Superpedagogen av Carl och Emmelin Sibilus

Den här boken är skriven som en bok med råd till den nyutexaminerade högstadie- eller gymnasieläraren. De ironiska författarna ger en ganska negativ och lite uppgiven bild av den svenska högstadie- och gymnasieskolan som den ser ut idag. Den reglerade arbetstiden fylls av möten där det inte sägs viktigare saker än att man kan läsa sig till dem i ett mail. Författarna ger utmärkta tips om hur man i smyg ska använda sig av dessa möten för att planera lektioner. Protokoll (som ingen bryr sig om att läsa) är livsviktiga. Vill du bli populär ska du alltid erbjuda dig att skriva dessa protokoll. Eftersom hela den reglerade arbetstiden är uppbunden av möten så måste lektionsplaneringen ske på fritiden. Här är ett viktigt tips att bli vän med en äldre kollega som arbetade på den tiden då man fortfarande hade tid att planera bra lektioner och sedan sno hans/hennes planering.

För att få jobbet måste man vara bra på att vräka ur sig floskler och vara beredd att accepterade dålig lön. Det finns generella floskler tex om enterprenöriellt lärande och arbetslaget. I annonsen kan man se vilka mer specifika floskler just den arbetsgivare man ska till kommer att lyssna efter.

För att få en bra lön är det helt oväsentligt hur bra man faktiskt är på att undervisa. Det som värderas är helt andra saker som t.ex. om man har hjälpt sin chef med något oväsentligt projekt eller vad skvallret i huset säger om en. Rektorn har vanligtvis ingen tid att faktiskt komma på besök i klassrummen och ta reda på lärarna gör. Där emot är det MYCKET viktigt att sätta höga betyg. Om man underkänner elever leder det till massor av obetalt mer jobb. Underkänner man för många kallas man in till samtal hos sin rektor och får dåliga löneförhöjningar. 

Här ges handfasta tips om att fokusera på eleverna och i så stor utsträckning som möjlig undvika att dras in i meningslösa projekt. Dessutom har författarna en mycket negativ inställning till arbetslaget. 

Jag tyckte att den här boken var lite rolig efter som författarna skriver på ett humoristiskt sätt. Samtidigt var den sorglig. Är det så här illa i våra högstadie- och gymnasieskolor? Jag jobbar med barn i de yngre skolåren och även om vi också har sett det administrativa arbetet öka så kan jag inte påstå att vi har så många meningslösa möten och mitt arbetslag är en av anledningarna till att jag orkar med och trivs så bra på mitt jobb.

Jag lånade den här boken via elib. Man kan även köpa den som ebok från adlibris, bokus eller cdon.