Barnmorskan i East End av Jennifer Worth

Den här boken köpte jag till min läsplatta från Adlibris. (Man kan också köpa den som ebok från Bokus.) Den finns även som bok på bokus och adlibris. Jag har sett ett avsnitt av tv-serien och tyckte att det var trevligt. Dessutom lät det mycket intressant att läsa om London efter andra världskriget.

Jennifer skriver själv i förordet att Terri Coates efter noggranna efterforskningar hade upptäckt att det nästan inte fanns några litterära skildringar av barnmorskor i den engelska litteraturen. Hon efterlyste därför någon som kunde göra för barnmorskorna det James Herriot gjort för veterinärerna. Jennifer bestämde sig för att anta utmaningen och jag tycker att hon har lyckats.

Boken handlar om Jennifer som jobbade som barnmorska i det fattiga East End i London under 50-talet. Hon är 23 år gammal när hon kommer till barnmorskenunnorna St Raymund Nonnatus i Poplar i East End i London. (Enligt Wikipedia är detta en pseudonym för den anglikanska nunneordern Community of St. John the Divine.) Jennifer är inte nunna men nunnorna i den här orden är utbildade barnmorskor och sjuksköterskor. Jennifer och några andra unga barnmorskor bor i klostret och jobbar tillsammans med nunnorna. Boken handlar om jobbet som barnmorska och några av de födslar Jennifer är med om och de familjer hon träffar samt om livet i East End och livet i klostret.

I den här boken skriver hon bland annat om Len och Conchita Warren och födseln av deras 24:e och 25:e barn. Deras äktenskap har fungerat i nästan 30 år trots (eller kanske tack vare) att han bara talar engelska och hon bara talar spanska. Livet i det fattiga East End var inte lätt och Jennifer skriver på ett mycket målande sätt om de personer hon möter och om hur det är att jobba som barnmorska i East End. För det mesta är födseln av ett barn en glädjande händelse men hon skriver också om Eklampsi, olagliga och livsfarliga aborter samt för tidigt födda barn. På 50-talet är spåren efter kriget fortfarande tydliga och trångboddhet är en av konsekvenserna av tyskarnas bombningar. Dessutom är många av de gamla märkta av fattighusen som var en del av deras liv.

Hon skriver även om livet med nunnorna och de andra unga barnmorskorna. Den senila Syster Monica Joan som kan vara utstuderat elak när hon inte pratar obegripliga djupheter. Syster Evangelina som hon inte förstår sig på med som älskas av människorna i East End och som gör sitt jobb riktigt bra. Sist men inte minst Syster Julienne som inspirerar Jennifer i barnmorske jobbet. De andra unga barnmorskorna är Trixi, Cynthia och den klumpiga men oefterhärmligt positiva Chummy.

Det skulle ha varit intressant att läsa den här boken på engelska eftersom Jennifer tydligen har skrivit dialogen på den dialekt som människorna i East End talade. Sådant låter sig inte översättas och det hade varit intressant att se skillnaden mot vanlig engelska även om det antagligen hade varit ganska svårläst.

Jag tyckte jättemycket om den här boken och rekommenderar den varmt!

Jennifer fortsätter att berätta om sin tid som barnmorska i East End i böckerna "Shadows of the workhouse" och "Farwell to East End".