Tio böcker jag är tacksam att jag läste som barn. 3. Hemlängtan av Michelle Magorian

På olika bloggar går nu en utmaning som heter hundra dagar av tacksamhet. Eftersom den här bloggen handlar om böcker så tänker jag skriva om tio böcker som jag är tacksam över att jag fick läsa som barn.

3. Hemlängtan av Michelle Magorian
När jag gick i femman hjälpte jag till i skolbiblioteket och när jag slutade fick jag den här boken som pocket av bibliotekarien. Det dröjde ungefär ett år innan jag faktiskt läste den och då älskade jag den.

12-åriga Virginia (eller Rusty som hon vill kallas) kommer tillbaka hem till England efter fem år i USA. När hon var sju år gammal rasade andra världskriget i England och hennes föräldrar skickade henne till USA för att hon skulle komma undan kriget. Nu fem år senare är Rusty tillbaka i ett England hon knapp minns, där alla pratar om ett krig som hon inte upplevt. Hennes mamma känns som en främling och det verkar inte ens som om hon vill vara med Rusty. Hon försvinner bara iväg hela tiden och lagar andra människors bilar. Hennes 4-åriga lillebror Charles är sur och tvär och vill inte veta av någon syster. Rusty får hela tiden höra att hon måste ha tålamod med honom och med mycket annat.

Nu är kriget slut alla ska återvända hem till sina vanliga liv och allt ska bli precis som vanligt igen. Hennes mamma och Charlie har under kriget varit evakuerade till landet och bott hos en äldre kvinna som heter Beatie. Rusty blir genast förtjust i henne, precis som hennes mamma och Charlie är, men nu när kriget är slut kan de inte stanna. Lagom till att Rusty ska börja på internatskola flyttar de tillbaka till stan och tillbaka till Rustys farmor. Där vantrivs de alla och Rusty ser fram emot att skolan ska börja så att hon får komma bort från den tryckta, hämmade stämning som råder hennes nya hem.

Tyvärr blir skolan ännu värre. Rusty har fel dialekt, fel sätt, har läst fel saker, kan inte de engelska sporterna och får anmärkning efter anmärkning. Vart hon än vänder sig så är hon bara fel. Det kan gå dagar utan att hon pratar med någon. Hon känner det som att får att passa in måste hon krympa. Inte blir det  bättre när hennes pappa kommer hem heller och Rusty håller kvar vid allt amerikanskt som om det gällde livet. Så träffar hon som av en slump en pojke som också varit evakuerad till USA och går på ett pojkinternat i närheten av Rustys skola. De smyger ut på nätterna och träffas. Det blir snart den enda ljuspunkten i Rustys liv och hon börjar planera för att återvända till Amerika.

Jag tyckte mycket om den här boken. Rusty har skin på näsan och ger sig inte i första taget. Till en början vill hon verkligen försöka trivas, men det blir svårare och svårare. När det är som allra värst och Rusty verkligen har uttömt alla utvägar och satt sig själv i klistret så lär hon äntligen känna sin mamma igen och sedan blir det faktiskt bättre.

Det verkar inte som om den här boken finns att köpa på svenska. På engelska heter den Back Home och man kan köpa den som pocket (adlibris, bokus, cdon) eller ebok (bokus).

Böcker jag är tacksam att jag läste som barn:
1. En liten prinsessa av Francis Hodgson Burnett
2. Narnia-böckerna av C.S. Lewis
3. Hemlängtan av Michelle Magorian
4. Sju syskon av Ethel Turner
5. Gullivers resor av Jonathan Swift
6. Robinson Crusoe av Daniel Defoe
7. Emily av L.M. Montgomery
8. Den stora hemligheten av Patricia M St John
9. Det lilla huset på prärien av Laura Ingalls Wilder
10. Unga Kvinnor av Louisa May Alcott