Andromedas brev
The Teatrical Tapes of Leonard Thynn
Adrian Plass he(m)liga turnédagbok
Adrian Plass and the Church Weekend
Andra böcker av Adrian Plass:
En utomjording i S:t Wilfred
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar